Många undrar om de är lika. Och visst är de det, slående faktiskt. Fast såklart ändå inte, det är verkligen inte samma typ av bebis. När den nyblivna storasystern var liten bebis krävdes inte mycket för att hon skulle vara nöjd. Hon åt när det passade henne, sov däremellan otroligt gott vart man än la henne och sa sällan ett knyst. Utseendemässigt däremot – o ja.

Lillasystern har ett temperament som heter duga, uppskattar inte alls att ligga för sig själv och äter, äter och äter. En liten snuttare förmodligen och bara jag känner av att amningen fungerar klockrent kommer jag göra ett försök med nappen. Men fruktansvärt fin är hon den lilla. Och nöjdare nu när mjölken runnit till, så vi hoppas på den utvecklingen.

Och att de här monstergigantosboobisarna slutar göra så vansinnigt ont så jag får sova några timmar inatt. 

Ikväll har vi haft en riktig myskväll, ätit god mat (å som jag saknat chévre), läst böcker och lagt pussel. Tror jag tar och avslutar med en varm dusch och får bort lite bebiskräk och mjölkrester nu innan det är dags för sängen. För så klev man in i det sura mjölkträsket igen. Jag hade nog nästan glömt (förträngt) det.