Jo, men man tackar! Gratulationer har öst in hela dagen, så jag känner mig nästan lite populär idag. Men en dag om året ska väl den känslan inträffa också?! Dagen till ära har det varit solsken hela dagen lång, inte ett moln så långt ögat kunde nå. Tackgenämligt så blåste det iaf, annars hade det nog varit olidligt.
E hade fixat med tårta på sängen imorse, bara det att tårtan aldrig kom. Vid frukosten fick han ju lov att släppa bomben och berätta om tårtan för att jag inte skulle äta mig mätt, men tårtan kom ändå inte. Det här hotellet är lite.. eh ja… vad ska man säga? Vi har bott på bättre helt klart. Men iaf, påklädda och redo tog vi oss ner till stranden.
Fast jag hade ju märkt på morgonen att jag började få ett munsår (jippi på födelsedagen) och slängde fram min tub med Anti bara för att upptäcka att det var sista dosen som kom ut. Bra där – jag som stått och velat mellan två pumpar hemma och tog bara med mig en. Och nej mamma, det var inte solen – jag hade ätit en Oreo kvällen innan. Iaf, jag lämnade både E och Lilla A på stranden och stack upp till apoteket för att hämta upp en Zovirax. 612 baht fattigare tyckte jag att det lika bra kunde vara dags för en massage också, så jag hoppade in på stället med det oroväckande namnet Happy Massage.
Fast det var helt klart en väldigt trevlig massage, om än inte med något happy ending (pjuh). Det knäcktes och knakades på alla ledder och bredder och jag hade lite mer stuns i steget när jag drog tillbaka ner till stranden. Som jag nämnt tidigare är det bara ryssar här. Eller ja, alla man möter som utmärker sig är ryssar. Är det inte för att de tror att alla thailändare pratar ryska så är det för att medelålders damer kommer i toppar som slutar strax under brösten. Ni vet, sånt som var poppis på 90-talet. Det och tangatrosor. På killar. Stereotypt så det heter duga, men undantag finns säkert.
Vi har iaf bullrat i sanden större delen av dagen, jag var lite mör efter min sejour hos massösen, så någon soltid blev det inte. Bara bad, strandhäng och mat. Lilla A äter fortfarande otroligt dåligt i värmen, men vi lyckas få ner en del på kvällstid. På dagen är det bara att ge upp, vi har istället börjat ge yoghurt som lunch. Bra mycket bättre än en tom mage. Berättade jag att hon helt har slutat druckit sin välling också? Vissa kvällar när hon ätit läskigt lite på dagen har jag gett henne välling när hon somnat, bara för att hon ska få i sig lite näring. Men flaskan och vällingen är över i vaket tillstånd. Om det är något som består eller inte återstår ju att se, ibland har hon även hemma gjort uppehåll på någon vecka, men nu har det gått snart 14 dagar och vällingen är inte poppis varken kall eller varm. Juicer av alla slag och vattenmelonshakes går dock ner (utöver vatten), så hon klarar sig allt.
Vi gav upp stranden rätt tidigt och begav oss till rummet där min tårta äntligen hade kommit. Fast ja, personalen hade väl missuppfattat det hela lite grann och tyckte att det var vår bröllopsresa. Njae. Knappast ett hotell jag skulle välja till en sån sak, men fine – tårta som tårta ju! Bäst av allt var ju att den var gratis!
E stack ner på stan för en massage och jag la mig i sängen med A och tittade på Lejonkungen en liten stund och slumrade innan det var dags att göra sig iordning för kvällen. Blev lite senare än vanligt, när vi väl kom ut på gatan var jag riktigt hungrig. Inte rätt ställe att få dåligt blodsocker på, svimfärdig känner jag mig hemma ibland och här repar man sig inte lika fort. Igår satt vi nämligen på restaurang när en italiensk dam vid bordet bakom svimmade av flertalet gånger. Riktigt, riktigt läskigt.
Ikväll hamnade vi på en av de större italienska restaurangerna inne i Kata. Vår första icke-thai kväll här, men jag saknar nog thaimaten en del. Lilla A också tydligen, för hon som brukar dra i sig stora mängder av stekt ris med kyckling smakade tre korn från risotton och spottade sen ut dem. Tur att bröd, yoghurt och banan också mättar en del (förgrymmade onge). Humörsmässigt var dock A i sitt esse, röjde loss rejält. Lyckligtvis för oss var servitriserna inte helt upptagna och hade tid att leka med henne, för hon domderade dem runt i restaurangen. Och alla nya hon träffar måste hon bara berätta att ”mamma äj däj” och ”pappa sitta däj” samtidigt som hon pekar intensivt åt vårt håll. Som att hon behövde presentera oss. Så jäkla sött!
Och ni kan gissa att hon är poppis med sitt blonda hår och sina korkskruvelockar….
En superbra födelsedag blev det iaf, jag är riktigt nöjd! Jag och E bollar lite idéer över hur vi ska fira våra 30-års dagar nästa år. Hemska och samtidigt spännande tankar!
Puss på er allesammans som tänkte på mig!
