Har ni märkt att solen varit framme lite på senaste tiden? Det bara skriker vårkänslor. Snart, snart, snart är mörkret bara ett minne blott. Snart har vi allt att se fram emot. Snart kan vi börja slopa vinterjackorna. Snart kan vi sparka av oss kängorna. Snart kan vi lägga av med D-vitamintillskotten. Snart. Ja, för snart är det vår.

Självklart kommer jag behöva lite vårkläder okcså. Lite härligare, lite friare. Och en kavaj. Till jobbet, så jag ser lite professionell ut då och då. Framförallt ser jag fram emot att trampa fram i pumps. Jag bara älskar skor med klackar, det känns som att jag får mycket bättre hållning då. Varför? Självklart för att jag måste hjälpa till och hålla in coret. Sånt som man ska göra jämt.

Det allra bästa med att det snart är vår är allt roligt som ska hända, dels träningen som ska få komma igång ordentligt (och där jag hoppas BBC ska få mig ännu mer sugen) men även små enkla saker som mer utelek och långa promenader. Kanske, kanske kommer jag även att ta fram cykeln och använda den till och från jobbet när det blir varmt nog. Ett stort kanske, för trots att det bara är knappt fem kilometer så är det rejäla backar på både dit och hemväg.

Vad längtar du mest till med våren? 

Det hjälpte nog inte att det var dimmigt ute, jag hade så svårt att ta mig upp ur sängen och när jag väl gjorde det så var ju klockan alldeles för mycket. Så nu är jag sen, turligt nog har jag inga möten förrän i eftermiddag så jag ska väl hinna vakna och försöka komma in i lunket tills dess. Kanske var det så att jag just därför var uppe lite längre än nödvändigt inatt också. Fastnade lite i en serie som vi tittat på, jag som varit sådär måttligt intresserad av den måste erkänna att jag bölade en skvätt igår lagom tills vi skulle sova. Så istället tittade vi lite till. Och så var klockan så mycket att det knappt var lönt att somna. Men det var trevligt. Så jag snoozade imorse. Men sånt gör väl inte ni? Ni står väl på fötterna med ett leende på läpparna en kvart innan klockan ringer?

Sen ska jag berätta lite mer om mitt PT online upplägg jag ska börja idag. En mild satsning på en långvarig lösning. Mitt fokus är att må bra, bli starkare och orka mer. Allt annat får komma på köpet om det sig vill. 

Jag känner mig lite som en gammal buss, med tillägget att jag faktiskt fortfarande rullar. Med nöd och näppe.
Annars är likheterna slående, vi är stora och klumpiga (i mitt fall pga stel). Ringrostiga och rör oss inte speciellt fort. Utdaterade.

I två veckor har jag suttit på ett kontor och redan känner jag effekterna. Inte på ett positivt sätt, utan med känningar av inflammation i ena axeln och med återkommande rygg- och nackvärk som jag vet har sitt egentliga fäste i ländryggen. För där är jag för svag. Och då slår värken igenom.

Men så var det tiden, sömnen och orken att klara något mer än fokus på jobb, barn och familjeliv just nu. Jag behöver sparken, den som prioriterar åt mig, för hur bra jag än anser mig vara i alla övriga moment så är det här undantaget. Och det börjar bli pinsamt.

Jag ser andra ta sig iväg till gymmet, istället för att som tidigare lite känna att – åh vad kul så hamnar jag i det där halvt missunnsamma – hur orkar de? Där vill jag inte vara. Att träna är en bra sak. Som ger energi snarare än tar. Dit måste jag ta mig igen.

För ska man vara en MILF funkar det ju inte att vara lika smidig som en buss…