Och en som ska äta mindre.

Nu trodde ni att jag syftade på mig själv va? Nej, det är faktiskt bebisen som jag fått råd om att minska ner antalet matningar av. Trodde jag nog aldrig skulle hända, att BVC tycker att barnet får för mycket mat. Och så är det ju tekniskt sett inte heller, det handlar såklart om att mängden mat kanske ligger bakom mycket av lillasysters problem med magen och hennes kaskadkräkningar. 

4 veckor gammal väger E numera 4140 gram och är 52 cm lång.

För har man gått upp nästan ett helt kilo på två veckor så säger det sig självt att magen kanske har svårt att hantera det matintaget (senaste vägningen för 2 veckor sedan landade på 3230 gram). Och för varje magknip vill hon ju äta, vilket i sin tur bara ökar på obehagen förmodligen. Så jag ska försöka att fasa ut matningarna till ett vettigt intervall och hoppas att det i sin tur hjälper för att magen ska må bättre. Synd bara att hon inte riktigt vill ta nappen, så det finns inte riktigt något komplement när magen tjorvar.

Igår fick vi även hem Windi-ventilerna som snälla Marie skickat oss. Tyvärr fick vi även användning för dem på en gång när det drog igång obehag på kvällskvisten och den verkade ha effekt på den lilla magen just då. Natten har sen varit lugn och bebisen har bara vaknat för mat. Tänk att bara det faktum att hon pruttat på egen hand utan att vara högröd i ansiktet gör mig alldeles varm inombords.

Annars såg allting jättebra ut, hon följde med blicken när hon skulle. Själv inväntar jag mest de där sablarns hormonplitorna som förpestade hela Lilla A när hon var i den här åldern (så pass att man knappt såg hur hon såg ut under) eftersom hormonnivåerna är som högst nu 4-6 veckor efter födseln. 

Magknipens återkomst

Inatt har jag nog haft den första riktigt sömnlösa natten sen Lilla A kom till världen för 37 dagar sen.  Efter en helt underbar dag med en nöjd bebis började skrikfesten vid 00-snåret inatt. Lyckades få i henne lite mat och somna om. Som en tickande bomb vaknade hon precis innan E kom in genom dörren vid halv fyra snåret på morgonkvisten och gav mig ingen lugn och ro förrän förrän klockan var sex på morgonen. I den takten har det fortsatt under morgonen och förmiddagen.

Min enda tanke är: Vad har jag ätit?!

 

Här på förmiddagen gav jag upp, reste mina trötta ögon ur sängen, slängde på oss kläder och traskade upp till det lokala konditoriet och köpte lördagens frukostbröd. Jättegott Lingonlimpa hade de, så det får nog bli ny lördagstradition för oss.

E var inte riktigt lika slirig som jag hade förväntat mig när han kom hem igår, jag lyckades ju inte sova en blund innan han var hemma iaf – så jag är trött nu.

 

I eftermiddag ska vi ta oss en promenad över till Ektorp och kolla in deras videoutbud. Tror vi alla mår bra av lite frisk luft. Jepp – kan bara inte slå fel!

 

Men först ska jag slå igen mina blå för en powernap. Det kan behövas….

Orminge tur och retur

Här på förmiddagskvisten stoppade jag ner mitt lilla sura gryn i vagnen och började traska min väg till Orminge. Jag hade nämligen beställt en vinteråkpåse till vagnen, eftersom jag måste få upp lite flås igen så bestämde jag mig för att gå och hämta det.

Det där med att stoppa ner henne i vagnen och gå ut ska jag testa nästa gång hon får ett utbrott. Det fungerade nämligen extremt bra. Jag hann inte ens runda hörnet på huset så sov hon. Tog ett tag för mina öron att vänja sig vid att hon var tyst, stackarn har nämligen skrikit sig blå de senaste dagarna. Igår tyckte damen att det var en jättebra idé att hålla sig vaken hela dagen. Så det var inte nog med det onda magknipet, hon var dessutom övertrött som hette duga. Idag rådde vi nog bot på det! :-)

 

Promenaden bjöd på en hel del sol, men också hårda vindar. Så nu är frågan. Hur ska mina öron överleva höstens promenader utan att behöva ha öronproppar?!  Jag får nämligen läskigt ont i öronen bara det blåser minsta kallt (inte ens sommaren är smärtfri). Hörlurar hjälper inte, bara en mössa hjälper inte. Men en mössa med in-ear lurar under brukar ta bort det värsta. Nackdelen är att då hör jag ju inget.

Någon som har en rolig lösning?

 

Hemma är vi nu iaf 2 timmar senare, det verkar än så länge som att jag har en liten bebis på mycket bättre humör. Vet inte riktigt vad vi ska sysselsätta oss med nu i några timmar, men senare ikväll kommer middagsbesök. Jag har köpt fläskfilé, så det blir nog att grilla lite! :-)

Symptomen återvänder

I förrgår började jag må lite dåligt. Antog då att jag bara tog över E:s förkylning, lite febrig, hängig och halsont. Sånt som hör till med andra ord… Med några timmars extra vila så gick det över och jag mådde kanoners igår.

Det var igår…

Inatt kunde jag inte sova, hade ont i hela kroppen, magen krampade till och från, ryggen värkte. Var uppe och åt vid 05, tvingade mig själv att hoppa över föräldrautbildningne vi skulle varit på idag. Mår illa, har mensvärk, ont i ryggen och ont i hela kroppen. Tog temperaturen, eftersom jag misstänkte feber. Nja, 35,7 räknas nog inte som hög feber…. Inte ens för mig!

Lyckades iaf få sova några timmar till, nu försöker jag pina i mig lite frukost, vilket faktiskt (!?!?) tar emot lite. Jag som brukar vara tokhungrig på morgonen, men nu är det svårt att äta.

Jag hoppas inte att det här är normalt? Man ska väl inte behöva må så här fram tills det är dags?