Vilken härlig kväll!

Vi gav oss iväg igår med reservationer om att Lilla A inte skulle orka med så pass länge och var beredda på att gå hem vid 21-snåret. Vår vanligtvis så lite halvförsiktiga tjej hade vi tydligen lämnat hemma, efter en lite halvblyg introduktion i hallen var hon inte rädd att visa vem som skulle stå i centrum hela kvällen. Eftersom vi hade sån tur att festen skulle äga rum bara på andra sidan bron bestämde vi oss tidigt för att promenera hem, lämnade därför bilen där till förmån för att jag skulle få dricka ett glas champagne eller två.

Lilla A var som sagt helvild, men på ett charmigt och busigt sätt. Sprang fram och tillbaka, gömde sig bakom benen på sina nyfunna vänner. Höll konversationer med den hon ansåg det passade och skulle gärna vara med och säga till om ett och annat vad gällde spelllistan på Spotify. Till mammans förtret var den absolutbästa låten enligt Lilla A av Carola som hon dansade järnet till. 

Värdparet bjöd på smaskiga maträtter, som jag alla missade att fota. På det uppdukade långbordet fanns bland annat cajunkyckling, paj, serranoskinka, salami, tunnbröd med löjrom och filodeg med fetaost. Vi minglade, skrattade, dansade och hade en superkväll!

Strax efter kl 23 tyckte jag att Lilla A hade fått nog (när hon börjar dansa till Carola får det ju räcka liksom. ;) ) och förpassade henne in i värdparets sovrum där hon sen fick ligga och sova i vagnen.Likt vilken annan fest som helst börjar ljudvolymen att stiga vartefter klockan blir senare, efter tolvslaget med cigarrökning för en del av pojkarna männen fick det räcka. Inte lätt för en stackars liten att sova.I efterhand kunde hon lika gärna varit vaken, hon var ju pigg, glad och älskade festen. När hon väl somnat började ju helvetet med rethostan och sömnperioderna i sträck var inte längre än 5-10 minuter.