Tack för all omtanke, ni är ju bara underbara!
Vi är hemma igen med medicinering och hoppas vi går mot bättre tider. För det här slipper jag gärna igen. Små och sköra bebisar ska inte behöva bli sjuka.
Jag ska betala de där räkningarna som blivit liggande och sen ska jag passa på att sova. Sånt jag inte klarar på sjukhus.
Trots att man tidigt uteslöt RS på Lilla E nere på akuten bestämde sig läkaren för att hon skulle bli inlagd eftersom den sänka han tog inte var helt optimal för en bebis.
Inatt flyttades vi därmed upp på avdelning 74 för observation.
Jag tycker att hon verkar må bättre nu, andningen är inte lika påverkad och mycket av slemmet i halsen låter som det försvunnit. Febern är nere på höga 36 och jag håller bara tummarna för att sänkan vänt åt rätt håll.
Den lilla bebisen som varit förkyld den senaste veckan har nu även fått feber till hennes alla övriga symptom och vi fick order av sjukvårdsrådgivningen att åka in och kolla upp henne.
RS är tack och lov uteslutet genom ett prov från näsan, men vi väntar på läkare för vidare utredning. Lilla E passar på att ha dagens första vakna stund här på sjukhuset.
Väntrummet är fullt, vinterkräksjukan verkar dominera. Utlovad väntetid att få träffa en läkare är omkring 2 timmar för spädbarn, det dubbla för alla andra. Alla värden ser bra ut än så länge, så vi hoppas att läkaren säger detsamma och vi får åka hem igen. Håll tummarna tack!
Jag vet att man inte ska skylla på varken graviditet eller amning. Men allvarligt.
Papprena från Skatteverket om namnet, pappren som ska styrka faderskapet, en del av månadens räkningar och andra nödvändigheter är nu bortblåsta. Poff.
Varför? Jo. Jag har såklart lagt dem på ett alldeles superbra ställe.
Någon som är synsk?
Vad är det här för knasigt väder? Nog för att jag hängde med på att våren inte riktigt var här på riktigt, men snö? Njae, jag tycker kanske att det räckte med snön vi haft nu. Om inte annat kan det ju alltid få bli vackert vinterväder, det är trevligt det med. Men dassigt. Nej tack.
Vi fortsätter jakten på kiss här hemma, ännu har vi inte haft någon tur. För olyckligtvis är hon riktigt duktig på att kontrollera sin blåsa. Att bli blöjfri borde inte vara något problem kan man tycka, ändå håller hon i sin blöja som att den vore livsviktig. I eftermiddag måste vi fått resultat (och så länge ska hon väl inte kunna hålla sig) för då ska hon vara på vårdcentralen.
Själv är jag på benen idag igen. Orkeslös eftersom kroppen inte fått behålla någon näring, men det ska nog bli bättre snart. För jag är peppad nu att få det att vända. Så kanske var det tur i oturen att jag aldrig hann storhandla häromdagen, för det är helt klart inte helt rätt typ av mat jag hade planerat att handla för en bråkig IBS-mage. Å andra sidan har jag faktiskt saknat lite goda, matiga sallader så det kan vara ett bra komplement till alla läskiga bananer jag kommer få äta nu för att lindra magknipen ett tag framöver.
Nu gör vi det här till en riktigt bra tisdag tycker jag! Tjoflöjt!
Det är mycket idag, mycket som inte är så som det borde. Som att vi varit två sänkta vuxna och ett halvfebrigt barn med överskottsenergi samtidigt som hon kraschar i nästa sekund. Att vi fått misstankar om en eventuell urinvägsinfektion på Lilla A. Bekräftat är det inte eftersom våra försök att jaga kisset verkar vara lönlösa. Hon håller hårt i sin blöja, blir nästan hysterisk när vi tar av den. Vet inte hur vi ska få tag i de där dropparna. Kanske imorgon?
Själv dricker jag vätskeersättning efter ett skov så grovt att jag aldrig varit med om något liknande tidigare. Uttorkad är bara förnamnet, med de kramperna jag haft hela dagen får det bli överlevnadskost med blåbärssoppa och bananer en tid framöver. Fast jag har en liten bakaning om att kanske gallan är inblandad också.
Dagens trevliga är att jag nu kan se fram emot både Familjen Annorlunda och 30 grader i Februari.
Det här var ju verkligen helt rätt för temat. Jag har mycket att bli pepp för, som att få min mage på banan (hej värsta IBS utbrottet jag någonsin sett), att komma i form, att bli friska och att leta mig en framtida karriär.
När jag tänker på peppad så tänker jag upbeat, glatt och kanske nästan lite eurodiscovarning. Jag tänker nostalgi, jag tänker riktigt sent 90-tal och jag tänker Blümchen.
Säkerligen finns det mängder av låtar som jag känner mig peppad för, men hos mig stod just denna för mycket av uppladdningen. Vid lyssning nu inser jag dock att jag behöver en ny låt.
Jag känner att bloggen är så vansinnigt urbota tråkig just nu när allt fokus i hemmet verkar ligga på att inte vara nästa person som faller för trycket och blir liggandes. Nog för att jag skrattar åt eländet, men någon måtta får det ju vara. Och för att gaska upp mig själv tänkte jag hoppa på Liws utmaning med musik men även inflika med egna personliga historier kring dagens ämne. Ett vansinnigt bra sätt att återuppleva gamla minnen tänkte jag.
Fast jag ska villigt erkänna att jag var rätt ställd när jag läste igenom listan första gången. För sånt där kommer väl inte jag ihåg heller? Vem sjutton har koll på såna detaljer? Sen började den där hamstern att springa lite däruppe och lite trådar hittade tillbaka till varandra. Och se på tusan. Jag minns ju faktiskt. Inte alla detaljer, ibland mest fragment. Ännu viktigare att skriva ner.
Och när listan når sitt slut är det vår.
Dag 1: Låt som får dig peppad.
Dag 2: Låt som din mamma lyssnade på när du var liten.
Dag 3: En låt du förknippar med att dansa tryckare.
Dag 4: En sång du sjunger i duschen.
Dag 5: Vaggsång du minns.
Dag 6: Låt du inte kan låta bli att sjunga med i
Dag 7: En låt som är förknippad med ett starkt minne.
Dag 8: Låt du föknippar med gymnastik lektionerna.
Dag 9: En låt du spelar när du är arg.
Dag 10: Världens bästa låt enligt dig när du var 10 år.
Dag 11: Låt du kan spela på valfritt instrument.
Dag 12:En engelsk låt ni sjöng i mellanstadiet.
Dag 13: Låten som spelades jämt på ditt Högstadiedisco.
Dag 14: En låt med dina tonårsidoler.
Dag 15: Låt som din pappa lyssnade på när du var liten.
Dag 16: Låt du gråter till.
Dag 17: Låt som får dig att stänga av radion.
Dag 18: Låt som spelades på krogen.
Dag 19: Den mest överskattade ”klassikern”.
Dag 20: En sång du sjunger i duschen.
Dag 21: Bästa sångerskan.
Dag 22: En låt du hånglar till.
Dag 23: Låten du älskar men din partner inte tål.
Dag 24: En låt du gärna kör/åker bil till.
Dag 25: En låt du och dina vänner har kul till.
Dag 26: Låt du spelar när ett förhållande tagit slut.
Dag 27: Låt du vill ska spelas på din begravning.
Dag 28: Den Sämsta sommardängan under 2000-talet.
Dag 29: Bästa låten på radio just nu.
Dag 30: Ditt all time favorite band.
Kika gärna in till Liw och häng vetja!
Jag tog med mig Lilla A ner i lekparken tidigare en sväng istället för att åka och storhandla. Tänkte att vi skulle njuta lite av vårsolen, för även om själva den riktiga våren känns långt borta tackar jag ju aldrig nej till känslorna som den gula runda tar fram. Magiskt. Och visst var det riktigt bitigt kallt så fort man klev ur solskenet, dessutom blåste det som vanligt här rätt rejäla vindar. Men jag fick ju ändå lite försmak på vad som väntar, de varma solstrålarna som kommer skina, fågelkvittret som kommer att höras och isen som kommer att smälta. Snart, snart. Sommarens semester är så långt borta som den bara kan vara, innan dess ska vi njuta av en lång och förhoppningsvis varm sommar i Sverige.
Kanske, kanske får Lilla A sporta sommaren i den här grymma outfiten. Varje år sitter jag och trånar efter artiklar i Mini Rodinis kollektioner, varje år dyker något upp emellan. Kanske är det kepan som ger mig flashbacks till när jag själv var liten, men outfiten är grym. Finns massvis med underbara vår- och sommarkläder nu i diverse barnbutiker, men som vanligt fastnar jag hos Oiidesign och drömmer mig bort.
Vet ni vad jag ska göra idag? Jo, storhandla. Min egen lilla utflykt får det bli, jag lämnar resten av sjuklingsfamiljen hemma. Skönt.
Jag brukar inte vara den som behöver tid för mig själv, men nu har det gått lite för många veckor med alldeles för mycket innesittande och utan möjlighet till att röra mig ordentligt. Såna saker är inte helt optimala om mitt humör ska hålla sig stabilt, så för allas trevnad är det en bra sak om jag åker själv idag. Det känns dock rejält i min kropp att jag har haft feber och energinivåerna är fortfarande långt under vad de borde vara, så några större utsvävningar än handling kommer jag nog inte att orka med. Inte utan extra sömn i kroppen.
Lilla A hade feber igår kväll, men vaknade feberfri idag. Det innebär att jag förmodligen får ha henne hemma imorgon och bara hoppas på att vädret håller i sig så att vi kan ägna oss åt lite utevistelse. Jag är inte ensam om att klättra på väggarna nämligen. Stackars pappan i familjen ligger nerbäddad fortfarande med minstingen, jag hoppas att han vaknar fräschare än när han somnade igår. För den där utgången i fredags var nog att överskatta kroppens förmåga grovt. Hej, hej influensan igen!
I alla fall, solen ute ger mig hopp om en härligare vecka. En friskare vecka. Med planer.