Jag fick en utmaning för ett tag sen av Helen. 

Drömresa ?

Oj,  jag har så många resor att göra i mina drömmar att just den ultimata drömresan är svår att nåla ner. Jag tänker mig någon av ABC öarna för dykning, Hawaii för att lära mig att surfa (ja, jag är fortfarande 15), Argentina för utmaningen och vandringar, kanske Australien för att besöka staden (byn) som heter samma som Lilla A, Nya Zeeland för att göra ett basejump (återigen – jag är inte vuxen) och slutligen kanske avrunda i Filippinerna/Malaysia för lite strandhäng. Och så lite USA däremellan – bara för att.

Favoritsysselsättning ?

Drömma. Jag är duktig på att fantisera mig bort, om platser, resor och händelser. Fast när jag lever i verkligheten gillr jag att socialisera. Umgås och hänga med de allra finaste av människor.

Hur många gånger går du in på Facebook per dag?
 
Skäms att erkänna att jag har fb ständigt inloggad i ett fönster på datorn (utan att jag sitter vid den). Varför?!

Vad önskar du dig i julklapp?
 
Jag har faktiskt önskat mig ett par kettlebells. Och ett par termobyxor så att jag också kan leka i snödrivorna.

Favoritmat på julbordet?

Lax. Kallrökt och gravad såklart. Allt annat är helt oväsentligt enligt mig.

Drömyrke?

Om jag fantiserar långt och vitt och brett så vill jag driva en egen reseplaneringssite. Mer än så kan jag ju inte säga eftersom det vore att sälja (icke existerande) företagshemligheter. Men det kräver mycket mer än jag är beredd att lägga ner just nu. Jag får nöja mig med att resa istället.

Favorittidning/magasin?

RES. Det enda jag läser faktiskt, förutom de få gånger jag hamnar i badet och det slutar med att jag bläddrar sönder sambons Fiske för Alla.

Favoritplats i Sverige?

Mitt hjärta bultar ändå lite extra för Örebro. Det bara är så.

Thaimat, grekiskt, italienskt eller svensk husmanskost?

Vi kan väl säga att husman ligger längst ner i botten. Potatis. Det säger allt. Eftersom jag är en sucker för pasta så hänger det mellan italienskt och thaimat. Men vi säger italienskt. De har ju prosciutto.

Favoritdesigner?

Haha. Den frågan var uppenbarligen inte till mig. Designer? Vem?!

Vad gör dig lycklig en måndag?

Vilken fråga. Nu har jag ju fördelen att få vara lycklig rätt ofta. Men när jag får snooza, när sambon ger ungarna frukost och köper mig tid i sängen. Eller när jag vaknar pigg innan klockan ringer. Kanske när jag stapplar ut i vardagsrummet och hittar småungarna jagandes varandra illtjutandes av skratt.

Vad driver dig att skriva blogg varje dag?

Jag vet inte längre. Min bloggdipp har varit ganska lång och rätt djup. Jag hittar sällan orden längre och inläggen känns från min sida krystade och tråkiga. Fast jag gillar att blogga, jag gillar alla trevliga människor man stöter på, all respons, att ha ett arkiv och framförallt att följa utvecklingen. Min, ungarnas och vår.

Om du fick välja själv, vart skulle du då vilja bo?

I den perfekta världen skulle jag vilja bo i ett land likt Sveriges i de flesta avseenden bortsett från klimatet. Det skulle vara varmt, kvinnor skulle ha samma möjligheter och rättigheter som här och försäkringskassans (ändå frikostiga) regler skulle vara globala.

Men i den världen vi lever i just nu så håller jag mig till Sverige. Kanske dock en mindre stad än just Stockholm. Nyköping/Norrköping/Örebro/Nykvarn/Västerås. Min enda önskan är att i framtiden ha tillgång till en gräsplätt åt ungarna.

Stadsbrutta eller lanttös?

Jag är nog precis så där mittemellan att jag inte riktigt hör hemma någonstans. Jag är lite för fin i kanten för att bo på landet, men inte tillräckligt hipp för att komma in på Stureplan. De dagarna är förbi.

Vilken är din största tillgång enligt dig själv?

Min humor. Jag tar sällan saker speciellt hårt, utan har lätt att skaka av mig händelser. Fast ironi ska ju inte vara något bra längre, så jag får väl hitta ny egenskap innan det klassas som sjukdom. Sen har jag ju galet lätt för att lära mig saker också. Inte alltid en nödvändig kunskap dock.

Vilken är din största tillgång enligt andra tror du?

Öh. Det får vi nog ta och fråga någon annan tror jag.

Favoritmat?

Räkor. Färska räkor. Och musslor. Gravad lax. Ostbågar.

Har du någon kändis du är inspirerad av?

Njae, nej – inte så direkt. Kändisar är ju också personer,  men med mycket mindre privatliv.

Tror du på tankens kraft?

Jag tror på något. Om det är tankens kraft eller om det är jantelagen som lever schottistango i mitt huvud vettetusan.

Vart vill du åka på semester nästa gång?

Dit det är varmt. Kanske gör vi en lågsäsongssvängom till Asien i sommar, eller så gör vi svennebanan allinclusive till Medelhavet igen (Sverige och väder går ju sällan hand i hand). Bra skit båda två när man har möjlighet!

Vad är lyx för dig?

Numera är lyx för mig tystnad. Ensamhet. Att kunna njuta av ett varmt bad utan att lyssna efter det skrikande barnet. Att få sova mer än 2-3 timmar i sträck. Att äta choklad mitt i veckan. Att ha möjlighet att träna. Att ha världens bästa sambo som boostar ens intressen utan att blinka. Att ha ett blankt papper och möjligheten att fylla det med vadhelst dravel jag vill.

Någon som känner sig manad? 

Jag tänkte på det där förut. Om att jorden ska gå under imorgon. Vad chockade alla skulle bli om det faktiskt var verklighet, om man insåg att det där sista livet vi hade kanske lades på tjaffs, stress och panikstädande. Helt i onödan. Den där jakten på paketen, alla oöppnade julklappar som då bara skulle gå upp i rök. För att inte tala om den enorma mängden julmat som slavas fram i varje kök. Som nu ingen skulle äta. Tur då att jag avvaktar domedagen innan jag sätter igång med stressen.

Eller vänta nu. Det skulle ju inte finnas några som kunde bli chockade nej. 

Så hon den där vars namn jag inte tänker nämna, som har skrivit så jäkla många dumheter att jag slutade registrera hennes provokationer för länge sen har slagit till igen. Hårt. Och jag saknar ord att ens beskriva hur mycket jag avskyr den typen av PR. Som klankar ner på människor, sårbara, vackra och fullkomligt verkliga. Med känslor. För att inte tala om att jag blir så ledsen att det faktiskt är en marknad som ligger bakom det här. Som frodas på hennes sjuka ideal. Men nu kanske hennes lilla skara krympte en del. Bara det är en jäkla seger i sig.

För er som inte förstår ett jota nu – var glada för det. 

Psst – är man ändå nyfiken tycker jag istället man kan läsa Sofias eller Lisas kloka ord. 

Ibland hänger jag upp mig på ordval, som idag. Det behöver ju inte betyda något, men jag kan reta mig så fruktansvärt på hur man uttrycker sig ibland. Som att jag själv är felfri då, men i alla fall. Idag är det Amanda Schulman som uttalar sig om att de nu ska gå från tre till fyra i familjen (de har ju redan Charlie 3 år).

Ska vi verkligen bli fyra? En riktig familj!

Har de varit en mindre riktig familj fram tills nu? Kan man inte vara en familj utan att ha flera barn? Utan att ha en respektive? Utan att ha några barn alls? Om de inte hade kunnat få fler barn då – hade de inte varit en familj då? Eller bara mindre komplett? Så litet och ändå så stort.

Då är väl vi ”riktiga” då. 

 Sådär, där fick ni dagens dos av bitter-Alfva. Nu återgår jag till att vara hon den där faktiskt glada personen som får möjligheten att styra över soffan helt själv eftersom två barn sover innan kl 19. Jepp. 

Det var en overall till den lilla det gällde. 

Det här att handla på Tradera börjar bara irritera mig mer och mer. Så pass att jag förmodligen aldrig mer kommer att utnyttja mitt konto där. Så känner jag just nu efter ett rätt trevligt mail till en säljare där jag bara informerade om att fraktpriset var väldigt högt. Inget klagomål alls, inte att jag på något sätt bestred kostnaden. Bara påpekade för att h*n skulle slippa problem i framtiden med missnöjda köpare eftersom frakten ändå är viktig. En typisk sak många klagar på. Och får en rejäl utskällning för det. Nej tack.

Självklart är det inte bara en sak. Utan de tidigare gånger jag har handlat där har jag nästintill alltid blivit besviken på skicket. Det strular med postgång (knappast Traderas fel) eller något ”saknas” plötsligt i paketet man köpt. Lite bägaren som rann över så att säga.

Frakten på en bebisoverall var alltså satt på enligt mig otroligt häftiga 80:- 

Nuförtiden finns det mängder med siter där man kan lägga upp sin CV och ange inom vilka branscher man vill söka jobb. Därmed får man upp annonser som faller inom ramen av det man har angivit att man vill jobba med. Lätt som en plätt eller? Nej. Jag blir mest förvirrad när jag ska försöka fundera på vissa befattningar kan tänkas ligga inom för genre jobbmässigt.

Ännu mer förvirrad blir jag på den här punkten vad gäller att skicka in sina ansökningar. Ska man bifoga bild eller inte? Och ska bilden vara inbakad i det personliga brevet eller ligga som en separat fil?

(Men nu är mitt CV i alla fall färdigt. Något sånär.)