Kategoriarkiv: Utveckling 0-6 månader

Tröttmössan.

Postat av
6

Just idag har jag snubblat över flera funderingar över just hur mycket bebisar sover. Alltså inte bara jag som tycker att min sover galet mycket. Vissa dagar tycker jag knappt att hon är vaken alls. Andra håller hon sig vaken på övertid för att kompensera. Och sover då såklart bort nästkommande dag. Fast tack och lov aldrig så att hon varit vaken på natten. Inte än i alla fall.

Lillasyster E är en sovare, inget snack om den saken. Hon verkar älska att sova och gör det länge. I alla fall på dagtid som det ser ut nu med lite strul nattetid. Så på morgonen väcks hon oftast för mat och blöjbyte innan hon placeras i vagnen när vi ska lämna på förskolan.  9 gånger av 10 sover hon innan vi lämnar lägenheten. Vaknar upp 2-3 timmar senare. Mat, lite lek och så är det sovdags igen. Vaken någon timme, somnar sen till igen. Mest aktiva vakenperioden brukar vara mellan runt 18-20. Jag har räknat ihop att hon snittar på att vara vaken mellan 5-6 timmar per dygn. Man får ta tillvara på tiden helt enkelt.

Så om ni undrar varför det jämt är bilder på en sovande Lilla E i bloggen kanske ni förstår varför. 

Feber, feber och vikt.

Postat av
10

Jomen såklart hittade vaccinationsfebern hit ikväll. Jag hade förväntat mig det eftersom Lilla A blev riktigt påverkad alla gångerna, därför är man förinställd på att det ska vara samma lika. Och visst märks det att hon har feber, men det är ingen riktig gnällbebis det här. Bara lite extra mysig.

Lite siffror på 3 månaders dagen (födelsedata inom parentes)

Vikt 5 880 gram (2925 gram)

Längd 58 cm (46 cm)

Omställningen från ett till två.

Postat av
16

Det har ju kommit en hel del frågor på det här med att gå från att ha ett till två barn i familjen. Medvetet har jag skjutit dem på framtiden eftersom jag tycker att det är ganska missvisande att berätta hur det fungerar när bebisen nyss kommit till världen. Nu är det ju inte lägnre nyss, utan sötkorvsbäsen närmar sig 3 månader och vi har såklart fått in en del omedvetna rutiner här hemma. 

En av de stora skillnaderna, förutom att de uppenbart gått från att vara ett barn till att vara två är tidsaspekten. Saker tar bra mycket längre tid och alltid händer något så att planeringen går åt skogen. Storayster ”vänta lite mamma- jag ska bara” är knappast en som har bråttom i livet heller. Förutom när det är dags för hennes trotsfasoner, då kan det gå hett till. Jag har anammat taktiken att mest rycka på axlarna och inte bli stissig. En lugn mamma ger lugna barn tror jag. 

Kanske har vi fått jordens mest toleranta ungar, kanske är vi avslappnade som föräldraroch kanske har vi haft en rejäl klick med bondtur, men just nu har vi våra platser i den nya konstellationen och trivs. Det är ingen svartsjuka, inga tjuvnyp utan bara början till en (förhoppningsvis livslång) syskonkärlek.

Hur mycket det än retar gallfeber på folk så är det inte med några heltäckande rosa glasögon jag säger det. Självklart fälls det tårar även i det här hushållet men det är inte alls på den nivån jag förväntat mig. Tvåbarnschocken ska ju vara tröttheten, irritationen, frustrationen, det dåliga samvetet och allt det. Inte än.

Och tills den dyker upp tänkte jag faktiskt njuta av mina härliga ungar utan något dåligt samvete. 

Mer jämförelser.

Postat av
12

Igår när jag hade klätt Lilla E fick jag syn på att storasystern tittade förbryllat på ett kort på väggen. Ett kort på henne i exakt samma kläder. För hon vet ju att det är hennes bilder som sitter där. Och ja, jag hade alltså lyckats kombinera precis samma variant igen. 

Storasystern är visserligen 5 veckor (3 1/2 månad) äldre på bilden och vägde någonstans kring 6 kg vid tidpunkten. Och det kan mycket väl vara så att Lilla E redan är där och sniffar i hasorna viktmässigt.

Lilla A - Oktober 2009

Lilla A - Oktober 2009

Lilla E - April 2012

Om de är lika? Ja, syskonlika skulle jag vilja påstå. Och mer lika varandra utseendemässigt vissa dagar. Andra inte alls. Ironi att vi som klagat över Lilla As dåligt växande hår har fått en bebis med ännu mindre hår nu. Istället har hon fått världens gosigaste kinder. Det väger ju upp.

Videoblogg: Säg hej till Lilla E

Postat av
7

Jag märker att ni är fler som hållit er från internet (eller iaf härifrån) under helgen. Bra för er! Självklart har jag dock massvis med bilder att bjuda på från en underbart solig helg, men tills dess att jag lyckats få in dem i datorn från båda kamerorna så får ni nöja er med att se Lilla E in action. 

De få stunder som liten faktiskt är vaken brukar det se ut och låta ungefär så här. I fredags chockade hon oss alla genom att skratta högljutt åt några tulpaner som Farmor G höll på att plocka iordning. Och jag längtar tills hon börjar interagera mer, le oftare och vara i alla fall lite mer alert.

Fler saker som är lika fast ändå inte lika.

Postat av
2

Lilla A hatade det här med att ligga på mage och träna sin nacke. Och med tanke på hur stark hon var så gjorde det ju inte så mycket. Några få sekunder och bebisen var totalt rabiat. Hatade, hatade, hatade. Det där med att öva sig på att krypa kom hon på några veckor innan hon tog sina första steg. Vände sig gjorde hon kort före det. Däremot var hon knappt 5 månader när hon satt själv.

Lilla E verkar inte heller gilla det där med att träna sin nacke. Inte för att hon skriker när hon ligger där, utan eftersom hon verkar somna så väldans gott. Har nog med den där magen att göra tror jag. Och den här bebisen skulle väl behöva träna den där nacken en del.

Eller det här med vagnen. Som Lilla A vrålade som en tok när man la henne i och tystnade i samma sekund som vagnen rullade utanför dörren. Där istället man lägger ner  Lilla E när hon skriker och det blir tyst. Så lika, mne ändå så olika.

Vår åttaveckors.

Postat av
9

Det här med att tiden flyger förbi. Den gör verkligen det. Två månader på lördag, vår lilla, lilla bebis är inte så vidare värst liten längre. Hon är ett praktfullt litet exemplar på världens allra bästa bebis. Liten och kompakt. Fast tro det eller ej så är Lilla E snäppet mindre än sin syster vid samma ålder. Den späda storasystern var ju också en härlig liten tjocksmock en gång i tiden. Hon som för övrigt är den bästa storasystern man kan tänka sig. Så omtänksam att man går sönder. Och även om avundsjukan kommer att komma så finns den inte här just nu.

Magen har stabiliserat sig något, men fortfarande har vi en del bekymmer med gaser. Inte lika ofta och inte lika illa. På bättringsvägen. Nappen är hårdvaluta här hemma när just tarmarna tjorvar och hon blir lite så arg och pratar med sig själv. Charmigaste någonsin vill jag lova. Annars har det äntligen släppt och några få leenden kommer här och där. Nöjd är hon lite vartsom bara det är ljud runtomkring. På med musik och man får lätt en halvtimme för att göra viktiga saker som att laga mat eller se till att hushållet inte ser ut som ett helt bombnedslag just då.

En av de allra största skillnaderna mot systern måste ändå just nu vara viljan att ligga på mage, något Lilla A aldrig accepterade och som E verkar gilla. Fast det kanske hör ihop med magknipen. Och ja, bilderna är tagna samtidigt som magen var lite småtjurig – därav sugproppen.

Nu sitter de nog där på Skatteverket och väntar på de där papprena om namnet. Ni vet de där som jag inte kan hitta. Kanske börjar bli dags att ta tag i den saken så att staten inte får för sig att hon ska heta Ing-Britt eller Rullgardina. Man vet ju aldrig menar jag.

Ett BVC besök och lite så.

Postat av
10

Bilden är på rätt motiv men i övrigt missvisande.

Lilla E var på besiktning igår igen, även om jag tycker vi är där ofta inser jag hur mycket mer sällan vi springer nu. Till nästa gång är det en dryg månad. Rekordlångt när bebisen inte ens är två ens. Anledningen till det är såklart att hon fick godkänt igår, alla kurvor ser ut som de ”ska”.

Däremot är jag lite fundersam till om det är så att den här penicillinkuren har bråkat med magen på henne. Från att dagligen bajsat tidigare är det nu bra mycket mer sporadiskt, fisarna luktar inte helt rosaktigt och hon börjar visa tendens till att ha riktigt ont. Så kanske är det lite förstoppat. Men vad gör man åt det hos en så liten bebis?

Vikt: 4830 gram (+690 gram)

Längd: 54,5 (+2,7cm)

Huvudmått: 38 (+2 cm)

Precis innan vi gick hemifrån passade Lilla E på att fyra av sitt allra första riktiga leende. Två gånger om så jag skulle vara säker. 7 veckor gammal. Då behövde jag inte fråga om det. 

Vår femveckors.

Postat av
10

Jag ropade väl hej lite väl tidigt när jag sa att magen på den lilla mådde bättre i magtrakten. För nej, de sista två dagarna har inte varit någon höjdare. Ont, gnäll och ledsen bebis gillas inte alls. Framförallt kan jag inte låta bli att oroa mig lite för att det ska eskalera ytterligare med magknipen. Men vi jobbar på, det ska bli bättre. Hon sover väldigt oroligt just nu, kan inte läggas ner utan att vakna och är allmänt missnöjd med livet. Det i sin tur kan såklart ha att göra med att stackarn är rejält förkyld, eller helt enkelt att hon ska igenom den där utvecklingsfasen.

Skönaste lilla fröken buttersork. 

Fem veckor gammal väntar vi fortfarande på det där första riktiga leendet. Hennes mormor påstår att hon lett åt henne, men jag tror det var mer önsketänkande eftersom ingen andra fått några tendenser till samma sak. Men det ser jag riktigt fram emot. I övrigt älskar jag att hennes dubbelhaka är större än hennes riktiga. Min lilla tjocksmock.

Och en som ska äta mindre.

Postat av
12

Nu trodde ni att jag syftade på mig själv va? Nej, det är faktiskt bebisen som jag fått råd om att minska ner antalet matningar av. Trodde jag nog aldrig skulle hända, att BVC tycker att barnet får för mycket mat. Och så är det ju tekniskt sett inte heller, det handlar såklart om att mängden mat kanske ligger bakom mycket av lillasysters problem med magen och hennes kaskadkräkningar. 

4 veckor gammal väger E numera 4140 gram och är 52 cm lång.

För har man gått upp nästan ett helt kilo på två veckor så säger det sig självt att magen kanske har svårt att hantera det matintaget (senaste vägningen för 2 veckor sedan landade på 3230 gram). Och för varje magknip vill hon ju äta, vilket i sin tur bara ökar på obehagen förmodligen. Så jag ska försöka att fasa ut matningarna till ett vettigt intervall och hoppas att det i sin tur hjälper för att magen ska må bättre. Synd bara att hon inte riktigt vill ta nappen, så det finns inte riktigt något komplement när magen tjorvar.

Igår fick vi även hem Windi-ventilerna som snälla Marie skickat oss. Tyvärr fick vi även användning för dem på en gång när det drog igång obehag på kvällskvisten och den verkade ha effekt på den lilla magen just då. Natten har sen varit lugn och bebisen har bara vaknat för mat. Tänk att bara det faktum att hon pruttat på egen hand utan att vara högröd i ansiktet gör mig alldeles varm inombords.

Annars såg allting jättebra ut, hon följde med blicken när hon skulle. Själv inväntar jag mest de där sablarns hormonplitorna som förpestade hela Lilla A när hon var i den här åldern (så pass att man knappt såg hur hon såg ut under) eftersom hormonnivåerna är som högst nu 4-6 veckor efter födseln.