30 Ett sista ögonblick

Det är den 22 december 2010. Utanför vräker snön ner trots att det är nästan 15 minusgrader utomhus. Om bara två dagar är det julafton med allt vad det innebär. Lilla As första riktiga julafton, en dag som jag hoppas föreviga på bästa sätt.

Och just i det här ögonblicket sitter jag bara och drömmer mig bort.

Fritidsresors hemsida hittar jag det hotell jag bodde på allra första åren vi var på Mallorca. Det hotell där jag fastnade i hissen och sedan helst inte ville åka. Ett av hotellen som låg så pass nära stranden att man bara kunde springa emellan pool och hav. Minnen av mig själv och min kusin M, av kvällarna med minidisco och synen av mamma och moster som beställde in ren tequila (av misstag ska tilläggas). Jag skulle så gärna åka tillbaka och bo på alla de där hotellen igen, vara lite nostalgisk över den tiden. Det har gått 20 år sedan jag var där första gången, trots det känner jag fortfarande igen gatorna, affärerna och restaurangerna. Räknar vi antalet gånger jag faktiskt varit på ön är vi uppe i minst samma antal, kanske till och med mer.

Paraiso de Alcudia

Alcudiabukten

Jag är så tacksam för att min mamma valde att ge mig alla de semestrarna, reslusten och suget efter mer (även om hon själv mest förbarmar sig eftersom hon inte gillar att vi är ute och reser). Just till Mallorca lär vi nog inte återvända alltför snart, E som är en rookie i Europa sammanhang anser sig ha alldeles för mycket nytt att utforska för att återvända dit riktigt än. Och vi har ju faktiskt varit där. I juli 2007, med en veckas magsjuka och penicillinkur som resultat var egentligen allt vi hann med av Mallorca en tripp till Palma, så kanske ändå?

Intressant är att jag inte kan hitta ett enda hotell som vi bott på under åren som försvunnit ur resejättarnas utbud, trots att det gått många många år.

Spanien – Barcelona NU och Mallorca DÅ

Om precis 14 dagar kommer vi att befinna oss i Barcelona för en vecka. Ett resmål jag faktiskt har drömt om – något jag inte (tidigare) kunnat säga om många storstäder. Det ska bli oerhört spännande att se vad Lilla A tycker om landet, staden och atmosfären. Jag kommer älska det – det är jag övertygad om!

Mitt intresse för storstäder har faktiskt alldeles nyss vaknat till liv. Tidigare, fram tills bara för några år sen har alla mina semestrar gått ut på att ligga på närmaste strand (efter resmål) och inte bry mig om något annat än färgen på min hud. Numera blir jag inte speciellt brun konstigt nog och därmed har jag dessutom tappat lusten att pressa och intresserar mig istället för att faktiskt få ut något av semestern.

Det pirrar lite i magen, Spanien ligger mig kärt efter många semestrar på den största av Balear-öarna och några vändor till Kanarieholmarna, trots att det nu är 3 år sedan jag sist befann mig i landet känns det som igår. Jag har bilderna klart framför mig, jag ser vår semester flyga förbi.

Stranden strax utanför Playa del Muro (Alcudia)

Mer strand - utanför Sunwing Resort

Vi bodde på ett litet hotell, Tamarindos som ligger precis bakom Sunwing Resort mot huvudgatan sett. Rummen måste vara de minsta i världshistorien och vi klättrade i stort sett över våra resväskor varje dag för att komma mellan balkong och vardagsrum/sovrum/matrum/kök.

Nu var ju inte vår plan att vi skulle befinna oss speciellt mycket på hotellet, så standarden hade inte någon otrolig betydelse när vi hade bokat, men inte hade vi nog räknat med att det skulle vara riktigt så litet.

Utanför katedralen i Palma

En morgon passade vi på och hoppade på en lokalbuss från Alcudia in till Palma. En stor stad, som jag faktiskt bara varit i en enda gång tidigare – då på kvällstid och med mina spanska vänner för att se Pascha och andra viktiga nattklubbar. Vi passade på att vandra gata upp och gata ner, luncha på ett av alla mysiga torg och sen springa halvvägs genom staden tillbaka för att hinna med bussen hem igen.

En väldigt ung E

Och en väldigt sjuk jag...

Jag har varit på en hel del turistresmål och har alltid tidigare klarat mig från magsjukor – men här slog den till. På bilden ovan har jag redan rejäl feber (och frossa) och på kvällen satte eländet igång. E blev också sjuk något senare, men repade sig desto fortare. Själv fick jag lite medikamenter från fru doktorn och sen var jag på benen några dagar senare.

Lite gammalt (för att längta efter sommaren)

Ni som såg bilderna på mig när jag kom hem från Malaysia (och okej, Filippinerna och Thailand med) kanske märkte att jag inte var särskilt brun. Riktigt blek faktiskt. Några fräknar på näsan hade jag definitivt, men mja, det var inte så mycket mer än så!

En gång i tiden kunde jag bli brun, även om bilden inte är speciellt smickrande i övrigt så vill jag visa att jag kan också. Erkänner att jag hade varit två veckor i Egypten, två veckor på Mallorca och en vecka i Turkiet på en och samma sommar – men det räknas väl ändå?

Brun och fin. Längtar efter den nyansen igen!

Efter den resan har det bara gått utför med färgen. Magsjukan vi åkte på året därpå på Mallorca gjorde ju inte solningen bättre.

39 graders feber och inte road. Att frysa när det är över 30 grader ute är iofs min grej, men det här var frossa på hög nivå.

När man väl var frisk var det keps på för att inte svimma av hettan.

Av någon anledning verkar jag varje vår se till att få ljust hår, för att lagom till hösten träder in färga det mörkt.

September-bröllop i Linköping

E är i det här sällskapet oftast fotografen, mest för att jag sällan orkar bära hans mastodont kamera. Det innebär att det finns otroligt få bilder som gör honom rättvisa, därför bjuder jag på denna bild. Min snygging när han var lite mer lammkött (jaja, han är äldre än mig, men iaf).

Boulematch på Midsommarafton

Idag när solen sken utanför fönstret fick jag hopp om livet. Och sommaren. Som jag längtar! Under tiden får ni helt enkelt stå ut med att titta på bilder medan jag blickar tillbaks och framåt.