Jag vet att ni fått läsa delar av denna resa tidigare, men för mitt eget minne kommer den här i sin helhet med bilder.
Det var några svettiga timmar på förmiddagen tisdag den 12:e april. Inte nog med att Lilla A hade misstänksamma prickar på några platser på kroppen, hon började dessutom få feber. Vi avvägde olika scenarion och var i sista sekund beredda att avboka resan. Lyckligtvis gjorde vi inte det, trots att utslagen såg precis ut som de man ser innan vattkoppor blir just koppor var de alltså inte några vattkoppor utan vad vi nu förstått vanliga virusutslag.
Incheckningen gick smidigt, bagaget gick rejält överlastat iväg och vi fixade in vagnen i specialbagage. Numera finns även lånevagnar i anslutning till incheckningen och inte bara bland utvalda flygbolag. Helt nya Carena vagnar (hjulen på samtliga såg ut att möjligtvis varit i bruk någon enstaka gång tidigare) med fällbart ryggstöd. Heja Swedavia (som alltså tagit över flygtrafiken efter omvandling av LFV).
På Arlanda sprang vi annars. Busade, jagade och tog slut på energin. Vårt recept på en lyckad flygresa alla gånger! Av erfarenhet från egna resor innan barn vet jag nämligen att det inte någonstans är populärt med barn som ränner i gångarna (kanske är skillnad på charterflyg, men reguljärt är det ofta affärsresenärer som vill ha lugn och ro) och är det något jag inte gillar så är det sura blickar i nacken för att jag kommer med ett barn. Skrika kan de göra för andra saker än att de har spring i benen.
Ner till Amsterdam gick supersmidigt, vi hade rejäl medvind och flög in en halvtimme (som vi var försenade) och därmed hann vi med vår anslutning utan att behöva lägga benen på ryggen. Lilla A insåg att stewarden delade ut kakor och såg sedan till att fråga efter kaka varje gång han passerade. Lyckligtvis pratade han inte svenska, så någon mer kaka blev det inte.
På Schiphol tar allting tid, från gaten där vi anlände till gaten där flighten skulle avgå var en 25 minuters promenad utan några köer i säkerhetskontrollen. Första gången med kroppsscanner för min del, fast bara på avstånd. Såg till att gå med A igenom, då fick vi använda den vanliga. E däremot syntes på en skärm bredvid där jag stod. Coolt och läskigt.
Och det var ju först där som jag tittade på boardingkorten och såg vart vi skulle sitta. Fast jag trodde ju att det var ett dåligt skämt såklart. Har hänt tidigare att jag fått såna platser, när man sen kommit till gaten har det visat sig vara fel på bokningssystemet och andra platser har tilldelats. För det var absolut inga dåliga platser jag hade bokat in oss på från början.
Men där satt vi iaf. Längst fram i en 747:a, långt framför piloterna och det var rent ut sagt skitläskigt. Kan gärna tänka mig att åka business igen någon gång (fast aldrig någonsin betala för det – SÅ mycket bättre är det inte) men helst aldrig längst fram i ett flygplan. Möjligtvis en A380, men inte annars. Nej, läskigt var sammanfattningen, men övervåningen längtar jag efter att få testa oavsett.
Nyvakna
Lilla A och jag skedade delar av natten i vår liggstol, men sen fick jag ont i kroppen och la ner henne längst fram på golvet istället och där fick hon sedan sova tills det var dags att börja gå in för landning. Lite frukost i magen måste man ju få även som liten!
Bangkoks flygplats är verkligen enorm och härlig. Första gången jag kom hit minns jag att vi kände oss påhoppade av alla som ville få en att åka just deras taxi, men nu kändes det så mycket lugnare. Härligt, bättre intryck behövdes faktiskt!
Vi hade lite att fixa med innan det var dags för boarding, som att fixa biljetten till Lilla A, hitta nätverk för att föra över pengar till rätt konto (man kan ju inte komma ihåg allt). Tid hade vi iaf gott om, så när vi satte oss ner för att äta hade vi all tid i världen.
En notering om Bangkok och mat – se till att äta innan ni passerar säkerhetskontrollen om ni vill ha något annat än McD och Burger King.
Vi hamnade iaf slutligen på Bangkok Airways lounge dit alla som åker med flygbolaget får ta sig. Här finns gratis snacks, dricka och internet. För de mindre finns en popcornmaskin samt ett lekrum att roa sig en stund i.
Jag vet inte riktigt vad säkerhetsreglerna sager om barn under 2 år i egen stol på flygplan. Jag vet att man kan köpa till en egen plats, men har då ändå sett dessa barn sitta i förälders knä under start och landning. Den här flighten fick Lilla A sin egen stol (nej, vi hade inte betalt för den heller, snacka om flyt!) och fick därför sitta själv under både start och landning. Vad hon tyckte? Jag har verkligen ingen aning eftersom hon somnade bara någon minut efter att vi satt henne där och vaknade först efter att jag väckt henne vid gaten. Själv åt jag en riktigt läskig macka, nästa gång tänker jag inte ens smaka. Huvva, rysningar i kroppen!
Phuket välkomnade oss precis enligt väderprognoserna när vi hämtat ut väskorna. Det var helt svart på himlen och blixtrade precis överallt. Bara några minuter efter att vi lämnat flygplatsen började det att fullkomligt ösa ner.
Vi hade ju förbokat en bil från kids-on-board.se med bilbarnstol installerad, den stod redo att hämta upp oss. Trevlig chaufför, förstklassig bil och skön körning. Mindre skönt var den dödsolycka vi passerade bara några mil senare eller den andra allvarliga olyckan som inträffat bara några minuter senare. Påminnelse om varför jag inte känner mig helt bekväm med trafiken!
