Det låter väl säkert som att jag har huvudet högt ovanför molnen, men jag har aldrig riktigt oroat mig för Lillasyster E och kommande flygresor eller aktiviteter överhuvudtaget. I alla fall inte nu. För hon är lugn som natten, enkel att ha att göra med och gråter väldigt sällan i onödan. Däremot kommer det ju inte helt oväntat att hon inte är helt överförtjust i det här med att åka framlänges i vagnen. Inte missnöjd på något sätt, men har otroligt svårt att koppla av. Somnar sällan. Om inte vagnen står stilla och hon utsätts för samma bilder om och om igen, eller om systern sitter frampå som distraktion. Och jag tror ju inte att alldeles bra att bli så pass stressad, så nej, inte heller Lillasystern kommer få åka framåtvänt det närmsta året. 

Sen vore det ju såklart trevligt att få sova längre stunder på natten. Men hey – man kan ju inte önska sig allt.