Bara sådär så har vi en blöjfri liten tjej här hemma. Riktigt varför det var så enkelt vet jag inte. Kanske för att vi väntade tills jag visste med säkerhet att hon hade koll på när det var dags för kiss- och bajs. Kanske för att pottan alltid funnits där, kanske för att vi pratat i förväg om att blöjan ska försvinna snart.

Det var i söndags eftermiddag som vi blev oense om en blöja. Och det var också då beslutet togs att blöjorna skulle bort nu. Vi hade pratat om det några veckor att det är bäst att ta tag i snart, för hon känns redo, även om hon höll hårt i sina älskade blöjor. Och om hon var. I måndags förmiddags när vi hade besök kom den hittills enda lilla olyckan (det kommer såklart komma fler – jag är inte överoptimist) som hon ändå lyckades knipa av och kissa klart på toaletten.

Redan idag skickade vi henne till förskolan utan blöja. Och i eftermiddags hämtade jag hem en torr tjej. Utan en enda olycka. Att vi sen hann med både BVC, bilåkande och handling på Lindex innan hon här hemma sen förkunnade att hon var kissnödig gör mig så glad.

Mest för hennes skull, för Lilla A är en sån tjej som behöver veta att hon kan för att våga. Hon tar inte alltid för sig och kan vara lite rädd att komma igång med saker. Och det är där jag tror det kan ha gått snett tidigare, när hon inte riktigt varit redo och kissat på sig.

Så mäkta stolt är jag idag, det firade vi med att köpa en hel drös med nya trosor åt den lika stolta lilla tjejen.