Jag tänkte på det där förut. Om att jorden ska gå under imorgon. Vad chockade alla skulle bli om det faktiskt var verklighet, om man insåg att det där sista livet vi hade kanske lades på tjaffs, stress och panikstädande. Helt i onödan. Den där jakten på paketen, alla oöppnade julklappar som då bara skulle gå upp i rök. För att inte tala om den enorma mängden julmat som slavas fram i varje kök. Som nu ingen skulle äta. Tur då att jag avvaktar domedagen innan jag sätter igång med stressen.

Eller vänta nu. Det skulle ju inte finnas några som kunde bli chockade nej.