Är det något som svider så är det barn (och djur) som far illa i hemmiljön. Jag antar att det kanske är hormoner som gör att man blir än känsligare för dessa frågor nu – men så här långt ska det väl ändå inte kunna gå?!
Igår avslöjade tidningarna att en 30-årig mamma från Västerort i Stockholm blivit häktad vid Solna Tingsrätt för vanvård och misshandel av sina 3 barn, 2, 5- och 7 år gamla. Bilderna som visades i ABC från familjens boende framkallade ärligt talat kväljningar hos mig, jag undrar verkligen hur grannarna undgått att märka att något varit fel. Mest troligt har de inte det, de har säkerligen varit i kontakt med socialen – men det är inte alltid lönt….
Enligt forumet Flashback (som man får säga vad man vill om – men de är iaf ena riktiga höjdare på att ta fram värdefull information) är kvinnan född 1979 i Turkiet, invandrad till Sverige 1981 och har levt under skyddad identitet. Av vilken anledning har jag inte uppfattat, men kvinnan bär idag ett svenskt namn som då är fingerat eller satt efter adoption. Hon har sedan tidig ålder varit i kontakt med psykvården och har förutom dessa 3 barn som är nämnda i artikeln även en son i tonåren som är omhändertagen sedan tidigare.
Samme son, denna tonåring börjar nu visa upp aggressiva tendenser och man ser en bana inom brottets vägar i hans framtid, vilket skrämmer mig något otroligt…. I denna nya artikel som Aftonbladet lanserat under dagen framgår det rätt tydligt att barnen är alltför medvetna om att deras mamma inte sköter deras leverne speciellt bra. Det framgår också att den fostermamma de haft sen tidigare (dock bara de två äldsta barnen) varit intresserad av att se till att barnen även nu har det bra, men inte fått hjälp på traven för att göra så.
Mamman har också verkat utveckla en strategi av att byta kommun när anmälningar börjat trilla in angående henne och barnen, eftersom kommunerna i Sverige tyvärr väldigt sällan har möjlighet att föra uppgifter mellan sig (dags för ett statligt system kanske?!) har fallet trillat mellan stolarna gång på gång. Uppenbarligen har hon inte fått den hjälp hon behövde som liten, men hon har lärt sig precis hur man manipulerar systemet fullt ut.
Barnen har aldrig gått i förskola under hennes vård, de har inte besökt BVC för kontroller utan har hållts utan all kontakt med omvärlden. Den ende närstående som varit inblandad i deras liv på senare år skall vara kvinnans moster, hon är även den som skött hushållet till och från, men tack vare sin höga ålder så har inte inte längre energi till detta – då verkar situationen ha blivit värre och värre…
När nyheten uppdagades så undrade jag vilken mamma som kunde göra så här mot sina barn, det gör jag sjävklart fortfarande. Men jag undrar än mer hur man uppenbarligen bristit från både BUP (mammans vård), rättsväsendet (där ärendet varit uppe och blivit nerlagt) och soc (som inte fått agera). Uppenbarligen har ju mamman haft någon slags psykos/störning. Uppfattar man inte att polisen ens befinner sig i lägenheten förrän efter 20 minuter är man nog tyvärr inte vid medvetande på det stadie vi vill kunna kalla ”normalt”.
Ni som missat hela historien kan läsa barnens bild av det hela på aftonbladet! http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5416112.ab