Igår höll jag på att börja gråta när jag fick lämna min underbara portion sushi. En maträtt jag hade hunnit ta två tuggor utav när magen knöt ihop sig och akut illamående kom. Och att det svartnar för ögonen när man sitter där med en liten bebis känns sådär. Övervägde noga situationen (och måendet framförallt – jag vet ju hur det blir) och gav mig av hemåt. Böt ut min älskade sushi mot en portion havregrynsgröt.

Och man kan ju undra hur jag kan vara så korkad att jag går på samma nit gång efter gång. Men det är ju lite som att balansera på en lina, man måste ändå försöka. Uteslutningsmetoden vore ett alternativ, att helt enkelt känna mig för men risken är att jag under tiden hinner dra igång ett skov som inte ger med sig är stor. Istället försöker jag att lokalisera mina största problem – exakt vad är det som triggar just då.

Sen tidigare vet jag att det finns många problem områden för mig. Stark mat, gluten, mjölkprodukter, fett och socker. Värst är de såklart i kombination. Och det är nästan uteslutande fett inblandat varenda gång. Utöver det finns andra saker som är tyngre för magen att hantera, som rött kött och färgglada grönsaker. Maten ska inte vara stekt, den ska inte vara friterad. Ingen kolsyra, inget koffein, ingen alkohol. Jag kan fortsätta i all evighet….

Såklart var det inte sushin i sig som var problemet. Det var allt annat innan. Och jag blir så trött på mig själv, även om jag också vet att jag inte kan styra min kropp helt och hållet. Men jag kan skjutsa den i rätt riktning. Livet blir nämligen bra mycket lättare att leva om jag ger mig själv rätt förutsättningar. Påminn mig bara om det inför varje måltid, inför varje droppe vätska som jag sväljer.