Jag köpte en springcykel åt Lilla A redan i våras, men kort i rocken som tjejen är så tog det ett bra tag innan hon nådde ner till marken. Och det är egentligen först nu efter hösten som hon förstått sig på hur den fungerar, så det körs fram och tillbaka här i lägenheten. Speciellt när hon egentligen inte har energi för att göra något fartfyllt, men ändå är leksugen.
Så otroligt bra!
Förhoppningen är såklart att lite träning med en springcykel ska innebära att vi inte behöver en trehjuling här hemma till sommaren (hon har hos sin mormor och morfar) och kanske inte heller stödhjul den dagen det blir dags för cykling på riktigt. Tur att det dröjer länge, länge. Här utanför kommer hon inte få öva, jag får redan skräckbilder av att hon inte får stopp på cykeln nerför vår backe bredvid och drar hela vägen ner till marinan och ner i vattnet. Absurt ja, men alla har vi väl våra hang-ups?
Återstår gör att se om den kommer att räcka även nästa sommar när jag är övertygad om att hon faktiskt får användning för den eller om vi åker på att uppgradera. Nu har vi ju en liten lillasyster som kan stå som spekulant på att ta över den, så frågan är bara om det finns plats i förrådet tills vidare eller om vi åker på att sälja ändå.
