Efter att lagat en (om jag får säga det själv) ruggigt god gulaschsoppa till middag smet jag in i badet med resterna av Lilla As lördagsgodis. Bra det där att hon får köpa tio bitar, för hon sparar alltid minst 5-6 bitar och mamman har gottis. Jag behöver aldrig köpa eget med andra ord. Ingen risk att jag moffar heller eftersom barnet och jag har vitt skilda uppfattningar om vad som är gott godis. Andra saker har hon bra smaklökar till, som skaldjur. Men godisgenerna måste hon ärvt av sin far.

20130203-200357.jpg
Det här minsta barnet skulle kunna ge sitt lillfinger eller hela handen för att också få prassla med den där påsen. Avundsjuk. Och därmed högljudd. Nu förstår jag ju svårigheten i att hålla syskon borta lika länge. Fast något godis får hon inte än på länge. En påse med lite russin och nötter blir första steget. Däremot har ju inte systern hjärta att säga nej när den där storgråtandes detärsåsyndommig lillasystern står med krokodiltårar vid hennes stol och bara snyftar. Så igår smögs några chips den vägen. Annars är jag säker på att hon kommer att förse sig själv snart. Jag får väl nöja mig med att läsk är och förblir ett fett nej länge än.

Vad har ni för taktik för att undanhålla godsaker åt småsyskon?