Om att få ett nytt uppslag.

Tänk som jag har googlat, spenderat timmar på nätet för att leta efter passande kost för min trilskande mage utan några som helst vettiga resultat egentligen. Och så läser jag hos Sara Tilling att hon minsann ska dra igång med Paleo – Stenålderskost. En ny dum diet tänker jag tills jag får syn på listan över livsmedel man får äta och de man ska undvika.

En liten lampa tänds i min skalle och jag undrar genast om kanske det här är något för mig. Inte rakt av, jag kommer aldrig att utesluta livsmedel helt i onödan om det inte är för att jag måste (som nu exempelvis gluten). Men som ett uppslag, för att få bättre insikt i vad som fungerar och vad som inte gör det. Maten är ren, det är fritt från tillsatser, socker och alla sädesslag. Annars är LCHF vida förespråkat att kunna hjälpa personer med IBS, men för mig innehåller det två problem – tillsatt fett och mjölkprodukter.

Exakt vad Paleo innebär finns det andra som förklarar bra mycket bättre än mig, en som har gjort det överskådligt finns här

I snöslasklandet.

Nej, snö är inte okej någonstans. Men hey – vi kör ju fortsättning på det dåliga skämtet så varför inte? Så länge jag slipper gå ut i skitvädret gör det mig faktiskt ingenting. Men det är klart att förra helgens vårväder är klart mer lockande. Kan man ens hoppas på något liknande till nästa helg?

Det här är säkert straffet för att jag städade undan vintern igår. Alla tjocka overaller är undanplockade, liksom vinterskor, tjocka mössor och handskar. Ödets ironi kallas det visst. Även möjligt att någon glömde titta på väderprognosen innan hon fick ett ryck. Kan så vara.

 

När barnen har tystnat.

Två barn är nattade i varsin säng, det ena med feber och det andra bara trött. Jag är så less på den här viruscirkusen som vi fastnat i den här vintern att jag kan inte ens börja förklara. Men jag vet inte ens vad febern beror på just nu, så vi avvaktar morgondagen. Själva tänkte vi bulla ner oss och titta lite på en film tillsammans. Kanske ha vadslagning om vem som håller sig vaken längst, för idag är ingen av oss direkt pigga.

En ren hall.

Det här med städningen går ju knappt framåt, men jag blir distraherad hela tiden. En som vill leka med precis allt jag precis plockat undan och en annan som ligger och tjoar i babygymmet (nog för att hon just sovit bort ett par timmar i sängen då). Och så lilla jag. Disträ som tusan. Jag har nog lite för mycket saker att plocka med helt enkelt. Som vintern. För mig är det absolut viktigaste rummet att städa hallen. Det är den som syns när man öppnar ytterdörren, det är den som direkt slår till mig och skriker ångest om saker bara ligger huller om buller.

Egentligen skulle grannarna varit över på middag ikväll, men jag fick ta och ställa in nu eftersom Lilla A inte verkar må bra. Min teori är att hon har ont av en förkylningsblåsa, dessutom har sömnbrist av hennes ihärdiga hosta. Ingen feber, inga andra tecken på förkylning men trötthet kan nog vara nog så förlamande om man dessutom har ont. Får nog testa lite alvedon sen och se om hon får lite energi tillbaka. Vet ju själv hur vidrigt ont blåsor kan göra. Och den här är stor.

Fredagssmärtor.

Om ni ens behöver fundera på om jag lider av monumentalt grav träningsvärk så är såklart svaret ja för tusan. Herreminjisses vad jag hade glömt bort att man kunde få ont. Fast på något sätt är det ju ändå skönt, ni vet att bejaka martyren i sig själv. Någonstans jag däremot inte har speciellt ont just nu är magen. Lite snabb uteslutningsmetod och problemlösning under helgen lokaliserade jag mina största problemområden just nu till att vara gluten och mjölkprodukter. Det löser vi helt enkelt genom att eliminera allt intag av det ena (gluten) och minimera av det andra (kör laktosfritt där det krävs och försöker undvika övrigt). Om det håller en längre period har jag ingen aning. Men just nu. Det på IBS språk betyder galet bra.

Idag ska jag och Lilla A roa oss med att städa hushållet (hur jag nu ska lyckas med det när jag knappt orkar lyfta bebisen). Jo, för sånt tycker hon nämligen är kul. Själv skulle jag däremot hellre slänga mig i soffan och glo på lite dålig tv, men jag gissar att det vore lite taskigt att överlåta hela jobbet på en 2-åring, även om hon bara tycker jag gör fel. Punkt på agendan borde annars vara nytt set med hink och spade åt den lilla damen också. När den obehagliga tanten dök upp förra fredagen övergav jag de få delar vi hade kvar av vårt gamla. Men en gammal pastaslev får nog offra sig för ändamålet just idag, så slipper vi göra någon besviken.

Är annars lite trött på att våren bestämde sig för att trycka på pausknappen. Jag som hade fått upp ångan rejält och såg varma lata dagar på playan framför mig. Och som fortfarande drömmer om den där weekendresan. Ingen har tagit ner mig på jorden än.

Glädjen sitter i bubblorna.

Det här inlägget är förinställt för att ni ska slippa läsa om att jag förmodligen ligger i plågor över min träningsvärk som komma skall.

Ren och skär glädje sitter numera i bubblor enligt Lilla A. Bubblor i luften, eller bubblor i vattnet spelar ingen roll. Bara det är bubblor. Och att den där stackars fastern inte fick andnöd efter otalet utblås är för mig en gåta. Jag pustade och frustade när jag tog över i pauserna. Inte alls lika poppis heller såklart.

Och tack till farmorn som var förutseende nog att fylla på förrådet med såpbubblor. 

Någon kommer synas i vår.

Jag snodde ett tips om skor från Jenny och klickade hem dessa idag. Men kan det verkligen stämma att ungen redan har storlek 27 (innermått 16,5 cm)?

Edit: Jag kan uppenbarligen inte mäta fötter, så nu är stl 25 beställda istället.

Tips just nu är att det är 40% på valfri vara på Ellos.se 

Frukosttips.

Jag hittade Es stegräknare i lådan idag, ni vet den som tyckte att jag gick fler steg än vad min tyckte. Så jag tänkte att eftersom den nu var så snäll mot mig så är jag snäll mot den och rastar den lite. Det är ju inte alls så att jag inte vet vart min befinner sig. Eller att jag spenderade över en timme imorse med att leta efter en bankdosa som jag ställt datorn på. Nehejdå.

Så om en liten stund ska jag ge mig ut på promenad med bägge kompissystrarna som är föräldralediga. Uppladdningen inför det bestod av en i ärlighetens namn ganska vidrig Soyghurt från Carlshamns mejerier, men det som gör magen glad…

Har ni annars bra frukosttips som är både mjölkfria och glutenfria?

Och snälla – nämn inte ens ordet ägg. Fortfarande kräkframkallande.

De som inte heller har någon.

Inte så sällan får jag lust att lämna Stockholm bakom mig och flytta tillbaka till mindre ort. Hem eller annan. Bara för att få tag i den där gräsmattan åt småtjejorna, för att jag ibland får nog av (ursäkta alla ni underbara människor som inte är en del av det) snobberiet häromkring och inte vill att de ska växa upp i det.

Sanningen är såklart att det förmodligen aldrig kommer att ske. Jag är för bekväm. Vi är för bekväma.Med förskolor som erbjuder hemlagad, ekologisk mat, med kollektivtrafik där vagnar åker gratis, med närheten till skärgården och mängder med andra nöjen. För det är klart att vi älskar Stockholm. Också.

Ändå kan jag inte låta bli att blicka runt på kåkarna häromkring oss vid sundet och bli avundsjuk några sekunder. Sen inser jag att de har ju fasen inga gräsmattor ändå, så ingen idé att grubbla. Men drömmen är ju fortfarande att det öppnar sig en större lägenhet här. Med gräsmatta.