När vi landade på Korfu rätt så sent den där tisdagskvällen så var det kallt i luften, regnet hade hängt över ön på förmiddagen och förmodligen hade kallare vindar dragit över för att sedan hålla kvar den lite kyligare luften på kvällen och natten. Så vi frös rätt så bra och bannade oss själva att vi inte hade packat tjockare kläder. På morgonen var luften sval, men solen värmde snabbt upp till acceptabel nivå. 

Agios Georgios ligger ca 50 minuters skumpig bussfärd från flygplatsen där man landar. En väldigt slingrig och smal väg med gamla, nötta bussar. Förmodligen var det inte vägen så mycket som fjädringen i bussen som utgjorde åksjukeproblemen hos de flesta. Själva byn St George som den så fint kallas av alla britter (och på skyltarna) var nu i början på juni vad man skulle kunna kalla för stendöd. Charmig med lokalinvånarna tätt på, men lite öde med övervuxna trädgårdar, igenslagna butiker och övergivna restauranger. Mysigare än jag hade förväntat mig faktiskt, men inget för den med krav på att något händer. För här blir inte många knop gjorda av någon.

Några undrade hur det lät när Grekland spelade sin inledande match i EM? Svaret är inte ett dugg. Det var inget vi ens märkte av. Alla barer skyltade om tider för visning av fotbollen för alla matcher, men stolarna gapade mest tomma överallt. Jag gillar Grekland och jag gillar definitivt Korfu, en mycket trevlig liten ö med glada greker som inte bara tycker att vi turister är där för att förstöra. Mest troligt kommer vi någon gång att återvända, men då kommer vi säkerligen att passa på att hyra bil och ta oss runt, något som var nästintill omöjligt nu utan ett babyskydd tillhands.