Jag gillar vår Teutonia Spirit S3, det gör jag verkligen. I alla fall som liggvagn, men nu står vi återigen där och ska ha den som sittvagn och jag vettetusan. För jag skulle vilja använda liggdelen länge, länge till men missnöjd bebis och vagn är två dåliga kombinationer. När det dessutom är en vagn som liggkorgen dels börjar bli för liten och trång (ja, vi pratar på bredden) och dels ger noll chanser till att låta bebisen kika ut. Rastlös bebis, irriterad bebis, förbannad bebis – ja ni förstår. Suffletten går nämligen inte att fälla i något läge utom helt och det innebär ju numera med solsken en gul liten sak rakt i ansiktet. Ännu mindre poppis.

När vi åker på semester kommer jag att ta med mig vår Mountain Buggy Swift eftersom det är en rejälare vagn, den känns mer bebisanpassad och ombonad samt att vi har alternativet att sätta på en ståbräda för storasysterns räkning. Jag tycker den är okej som resevagn eftersom de flesta (i vettig prisklass) är framåtvända. Som ordinarie vagn hemma däremot – nej. Mina barn blir lätt hysteriska av för mycket intryck, det utsätter jag dem helst inte för i onödan.

Vad jag ville komma till? Jo, jag önskar att Swiften var bakåtvänd istället. Då skulle den ha i stort sett allt jag vill ha i en vagn. Eller om någon annan vagn hade samma möjligheter, så jag slapp sätta henne upp i en sittdel som jag inte alls gillade när vi använde den till Lilla A. Och så har jag ju lite ångest för att min bebis inte är så jäkla mycket bebis längre. Är det kanske där skon klämmer?

När bytte ni från liggdel till sittdel med era små?