Exakt så stavas min vecka. VAB. Första riktiga sjukdomsveckan, ändå är hon inte sjuk. Har bara feber, en sån som pendlat högt till lågt för att försvinna och sen återkomma. I kombination med högröda kinder och en förkylning kan vi inte skicka iväg henne till dagmamman riktigt än, men vi kan intyga att hon mår alldeles utmärkt. Egentligen mår hon lite för bra för att hänga hemma dag på dag, men har man feber så har man även om det bara beror på tänder.

Nu under kvällen har den dock gått ner igen och vi håller tummarna för en feberfri torsdag. Vore bra om hon fick komma iväg till dagmamman på fredag så att hon får leka av sig, annars lär det bli lätt kaos om allt spring i benen finns koncentrerat tills vi ska hem till Lovisa, Sixten och Baxter och leka på lördag. Men främst såklart för att hon inte varit hos dagmamman sedan onsdags i förra veckan och saknar sina kompisar.

Vi har försökt att bytas av lite med hemmavarandet, men som vanligt finns det en del inbokade möten som är väldigt svåra att rucka på och just den här gången får jag dra tyngsta lasset. Nästa gång är det säkerligen Es tur eftersom det faktiskt är jag som oftast är uppbokad till tusen. Imorgon hoppas jag verkligen på lite sovmorgon.

Lilla A är nämligen fortfarande vaken, busar runt i lägenheten och underhåller sig själv som hon är så otroligt duktig på. Det är många timmar per dag som försvinner genom att hon hittar diverse saker att sysselsätta sig med. Visserligen kräver det en del städning i efterhand, men kreativitet är viktigt och värt att uppmuntra. Dessutom kan det vara rätt nyttigt att ha tråkigt lite då och då. Inte för att hon verkar ha det dock, men för framtiden.

Bilder blir det lite dåligt med framöver tyvärr. Efter Idre har jag nämligen haft sönder mitt minneskort (därav har inläggen från Idre dröjt) i datorn och E bände loss det först idag. Själva kortet gick då inte att rädda, så nu måste jag leta i Lilla As gömmor om det kan tänkas innehålla något av mina andra kort. Tills vidare (eller tills jag köper ett nytt) blir det tyvärr därför bildfattigt. Ni får ha lite överseende och jag bjuder istället på gammal bild från Julafton på världens bästa Lilla A och sen kan ni betänka er att det är på ungefär det här humöret hon varit hela veckan. Skönaste tjejen med bara lite sämre aptit. Ni anar inte hur glad jag är att hon är inne på sina sista tänder, jag är så less på det här nu för hennes skull.