Fredagsmorgon.

Igår när ungarna var redo för sängen så hoppade jag ner i badkaret. Med min 50 shades of darker. Ska bara läsa några sidor var mottot. Ungefär sådär en tre och en halv timme senare var hela jag som ett russin och den där boken var fortfarande svår att lägga ner. Någonstans där i början funderade jag på att sluta läsa boken helt. Den var inte intressant längre och det där ihärdiga pökandet började bli lite väl.. eh långtråkigt faktiskt. Sen kom storyn igång och vips var klockan två på natten och jag inte hade somnat. Jahopp.

2013-01-10 (1 av 4)

Det jag ville komma till var att det var någon som inte hade vaknat. Lillasystern. Hon sov. Sen vaknade hon lägligt nog när jag precis hade somnat ifrån den där boken (på näsan ja) och sen var det den äldre varianten en timme senare. Men utöver det så sov hon. I sin säng. Hela natten alltså, bortsett från när jag stoppade tillbaka henne på rätt sida den där gången. Så, nu jinxade jag det väl. Men alla bra nätter är guld värda. Hurra för det!

Fredag idag dessutom, trots att jag inte vet vad den bjuder på så är jag pepp. Helg på ingång!

Vi kör en liten karensdag idag, men det har ju kommit snö ute – så kanske får den där nya snowracern sig lite luftning idag trots allt. Vad gör ni denna härliga fredag? 

Skrattretande.

Jag sitter och surfar på Bokus efter böcker till semestern. Och så skrattar jag lite åt mig själv – för när hade jag tänkt läsa de böckerna? Jag inbillar mig dock att Born To Run är en bok jag borde läsa i min strävan att bli en löpare.

(Med löpare menar jag alltså någon som kan springa en mil. Aldrig någonsin ett maraton.)

 

Skit i mössan!

20120107-100927.jpg

Så igår kväll låg jag i badet och bestämde mig för lite lätt läsning. Den här boken hängde med i en goodiebag och har sen dess legat och väntat i högen av alla andra böcker. Den är rätt hög vid det här laget.

Men i alla fall, den här boken ska på ett lättsamt sätt få föräldrar att koppla av och inte tro på alla skrönor som finns och sprids.

Fast kanske slår de hål lite för hårt. För vissa barn får känningar av att tänder kommer upp. Och ett barn med känsliga öron ska inte vara utan mössa även om de inte blir förkylda av det direkt.
Men jag håller ju med dem såklart. Vetenskapliga rön och 50% chans är inte samma sak.
Allra mest har jag hittills uppskattat kapitlet (med vetenskaplig testbakgrund tydligen) om att man klarar sig precis lika bra med som utan psykoprofylaxkurser och att uppfattningen av förlossningen i efterhand inte alls ses som bättre tack vare andningen.

Nästa badomgång hoppas jag hinna läsa ut den!

Excess – det nya bokformatet!

För en månad sen damp det ner ett litet paket i min brevlåda, nämligen boken En Dag av David Nicholls som nu även går på bio. Fina Frun gav några möjligheten att testa det nya bokformatet Excess och jag hade tur att bli en av dem.

Det finns en nackdel, det är att formatet är någorlunda högt lagt prisvärt. I dagsläget får du ge närmare två pocketböcker för priset av en liten excess (eller fyrdubbelt om du liksom jag beställer pocket via nätet). I övrigt har jag bara positivt att säga.

För alla resande människor (och de som liksom jag älskar att bada skumbad) är det här genialiskt. Boken tar ingen plats, den får plats i bakfickan om man skulle vilja, den väger knappast någonting och ändå uppfyller den alla mina kriterier på storlekstext och bläddringsförmåga. Just det kan du nämligen utan problem göra, bläddra med en hand! Förresten passar den dessutom riktigt bra för alla oss tjejer som helst vill hålla våra handväskor minimala, eller som på grund av alldeles för många barnaccessoarer har utrymmesbrist i skötväskan.

Storleksmässigt är boken knappt större än min iphone, mäter 8×12 cm. Olyckligtvis dog min kamera när jag försökte fota, eftersom jag då får lita på telefonen kan jag inte göra jämförelse. Men ni får tro på mitt ord – den är liten.

Själva boken och dess innehåll är definitivt värt att läsa. En kärlekshistoria som löper över 20 år och är precis så tragisk, lättsam och roande som en bra bok ska vara. För när Em och Dex träffas genom ett onenightstand på college är det ingen av dem som tror att de ens kommer hålla kontakten när Dex ger sig ut i vida världen. Ändå fortsätter breven att gå som en löpeld mellan dem och kontakten växer sig starkare. Om livets hårda läxor, om kärleken och om misstagen. Helt klart en bok för mig, även om jag kanske hade behövt varit aningen mindre hormonell när jag läste den.

Dessutom känns det ju som att man läser mer när det har ett litet format, för dessa 684 sidor klassar sig nog därmed som en av de längre böckerna i min samling.

Helgonet

Den enda nackdelen med riktigt bra  böcker är att man får en oförmåga att sluta läsa. Jag bara måste bli klar. Sträckläser långt in på natten. Men å andra sidan är det just ett tecken på att boken i alla fall var lite fängslande. Carin Gerhardsen är en av mina absoluta favoriter på den svenska deckarhimlen just nu (tillsammans med Kallentoft). Missa inte de tre tidigare böckerna i Hammarbyserien innan du ger dig på Helgonet.

”Gud är god. I natt vill Gud oss väl.” Det är vad den högt älskade och respekterade familjefadern Sven-Gunnar Erlandsson tänker när han segnar ner under den mäktiga augustimånen, skjuten med ett skott i nacken efter en krogkväll i glada vänners lag. 

Det är semestertider, men kriminalkommissarie Conny Sjöberg kallar samman arbetslaget med Sandén, Hamad och Westman från Gerhardsens tidigare böcker. Styrkan har dessutom utökats med två nya förmågor. Den charmige rockaren Odd Andersson, känd från tv, och den oberäkneliga Hedvig Gerdin, som nyligen återvänt till Sverige efter trettio år som diplomathustru

Ledsen Jonas, men du duger inte!

Fontän i Borgholm som inte har något med Jonas Malmsjö att göra.

Oj som ni reagerar när man nämner ordet fogar. Ska bara påpeka att det absolut inte är något fel på mina (inte just nu i alla fall och så hoppas vi det förblir) överhuvudtaget, utan jag råkade bara snedbelasta mitt bäcken när jag fick bära Lilla A hela vägen till förskolan samtidigt som jag släpade på både dator och ombyte. I vanliga fall gör det ingenting, men i obekväma skor och uppför en backe, för att sedan sitta uruselt på min stol (som någon ställt om) gjorde att jag blev lite öm tillfälligt.

Min mysiga stund i badkaret med Jonas Malmsjö gick det däremot sådär med. Jag är nog inte ljudbokstypen kan vi konstatera, efter bara några minuters lyssnande var jag redigt trött på hans stämma. Han pratade för långsamt, för krystat och för grötit tidvis. Jag kan lätt reta mig på olika typer av språkbruk,  att hans röst inte alls föll mig i smaken gjorde ju bara saken värre. Så, sorry Jonas. Jag borde kanske valt en annan bok? Inte lika mycket ey mannen, hermano du vet ese. Istället roade jag mig med att läsa Era bloggar en stund innan jag gav upp (eftersom ni uppdaterar så jäkla dåligt).