Det var precis en månad sen vi bara sådär tog bort blöjan för Lilla A. Sedan dess har hon inte haft en enda blöja på sig dagtid, oavsett aktivitet. Vi har åkt långa sträckor i bil, varit ute och handlat och hängt i lekparker. Antalet olyckor går att räkna på en hand sammanlagt, varav jag varit skyldig till två av dem. Alla ombyten vi lämnade till förskolan för en månad sen hänger fortfarande kvar oanvända i sin påse. Och ja, lite imponerad är jag faktiskt.

I början var det mest pottan som gällde, men numera är den sällan poppis. Istället sätter hon själv dit extrasits och klättrar upp på toaletten med hjälp av sin pall. Påminna om att kissa gör vi när vi inte befinner oss på hemmaplan, eftersom det är lätt att fastna i leken. På bilresorna har vi båda gångerna (det är nästan på minuten lika lång väg till Nora som till St Annas) stannat en gång på vägen till Nora/St Annas men inte alls på väg hem (eftersom hon sovit förbi bra rastplatser).

Sen några nätter tillbaka kan vi även lägga till att den lilla tjejen är helt blöjfri även på nattetid. Så nu är de borta. Borta. Det känns så vansinnigt skönt, men ändå så otroligt konstigt. Liten men stor. Nu lägger vi allt vad heter blöjor på hyllan och hoppas att det inte kommer alltför många bakslag framöver.