Häromnatten drömde jag att vi åkte på spontansemester.
Vi vaknade på morgonen som vanligt, av någon anledning tittade vi efter sista-minuten resor på webben, hittade ett pangpris till Egypten/Thailand/något ställe långt bort. Packning kastades fram ur garderober, vi sprang och letade efter pass och slängde oss in i bilen med ett snabbt stopp på Ica Maxi där vi skulle köpa välling att ha med (som jag sen glömde blippa med shopexpressen, så vi STAL den).
Väl på flygplatsen kom vi fram till gaten precis innan den skulle stänga och fick halvt springa på planet för att hinna med. Vi satt ihopträngda som packade sillar och Lilla A somnade (sin vana troget) innan flighten lyfte. Efter en lång och tröttsam flygning landade vi sen äntligen. I ett land med lika mycket snö, lika mycket minusgrader som det vi lämnat. Vi hade helt enkelt bara åkt på en lång flygtur innan vi landade hemma i Sverige igen.
När jag sen vaknade var jag regelrätt deprimerad. Inte för att vi är i Sverige, jag älskar faktiskt vintern också. Utan för att vi inte har någon kommande resa inplanerad att längta efter. Då jag i något svagt ögonblick halvt lovat att nästa sommar ska spenderas i Sverige, har vi sagt att vi ska resa någonstans innan sommaren. Innan Lilla A fyller 2 år och börjar kosta riktiga pengar i resesammanhang.
Januari är snart redan här och jag vet inte vart vi ska ta vägen eller när. Det jag däremot vet är att när vi väl får för oss att resa behöver vi lite bättre framförhållning än en förmiddag eftersom resevagnen är dränkt i kaffe sedan hemresan från Kefalonia.
Har det kommit trådlösa tv-mottagare (digitalboxar) ännu? Eller får vi kanske en inspelningsbar till ett billigt pris? Det vore ju en dröm nu inför en stund av tristess….