Hon är så vansinnigt fin vår Lillasyster E. Världens bästa Lillasyster. Världens bästa bebis. Och hon gör det så fruktansvärt lätt att vara förälder, för hon är ett sånt barn som finner sig i situationer och är nöjd mestadelen av tiden. Så nej, chocken är inte här (än).
Som numera leker med leksaker, främst prasselboken hon ärvt av storasystern. Som drar ut och in den där nappen, övar på koordinationen och faktiskt visar tendenser till att vilja vända på sig. Som numera åker i sittvagnen (i liggläge) och som äter en hel portion gröt på kvällarna (men inte sover ett dugg bättre för det). Äter var tredje timme. Dygnet runt.
Gråter med tårar när hon är ledsen, men aldrig om hon bara är sur/uttråkad/arg/hungrig/irriterad. Det där med skrikfester inträffar sällan, numera är inte heller magen något större orosmoment. Älskar att pussas och öppnar hela munnen, skrattar så hon kiknar när man busar med henne. Ibland. En del gånger får man bara den där blicken som vi fått av storasystern så många gånger. Så nog finns det en skeptiker även i Lillasyster E.
BVC besök står inte på agendan förrän vid 5 månader, men förra veckans besök på Sachsska barnakuten skvallrade om att vikten har tickat upp på stadiga 6530 gram. Och cirka 60 cm kort. En riktig liten sötkorv den där Lilla E.
Men varför går tiden så vansinnigt fort?



























