Idag har vi klarat av vårt sista återbesök på SöS för att få ett godkänt papper att den minstas hörsel är okej. Och det är sällan jag berömmer sjukvården och systemet – men att ha drop-in för hörselscreening är ju briljant. I alla fall när man inte ens behöver sätta sig ner i väntrummet utan bara traskar raka vägen in i mottagningsrummet och lämnar platsen med det magiska pappret bara några minuter senare. Ovärderligt till tusen när man har en 2,5 åring med sig som verkligen såg fram emot hennes utlovade glass. För så jäkla skoj är det ju inte att åka till sjukhuset. Igen.

Efter grovstädning av lägenheten (varför blir det alltid stökigare när man är hemma?!) med snabb dammsugning och undanplockning dök vår pratglada BVC tant upp i dörren. Rundtur fick hon av bästa storasystern som såklart skulle visa både hennes och lillasysters saker. Den ungen kan då redan konsten att prata öronen av folk. Besöket var såklart positivt, vi har en återbesökstid på BVC i nästa vecka för mätning och vägning.

Födelsevikten låg på 2925 gram, i fredags på återbesöket på BB mottagningen hade liten gått ner till 2825 gram. Idag var vi upp och passerade den magiska gränsen med 3040 gram.

Och 215 gram upp på 3 dagar tyder på att det är grädde i den här mjölkproduktionen igen. 

Jag vet att jag behöver titta på uppdatering av bloggen på både ett och annat sätt, men jag funderar lite på att flytta ut den på egen domän istället och behöver lite tid på mig för att förstå både en och fyrtioelva saker innan det blir aktuellt. Tills dess får ni stå ut med det nuvarande formatet. Man ska ju ha tid för saker också tydligen!