Jag hade tänkt hålla A vaken till sin vanliga läggtid vid 20, men det visade sig vara en omöjlighet och hon passade på att somna redan innan. Kändes lite lagom taskigt att behöva väcka henne för att få i henne mat och borsta tänderna innan läggdags på riktigt, men nu ligger hon iaf i sin säng och snusar.
Själv tänkte jag passa på att läsa ikapp lite bloggar, något som det varit lite dåligt med på sista tiden. Tiden räcker inte till av någon anledning. Hur kan det komma sig?!
Ida och Lykka kom hit en sväng efter sin visit på Öppna Förskolan. Vi åt en varsin avokado, jag tvingade i Lilla A två tuggor potatispalsternackspuré. Det är det enda hon har ätit sen kl 10
Nu är klockan halv 4 på eftermiddagen och det har gått nästan 5½ timme sen senaste målet mat. Hon klagar inte. Hon sover nämligen.
Det är ett tecken på att man sover djupt när nappen inte åkt ur munnen på 2 timmar....
Sandra hörde nämligen av sig och ville promenera, så vi trotsade vädrets makter och gav oss ut på en 60 minuters runda. Hur många steg kan det motsvara?
Det kändes bra när jag var ute och gick, men efter att kommit hem och plockat lite tvätt vill jag bara dra täcket över huvudet. Så frisk är jag uppenbarligen.
Imorse vaknade E upp och mådde dåligt. Om det berodde på att han faktiskt fick gå upp och ta hand om Lilla A inatt, eller om han är sjuk på riktigt var lite oklart.
Nu är det glasklart.
Han är toksjuk. Febrig, ont i halsen och snorig som få.
Jag och A håller oss långt borta, en förkylning är det sista vi vill ha nu! På morgonen trodde jag att även A hade fått en släng av förkylningen, hon hostade mer än vanligt och nyste om vartannat. Nu är hon sitt vanliga jag igen, jag har inte skymtat varken en nysning eller hostning sen innan lunch.
Jag?
Jodå! 
Lite trött efter en händelserik helg, men annars är det bara utmärkt tack! Håller tummarna för att det håller i sig! Finns ju inget värre än att vara sjuk!
Till och med på den tiden när jag jobbade så var tisdagen den värsta dagen. Måndagen kunde man härda sig genom, men tisdagar var alltid de tröttaste. Säkert bara för att det oftast dessutom var den mest upptagna dagen. Sällan hade man många sekunder utanför ett möte då. Nu har jag kanske inte samma sak att skylla på, bara min egen hjärna. För tisdagar är fortfarande mina tröttaste dagar. Utan konkurrens faktiskt!
Med tanke på att Lilla A så snällt slocknade vid 20.30 igår kväll förväntade jag mig att få kravla ur sängen vid 07. Så hade det säkert varit om inte E hade tagit henne för att byta blöja. Jag somnade nämligen om under de få minuter de var borta, nästa gång jag öppnade ögonen var kl 10.09
Han hade alltså bara lagt A bredvid mig och gått. Uppenbarligen hade hon också bara slocknat om….
Så nu börjar jag fundera på hur mycket de ska sova?! Hon somnade nämligen om direkt efter att hon hade fått mat vid 10.30 och vaknade egentligen först nu vid 12…. Enda lilla vakenperioden var innan vagnen började rulla på vår promenad. Då kan man bara inte låta bli att vara lite sur. För lite action mest troligt!
Något är riktigt fel med mig. Jag kan bara inte sova vettigt på nätterna.
Lilla A slocknade vid 22 igår. E somnade vid 23. Jag tittade på klockan sista gången 00.44
Sen tittade jag på klockan 02.30 och var ofrivilligt vaken tills A vaknade vid 03.15
Hon somnade om igen vid 03.30 i sin egen säng, jag tittade på klockan sista gången vid 04.30
Jag vaknar 05.55 och ligger återigen vaken ofrivilligt till Lilla A vaknar 06.15
Hon somnar om vid 06.45, jag är vaken till 07.30
09.15 vaknar jag och ger upp.
Allvarligt. Vad är mitt problem?! Nu kan jag inte ens skylla på att hon låg i min säng och jag var obekväm.
Med andra ord är jag toktrött idag. Bara för det ska E vara borta hela dagen och halva kvällen. Det är Bellmans-stafetten vid Universitetet och han ska springa en av sträckorna i sitt lag för web-ikonen. Sen ska de ha lite party.
Med andra ord håller jag tummarna för att Lilla A har en bra dag. En v ä l d i g t bra dag!
För att ha större möjlighet att ha en nöjd bebis så ska vi först och främst ge oss ut på en långpromenad. Det bara måste man ju en dag som denna! Sen återstår det att se vad dagen bjuder på!
Vi har tydligen skrik-kalas ikväll. E har nu traskat omkring med en riktigt ledsen A på axeln i över en timme. Innan dess höll hon på liknande hela eftermiddagen!
Jag skyller på räkorna jag åt igår, men förstod ju aldrig att det skulle bli så här.
Hon har skrikt så pass mycket under dagen att så fort det tystnar så somnar hon. Snacka om att hon är trött nu….. 
Idag har faktiskt varit en riktigt skön dag.
Vi har inte fått något vettigt gjort, men ändå har det varit en bra dag.
Förutom den där mardrömmen jag drömde när vi slocknade efter lunchen då. Drömmar om att någon vill göra Lilla A illa är inte populära!
Ikväll har jag gjort något jag älskar. Något jag inte fått göra på 6 veckor. Jag har badat!
Mjukat upp min nacke och rygg en del, så underbart! Som jag har saknat mitt badkar! Nackdelen?
Bad gör en väldigt avslappnad och trött. Lilla A är just nu allt annat än trött!
Idag har jag ägnat dagen åt att leka jägare. Ja, det är helt sjukt – men jag har med kameran i högsta hugg jagat en bild på Lilla A när hon skrattar och ler.
Om jag hade varit det minsta smart hade jag istället filmat henne. Då hade jag förmodligen fått med en hel del skratt, småpratande och leenden. Nu är jag fast med en bild där hon vänder bort huvudet. Men tittar man noga ser man att hon ler. Kan ni se det?
Förmiddagens nöje
Annars verkar jag tyvärr ha fått någon slags migrän light och vill helst bara dra täcket över huvudet just nu. Nu äntligen har A somnat en stund, men då är det dags att göra iordning här hemma inför besök ikväll. Ingen rast och ingen ro med andra ord.
Och total idétorka har jag inför middagen ikväll. Hade makaroner och köttbullar som förslag, innan jag insåg att lunchen faktiskt var tagliatelle med köttfärsbiffar. Kanske lite väl tjatigt. Till och med för att vara mig….
Inatt har jag nog haft den första riktigt sömnlösa natten sen Lilla A kom till världen för 37 dagar sen. Efter en helt underbar dag med en nöjd bebis började skrikfesten vid 00-snåret inatt. Lyckades få i henne lite mat och somna om. Som en tickande bomb vaknade hon precis innan E kom in genom dörren vid halv fyra snåret på morgonkvisten och gav mig ingen lugn och ro förrän förrän klockan var sex på morgonen. I den takten har det fortsatt under morgonen och förmiddagen.
Min enda tanke är: Vad har jag ätit?!
Här på förmiddagen gav jag upp, reste mina trötta ögon ur sängen, slängde på oss kläder och traskade upp till det lokala konditoriet och köpte lördagens frukostbröd. Jättegott Lingonlimpa hade de, så det får nog bli ny lördagstradition för oss.
E var inte riktigt lika slirig som jag hade förväntat mig när han kom hem igår, jag lyckades ju inte sova en blund innan han var hemma iaf – så jag är trött nu.
I eftermiddag ska vi ta oss en promenad över till Ektorp och kolla in deras videoutbud. Tror vi alla mår bra av lite frisk luft. Jepp – kan bara inte slå fel!
Men först ska jag slå igen mina blå för en powernap. Det kan behövas….
En händelserik dag börjar gå mot sitt slut, det är tur det – för mamman (dvs JAG) börjar bli rejält trött. Bebisen däremot börjar bli pigg först nu, efter att i stort sett sovit sig genom hela dagen. Vettig sömncykel? Nja, vi får väl se hur det går inatt! Fast först måste jag ju titta lite på Stolthet och fördom.
Jag lyckades få ihop mitt matschema när Lilla A var tokdäckad efter vår promenad runt Björknäs vid lunchsnåret. Så när E kom hem från jobbet vid strax före kl 18 var maten klar, två maskiner med tvätt körda och bebis var på bra humör. Var det hemmafru jag skulle bli eller?! Nästan så jag redan känner mig lite understimulerad, jag är ju en arbetsmyra ut i fingerspetsarna.
Med mitt matschema i högsta hugg slängde vi oss återigen iväg till ICA Maxi för storhandling. Lilla A åkte bekvämt i bärsele hos E hela shoppingturen. Hon var inte ensam kan jag lova, såg säkert minst 10 andra bebisar som nöjt bars runt av fäder. E kände sig extremt stereotyp och ville nästan lassa över A på mig istället. Bara för att… Det vill säga innan han kom på vem det var han bar på. Sen försvann de tankarna.
När vi väl kom hem var det någon som var hungrig. Så pass hungrig att hon producerade riktiga tårar. Min lilla bebis börjar bli stor!
Vart tog tiden vägen?! Var det inte nyss jag låg där på sängen och stånkade? Som den kladdiga bebisen lades på min mage?
Numera tror man nästan att det lurar ett leende bakom det där ansiktet när hon bajsar ner hela skötbordet och halva sitt rum. Jag tror hon har rekord i bajssprut. 1½ meter har vi mätt ut. Tur att rummet är brett, annars hade det varit dags att köpa väggtvättmedel. Dags att fundera på om man kan ha avtorkbart kakel i sovrum också snart?!
Nu är det snart sovdags för min del. Imorgon är det utflyktsdags med C. Ska bli skoj att se vad vi hittar på.