Kategoriarkiv: Thailand 2011

Summering av reseåret 2011.

Postat av
Svara

Det är med en viss styng av framtida saknad i bröstet som jag skriver det här, för 2012 kommer inte bjuda på alltför stora utsvävningar. Vi har nämligen beslutat oss för att spara ihop och någon gång framöver (innan Lilla A börjar förskoleklass) kunna göra en långresa någonstans i världen och därmed behöver vi snåla in på antalet föräldradagar vi tar ut när väl Lilla Liten kommer till världen. 

Men 2011 har varit ett underbart reseår för oss!

HÄR kan du se sammanställningen för 2010.

Årets första resa började med snöstorm, det var med nöd och näppe jag lyckades hålla vår stadiga bil på vägen de sista drygt 20 milen upp till Idre Fjäll i februari. Liftarna var öppna, snön låg vit på marken och åken var otroliga. Vi hängde i badhuset med den lilla, åkte pulka och susade nerför backarna på snowboard och skidor. Tog pauser på uteserveringen och mös i stugan.

I april landade vi i Thailand, där vi genast begav oss till Khao Lak. Vi badade, njöt av värme och sol samt åt god mat. Blev lite skitnödiga av de dånande vågorna som slog in nattetid och insåg att bananpannkakor inte var för min mage. Njöt av lugnet och blev påminda om varför vi uppskattar möjligheten att kunna resa med Fröken A. Åkte vidare till Phuket och Kata Beach där vi undrade vart vi hade hamnat. Några dagar senare tog vi oss mot Bangkok och levde storstadsliv innan vi återvände till Sverige.

Så kom sommaren och vi åkte upp många långa mil till Gäddede, väjde för rävar och fick se en sällsynt fjällripa. Snittade en dieselförbrukning på 0,47 liter/mil och åt riktigt goda fiskar som karlarna fångat. Gjorde utflykter runt och omkring, gömde oss från regnet och njöt av några få solstrålar. Vi gravida sov ikapp och åt alldeles för mycket. Njöt av naturen och jag oroade mig för att stöta på en björn eller älg.

Vår sista strapats för året gick till Kreta. En ren semester för själen, där vi mest hängde på stranden under parasollet och njöt av lugnet. Lekte i höga vågor, sov middag och åt mestadels god mat. A fick en chans att leka av sig på alla lekplatser, vi vuxna njöt av lugnet och av att vara lediga. Med taxistrejk i landet var det inte fråga om att ta sig runt och utforska ön, men vi kanske återkommer till annat resmål i framtiden.

Missa inte att tävla om 2 biljetter till Disney on Ice. Tävla HÄR! 

KhaoLak Laguna Resort Recension

Postat av
Svara

I ett halvår har jag tänkt att jag ska skriva den här recensionen, ändå har det inte blivit av. Men nu kommer hösten igen och besökare trillar in just för att se bilder, läsa. Eftersom jag vet hur svårt det är att hitta information om en del hotell så kommer här en del tips, synpunkter och hissningar som jag önskar att jag hittat innan vi reste.

Hotellet ligger strax utanför de centrala delarna av Khao Lak, en promenad på några minuter. Men så vidare värst långt behöver man inte gå eftersom ”byn” är ganska kompakt och liten. Khaolak Laguna Resort var ett av de hotell som drabbades hårt av tsunamin 2004 och har sedan dess återuppbyggts och expanderat. Intressant nog var det ett av de allra första hotellen som byggdes i Khao Lak, på den tiden då detta var en helt outforskad kustremsa. Sisådär för femton år sen. Vi bokade hotellet i egen regi via Hotels.com, men även Fritidsresor erbjuder logi här.

Receptionsområde ut mot gatan.

Floden som löper längs med hotellet

Hotellkomplexet är massivt, området är uppbyggt i olika sektioner där de allra flesta hotellrum ligger i någon typ av grönska. För den röda tråden genom hela hotellet är just grönt. Det är vackert, det är grönskande och det är livligt. På nätterna är det grodor, gräshoppor och geckos (många G:n här) som sjunger sina sånger för allas öron, även om rummen är tysta så hörs ljuden. Eftersom en hel del charterarrangörer är representerade här är klientelet väldigt blandat och just nu (i april) är det förhållandevis många finnar, ryssar och tyskar som härskar på hotellet. De hörs, de syns och ja – de är helt enkelt. Lyckligtvis är både poolområdet och stranden stor nog att ha rum för samtliga.

Hotellrummen är rejäla, fräscha och rymliga. Badrummet nästan lite underdimensionerat i det annars gigantiska rummet. För vad kallar man annars ett hotellrum på 54 kvm? Städningen fungerade utmärkt, enda säkerhetsrisken var altanen där en damm var placerad utanför och gjorde det omöjligt att släppa ut en 1½ åring utan uppsikt. Kvällssolen gjorde annars att vi inte hade så stor användning för uteplatsen oavsett just då.

Restaurangen The Oriental

Restaurangen med stranden i ryggen

Lusthuset vid poolområdet

Frukosten serveras i matsalen till The Oriental (hotellets vräkiga restaurang byggd på pålar) där ljudnivån aldrig riktigt når det där bullret som annars är typiskt för hotellfrukostar eftersom det är högt till tak och öppet. Med utsikt över poolområdet och havet har man möjlighet att äta vad som än passar. För finns det inte på buffén är det bara att säga till. Generösa öppettider på frukosten gör att det inte är någon trängsel varken vid borden eller vid gör-din-egen-omelett/äggröra/pannkaka/våffla-ståndet. Lätt en av de absolut bästa frukostar jag har fått serverad, slås enbart av Marriott i Cebu och möjligtvis Chatrium Suites i Bangkok.

En nackdel med hotellet för barnfamiljer/handikappade/äldre är trapporna. Receptionen och restaurangen är båda byggda med ett högt läge av uppenbara skäl, det ska vara lätt att evakuera. Lyckligtvis finns det gångvägar kring hotellet som tar dig ut på huvudgatan, men annars är det trappor som gäller. Maten på hotellet är otroligt dyr i förhållande till vad du får, så traska istället tvärs över huvudgatan till en av de två ypperliga familjeägda syltorna som ligger där. Bättre mat får du leta länge efter, vi hittade den inte i Khao Lak. Dessutom är det för en tredjedel av priset du betalar på hotellet. Med det sagt är det absolut inget fel på maten på hotellet, tvärtom är den god. Bara inte prisvärd i sammanhanget.

Poolområdet dagtid

Högvatten och höga vågor

Höga vågor betyder röd flagg

Poolområdet var lugnt, ingen trängsel till stolarna och inget reserverande. Ändå var det här alla fick hålla till eftersom högvattnet gjorde att stranden var off-limits. Några få solsängar kunde placeras längs kanten mot cementväggen som skiljer havet och hotellet åt, men annars var det knappt badbart. På eftermiddagen fanns en liten strandremsa så pass att man kunde sitta och gräva några minuter.

Vi älskade hotellet och den mesta personalen (fanns tyvärr två killar i personalen som inte kunde godta att vår dotter inte ville vara dem till lags) och gjorde oss föräldrar nådigt irriterade. I övrigt har jag ingenting att anmärka på, orkar man så går det ypperligt att traska några minuter längs stranden för att där hitta sig sin plats på sandstranden. Personligen kommer jag nog tyvärr inte återvända, minnena och rädslan för att det som hände på annandagen 2004 kan hända igen gjorde mig livrädd. När de riktigt tunga vågorna (för de gick högt och hårt) slog in mot cementen om nätterna så att hela marken gungade till vaknade jag med ett ryck varenda gång och undrade om det var dags nu. Och för mig är oro inte semester, även om det kan inträffa vartsomhelst.

KhaoLak Laguna Resort Recension

Postat av
Svara

I ett halvår har jag tänkt att jag ska skriva den här recensionen, ändå har det inte blivit av. Men nu kommer hösten igen och besökare trillar in just för att se bilder, läsa. Eftersom jag vet hur svårt det är att hitta information om en del hotell så kommer här en del tips, synpunkter och hissningar som jag önskar att jag hittat innan vi reste.

Hotellet ligger strax utanför de centrala delarna av Khao Lak, en promenad på några minuter. Men så vidare värst långt behöver man inte gå eftersom ”byn” är ganska kompakt och liten. Khaolak Laguna Resort var ett av de hotell som drabbades hårt av tsunamin 2004 och har sedan dess återuppbyggts och expanderat. Intressant nog var det ett av de allra första hotellen som byggdes i Khao Lak, på den tiden då detta var en helt outforskad kustremsa. Sisådär för femton år sen. Vi bokade hotellet i egen regi via Hotels.com, men även Fritidsresor erbjuder logi här.

Receptionsområde ut mot gatan.

Floden som löper längs med hotellet

Hotellkomplexet är massivt, området är uppbyggt i olika sektioner där de allra flesta hotellrum ligger i någon typ av grönska. För den röda tråden genom hela hotellet är just grönt. Det är vackert, det är grönskande och det är livligt. På nätterna är det grodor, gräshoppor och geckos (många G:n här) som sjunger sina sånger för allas öron, även om rummen är tysta så hörs ljuden. Eftersom en hel del charterarrangörer är representerade här är klientelet väldigt blandat och just nu (i april) är det förhållandevis många finnar, ryssar och tyskar som härskar på hotellet. De hörs, de syns och ja – de är helt enkelt. Lyckligtvis är både poolområdet och stranden stor nog att ha rum för samtliga.

Hotellrummen är rejäla, fräscha och rymliga. Badrummet nästan lite underdimensionerat i det annars gigantiska rummet. För vad kallar man annars ett hotellrum på 54 kvm? Städningen fungerade utmärkt, enda säkerhetsrisken var altanen där en damm var placerad utanför och gjorde det omöjligt att släppa ut en 1½ åring utan uppsikt. Kvällssolen gjorde annars att vi inte hade så stor användning för uteplatsen oavsett just då.

Restaurangen The Oriental

Restaurangen med stranden i ryggen

Lusthuset vid poolområdet

Frukosten serveras i matsalen till The Oriental (hotellets vräkiga restaurang byggd på pålar) där ljudnivån aldrig riktigt når det där bullret som annars är typiskt för hotellfrukostar eftersom det är högt till tak och öppet. Med utsikt över poolområdet och havet har man möjlighet att äta vad som än passar. För finns det inte på buffén är det bara att säga till. Generösa öppettider på frukosten gör att det inte är någon trängsel varken vid borden eller vid gör-din-egen-omelett/äggröra/pannkaka/våffla-ståndet. Lätt en av de absolut bästa frukostar jag har fått serverad, slås enbart av Marriott i Cebu och möjligtvis Chatrium Suites i Bangkok.

En nackdel med hotellet för barnfamiljer/handikappade/äldre är trapporna. Receptionen och restaurangen är båda byggda med ett högt läge av uppenbara skäl, det ska vara lätt att evakuera. Lyckligtvis finns det gångvägar kring hotellet som tar dig ut på huvudgatan, men annars är det trappor som gäller. Maten på hotellet är otroligt dyr i förhållande till vad du får, så traska istället tvärs över huvudgatan till en av de två ypperliga familjeägda syltorna som ligger där. Bättre mat får du leta länge efter, vi hittade den inte i Khao Lak. Dessutom är det för en tredjedel av priset du betalar på hotellet. Med det sagt är det absolut inget fel på maten på hotellet, tvärtom är den god. Bara inte prisvärd i sammanhanget.

Poolområdet dagtid

Högvatten och höga vågor

Höga vågor betyder röd flagg

Poolområdet var lugnt, ingen trängsel till stolarna och inget reserverande. Ändå var det här alla fick hålla till eftersom högvattnet gjorde att stranden var off-limits. Några få solsängar kunde placeras längs kanten mot cementväggen som skiljer havet och hotellet åt, men annars var det knappt badbart. På eftermiddagen fanns en liten strandremsa så pass att man kunde sitta och gräva några minuter.

Vi älskade hotellet och den mesta personalen (fanns tyvärr två killar i personalen som inte kunde godta att vår dotter inte ville vara dem till lags) och gjorde oss föräldrar nådigt irriterade. I övrigt har jag ingenting att anmärka på, orkar man så går det ypperligt att traska några minuter längs stranden för att där hitta sig sin plats på sandstranden. Personligen kommer jag nog tyvärr inte återvända, minnena och rädslan för att det som hände på annandagen 2004 kan hända igen gjorde mig livrädd. När de riktigt tunga vågorna (för de gick högt och hårt) slog in mot cementen om nätterna så att hela marken gungade till vaknade jag med ett ryck varenda gång och undrade om det var dags nu. Och för mig är oro inte semester, även om det kan inträffa vartsomhelst.

Lite höstpepp på en lördagsmorgon!

Postat av
Svara

När klockan slagit 8 och det fortfarande är mörkt i sovrummet när man vaknar känns sommaren avlägsen. Fast hösten är ju mysig på sitt sätt, alla mysiga koftor, varma bad och tända ljus. Börjar alltså förlika mig med tanken, ändå saknar jag redan sommaren.
Speciellt när man ser klädseln på barnen ute på förskolan, skaljackor och överdragsbyxor redan nu. Jag har inte ens en skaljacka åt A. Hmm. Polarn har ju en grymt snygg, men 700:- för en barnjacka är ju hysteriskt.

I april låg vi på en strand i Thailand och viftade på tårna, såg fram emot sommaren och var evigt tacksam för att vintern var över. Till vintern blir det absolut ingen resa, vi får spara oss ett tag nu men jag är såklart väldigt glad att vi haft chansen att resa så mycket som vi ändå gjort med Lilla A.

Den lilla vaknade nu på morgonen med en begynnande förkylning, så vi håller tummarna för att det håller sig vid det, att hennes täppta näsborrar inte blir mer än just så!

20110820-083918.jpg

Siam Ocean World

Postat av
8

Är man i Bangkok med en 21- månaders funkar det inte att bara springa i affärer. Och eftersom det är 40 grader utomhus finns inte riktigt det alternativet. Visserligen hade vi en utomordentlig pool på vårt hotell, men njae – solsemestern lämnade vi bakom oss när vi lämnade Phuket.

Så istället begav vi oss till Siam Ocean World som ligger i nedre plan av köpcentret Siam Paragon. Inträdet för vuxna kostar 900 BHT (ca 200 SEK) och för barn som är över 80 cm 700 BHT(150 SEK) . Lilla A hade dock vett att dra ihop sig lite i vagnen och vi slapp därmed inträde för henne. Hade hon däremot valt att gå själv hade vi fått betala eftersom mätsticka fanns uppsatt och vid det här laget kan jag garantera att den lilla damen nått över det strecket, trots att hon bara var 79 cm lång för några få månader sedan.

Vi såg till att komma hit efter lunch, gick runt och tittade på monsterstora krabbor (släng er i väggen alla krabbor som är med i Deadliest Catch), läskiga ålar och färgglada fiskar. Självklart var det de färgglada småfiskarna som lockade allra mest för Lilla A, vi stod länge vid varje monter och tittade noga.

Allra bäst var nog popcornen man fick köpa (eller köpa till i sin biljett) och lekrummet som fanns. Fröken hoppade glatt in, men jag ska inte säga att hon släppte loss. Ni ser själva minspelet. Det var kul, men hon var skeptisk. Däremot var det såklart väldigt impopulärt när vi var tvungna att gå därifrån.

Vissa tider under dagen har de såklart shower, de matar djuren. Vi lyckades träffa ett av tillfällena när de gav sig in i den stora bassängen för att ge mat till vissa av de större fiskarna. Fröken blev helt fascinerad av de stora rockorna och hajarna som rörde sig i de stora tunnlarna och akvariet, så att hon nästan ramlade baklänges när hon skulle titta rakt ovanför sig.

Själv tyckte jag att det var lite obehagligt i det stora akvariet eftersom hajarna var väldigt närgångna och dykarna (dvs personalen) inte verkade avslappnade utan ständigt vred på sig, petade bort närgångna hajar (och rockor) som kom för nära. Jag tyckte inte att det såg ut som en helt bekväm situation, men vi får hoppas att den säkerheten är större än den såg ut. Möjlighet fanns även att åka på en glasbottenbåt ovanpå detta akvarie, men vi avstod eftersom kön var så pass lång och det skulle kräva att A satt stilla i 15 minuter tillsammans med 10 andra personer på en liten ranglig båt (som man absolut inte fick ställa sig upp på).

MBK och närområdet

Postat av
Svara

Så fort vi frågade någon om shopping innan vi åkte till Thailand rekommenderades MBK i Bangkok, så vi var ju inte sämre än att vi skulle dit. På väg dit stötte vi på lite hinder, det slutade med att vi fick åka omvägar och köra en svängom i China Town med stopp på hotellet för ombyte innan vi kom fram. Därifrån är allt förbindet och du hamnar på thailands svar på Åhléns City. Ta dig bara igenom den affären och du är ute i en öppen basar!

Supersmidigt var det iaf att hoppa på skytrainet och åka till ändstationen vid National Stadium. Det enda tråkiga är att det inte finns några hissar, barnvagnar måste bäras i många trappor för att komma upp och ner från stationer och in i byggnader. Det är billigt att åka skytrain, men inte mycket billigare än att ta en taxi. I rusningstrafik är dock all transport som inte innebär köer lättare att hantera och snabbare. Ingen att tjafsa med om priset, maskinen ljuger inte.

Nu var det ju inte riktigt vår typ av shopping, varken jag eller E är mycket för några billiga kopior av kläder med stora märken på (varken till oss själva eller barn), så det blev mest att titta och strosa omkring vilket inte heller är fel och en upplevelse i sig. Helt klart finns fynd att göra, jag kom iaf hem med ett par G-star Raw jeans i rätt storlek som jag fullkomligt älskar. Hade lätt kunnat köpa med mig flera extra par av dem för 150:-. Däremot glömde jag helt av att köpa med mig Converse. Det jag egentligen var ute efter…

Kanske hade jag helt fel bild av MBK också. Att det skulle vara fräscht, luftigt och maffigt, precis som jag upplevde både The Curve och One Utama i Kuala Lumpur, men det är knappast en rättvis jämförelse heller eftersom det inte är samma typ av köpcentrum.  Och sen det nyöppnades 2005 har det säkerligen hunnits slitas en hel del igen, men toaletterna var iaf nära på fräscha. Om du har barn med dig kan du dock helt glömma att hitta något bra ställe för att byta blöja. Jag letade mig blind.

Vi gick iaf runt i byggnaden några varv vid flera tillfällen, passade samtidigt på att även göra besök på de närliggande köpcentrumen Siam Discovery, Siam Center och Siam Paragon.  Alla tre lite mer exklusiva (mer och mer i den ordning de står) med mindre souvenirer och mer inhemskt mode och eller större designerkedjor. Zara och Mango (MNG), French Connection mfl. För att inte tala om lyxigare märken som Hermés, Chloé och numerärer med andra butiker. Ni vet såna där som man blir hysteriskt fattig av att bara titta in i. Sen känner jag mig alltid för dåligt klädd för att ens göra entré i den typen av butiker, så det blir aldrig av.

Inuti Siam Paragon finns förutom Siam Ocean World även en Gourmet Supermarket för riktiga finsmakare. Tänk er Östermalmshallarna i en och samma affär, med allt du kan tänka dig. Frukt, godis, färdiglagad mat, seafood och bakverk var några av de sakerna jag dreglade över. E förstod inte riktigt varför jag ville in och ”titta” ens. Jag tror han såg notan framför sig…

I’m hooooome!

Postat av
13

Vi är hemma nu, i lugnet och virrvarret!

Väskorna är uppackade, sömnen ska tas igen och idag är det jobb som gäller för oss alla. Lilla A ska till sin dagmamma, jag och E till respektive jobb. Vi hade möjlighet att låna hotellrummet tills kvällningen igår, det tog vi tillvara på eftersom vår flight inte gick förrän efter 23. Tog en lång vila på förmiddagen och packade på eftermiddagen. Är det inte lustigt? Här bokar man in sig på ett helt underbart hotell med en underbar pool, i slutändan var jag aldrig ens nere och tittade på den.

Incheckning, säkerhetskontroller och påstigning gick över förväntan. Tyvärr var flighten en sån där som skrämde mig en hel del, fast ja, jag var ju lite skakig redan sen flighten från Phuket då piloten började mixtra med motorerna strax efter start (inte normalt beteende och till och med E har erkänt att han blev orolig), men när det tar en 747:a över 30 minuter att komma ovan 4000 meter börjar jag såklart att fundera lite. Har nog aldrig varit med om en segare start någonsin. Lilla A brydde sig ju inte, hon hade ju somnat (som vanligt).

Efter en dryg halvtimmes flygning kom det lite turbulens, inte galet mycket, men så pass att jag började känna mig skakis (klarar inte av turbulens vidare bra i maggropen). Det höll sen på ett bra tag och blev värre, samtidigt som jag (och andra passagerare) började reagera på att något typ av ljus då och då lös upp utanför kabinen. Det vill säga, inte de vanliga lamporna från vingarna (vi satt för långt fram för att ens se dem), utan ett annat typ av ljus. När piloten sedan ropade ut ”Cabin crew – take your seats immediately” så var det som att någon drog ner en gardin för flygvärdinnan. Och för mig.

Hade jag kunnat kasta mig ut ur planet och klarat mig oskadd hade jag gjort det. Hade det funnits en möjlighet att få gå av planet och aldrig mer flyga igen hade jag gjort det. Med andra ord fick jag lagom panik. Kallsvettades, väntade på att det skulle bli turbulent på riktigt, att katastrofen skulle komma. 

Ingenting hände, mer än att jag kände att vi antingen steg kraftigt eller sjönk. Uppenbarligen girade piloten för ett rejält oväder som hade kunnat orsaka problem, jag är glad att han lyckades. Phu. Men det är inte normalt förfarande att kabinpersonalen ombeds sätta sig ner mitt under en flygning. Och mycket av oron satt nog i pilotens tonläge. Han som alldeles innan låtit så glad lät nu förbytt. Allvarlig och skrämmande.

Trots eller inte, men när det kommer till situationer som A vet hur hon ska bete sig är hon exemplarisk och vi hade inte ett enda problem vad gäller att sitta stilla i stolen på planet varken från Bangkok eller Amsterdam. Såklart sover hon bort mycket av tiden, men vi ökar alltså på antalet flygtimmar utan något vankande i kabinen. Och när man kämpar mot trotsen i allt övrigt så är det ju fullkomligt underbart att något fungerar klockrent. Bilar och flygplan, för där vet hon vad som gäller. Såklart fick hon lite uppmärksamhet och beröm av flygvärdinnorna också, ännu mer fick hon av mig när vi började morgonen med att hon åt upp hela min frukostbricka med omelett, kycklingkorv och yoghurt.

China Town

Postat av
Svara

Ryktet sa oss att delar av Bangkok var avspärrat för demonstrationer häromdagen, vilket gjorde att inte ens BTS:en trafikerade vägen mot MBK och Siam (eller något annat område med shopping). Råden man gav oss var att det var bäst att hålla sig borta, men efter vår tredje rekommendation att bege oss till The Brioni började vi tro att någon bara var utlejd för att hindra oss. Att vi såg så villrådiga ut, eller bara vilse. För att slippa dras in till skräddare på The Brioni (vilket i efterhand kanske hade varit en bra idé för en galaklänning till mig själv) så hoppade vi på en turistbåt som går längs Chao Praya och tog oss bort mot China Town. Och det var verkligen så att vi fick hoppa på i farten med barnvagn (på väg hem), efter det var vi sisådär sugna på att fortsätta utforska floden per båt.

Helt galet underbart område med vad du än kan tänka dig att vilja köpa i horder. Här köper man inget en och en, utan det är mängdrabatt som gäller. Eller vad sägs om ca 25 hårspännen till Lilla A för 50 BHT (10 kronor). Det är gosedjur, det är skärp, det är pappersservetter, det är kurvert, det är tyger och bäst av allt – det är mat. Nu var vi inte riktigt i vårt esse, utflykten var oplanerad och vi var inte helt uppskattade där vi fick tränga oss fram i de redan trånga gränderna med en barnvagn (som strejkar och knappt svänger) och vi hade en urusel karta. Alltså gjorde vi inte annat än att virra runt i cirklar på jakt efter ingenting, men ändå allt.

När det är lunchdags fullkomligt väller det in kontorsarbetare på gatorna, de handlar med sig mat från diverse stånd och sedan försvinner de in igen. Fast jag undrar jag vilka alla andra på gatorna är, för turister fanns bara ett fåtal i sikte, ändå var det proppfullt. Vår enda shopping blev dock hårspännena och några flaskor med färskpressad apelsin/lime-juice som A tömde när hon vaknade från en svettig vila i vagnen. Vatten är överskattat, vi kör på juicer/shakes för att få i extra kalorier om det finns tillgängligt.

Hade vi haft rätt förutsättningar hade jag utan tvekan kunnat strosa runt i dessa kvarter hela dagen, utan stress och utan att behöva trängas. Som det var nu räckte det fullkomligt med de få timmarna som vi gick vilse, trots att vi missade hela marknaden, efter att tittat noga på den lokala skräddaren och hans liknar vände vi tillbaka till färjan och vände hem för lunch.

China Town

Postat av
5

Ryktet sa oss att delar av Bangkok var avspärrat för demonstrationer häromdagen, vilket gjorde att inte ens BTS:en trafikerade vägen mot MBK och Siam (eller något annat område med shopping). Råden man gav oss var att det var bäst att hålla sig borta, men efter vår tredje rekommendation att bege oss till The Brioni började vi tro att någon bara var utlejd för att hindra oss. Att vi såg så villrådiga ut, eller bara vilse. För att slippa dras in till skräddare på The Brioni (vilket i efterhand kanske hade varit en bra idé för en galaklänning till mig själv) så hoppade vi på en turistbåt som går längs Chao Praya och tog oss bort mot China Town. Och det var verkligen så att vi fick hoppa på i farten med barnvagn (på väg hem), efter det var vi sisådär sugna på att fortsätta utforska floden per båt.

Helt galet underbart område med vad du än kan tänka dig att vilja köpa i horder. Här köper man inget en och en, utan det är mängdrabatt som gäller. Eller vad sägs om ca 25 hårspännen till Lilla A för 50 BHT (10 kronor). Det är gosedjur, det är skärp, det är pappersservetter, det är kurvert, det är tyger och bäst av allt – det är mat. Nu var vi inte riktigt i vårt esse, utflykten var oplanerad och vi var inte helt uppskattade där vi fick tränga oss fram i de redan trånga gränderna med en barnvagn (som strejkar och knappt svänger) och vi hade en urusel karta. Alltså gjorde vi inte annat än att virra runt i cirklar på jakt efter ingenting, men ändå allt.

När det är lunchdags fullkomligt väller det in kontorsarbetare på gatorna, de handlar med sig mat från diverse stånd och sedan försvinner de in igen. Fast jag undrar jag vilka alla andra på gatorna är, för turister fanns bara ett fåtal i sikte, ändå var det proppfullt. Vår enda shopping blev dock hårspännena och några flaskor med färskpressad apelsin/lime-juice som A tömde när hon vaknade från en svettig vila i vagnen. Vatten är överskattat, vi kör på juicer/shakes för att få i extra kalorier om det finns tillgängligt.

Hade vi haft rätt förutsättningar hade jag utan tvekan kunnat strosa runt i dessa kvarter hela dagen, utan stress och utan att behöva trängas. Som det var nu räckte det fullkomligt med de få timmarna som vi gick vilse, trots att vi missade hela marknaden, efter att tittat noga på den lokala skräddaren och hans liknar vände vi tillbaka till färjan och vände hem för lunch.

Välkommen till trotsåldern!

Postat av
Svara

Sedan vi kom till Bangkok har Lilla A blivit spritt språngande galen. På riktigt. Hon är högt och lågt, som ett yrväder som far fram och är högljudd, älskvärd och helt tokig. Lite lätt hybris minst sagt. Häromkvällen hoppade vi in på en japansk restaurang och fick vår sämsta middagsupplevelse någonsin. Inte att hon skrek, utan att hon var så uppe i varv att jag kände att det var dags att gå hem och lägga henne. Har aldrig hänt tidigare i stort sett. Visst har hon dagar som är mer eller mindre off, men det här är något helt nytt. Ögonen lyser av djävulskap mer än vanligt.

Hon hör ingenting, ser ingenting och är i sin egen värld till och från. Trotsar. Säger vi ja säger hon nej. Säger vi upp säger hon ner. Ja, ni förstår. Ingenting är som det ska, raseriutbrotten kommer oftare och tätare. Fast däremellan är hon vår vanliga härliga unge.  En ny period som tagit sin början alltså och det är nu de börjar – the terrible twos. När absolut allt ska vara på hennes villkor.

Storstadspulsen gör knappast sitt till för att lugna ner henne, folkvimlen i köpcentrum och stressen runtomkring kunde väl inte passat sämre in. Mellan varven är hon hysteriskt rolig, för att sedan bara bli helt rabiat. Öronen är avstängda, jag är rädd att de kommer vara på det viset i 17 år framöver. Att just den perioden inte riktigt kommer gå över.

Fast hon är såklart riktigt, riktigt söt när hon sover. Och det är ju tur det!