Die Hard på skärmen och en rastlös bebis i famnen. Det blev juldagskvällen hos oss. Mil från singeldagarnas juldagsfestande på närmsta krog. För min del i Örebro, häng på Strömpis eller Klaras. Eller vad de nu hette. Minnen om inlåsta nycklar och jackor i bilar, telefoner som flyger och landar fyrtio bitar senare. Ångesten morgonen efter. Fast jag var nog ändå rätt lugn. I sammanhanget.

20121225-230404.jpg

20121225-230457.jpg
Nu har jag ju de här galningarna att ta hand om istället. Små, små terrorister närde vägrar sova (som ikväll men Lillasystern ursäktad med sjukdom) men rätt jäkla underbara annars. Och stora ändå.
Och jag saknar inte den där krogen alls. Möjligtvis dansen då. Men inte köttmarknaden, inte hetsen och inte kravet att bli full.