Budgetalternativet är inte alltid så tokigt.

I brist på ett fett bankkonto och inspiration slet jag åt mig ett alternativ till skötväska när vi var inne och letade hjälm åt A igår på Stadium. För den jag har haft i min ägo fungerar helt enkelt inte, den är tung, otymplig och ful. Och ja, den sista aspekten hade kanske gått att förbise om den i alla fall varit praktisk – men nej – det är den alltså inte. Det tråkiga med det hela är att den gamla skötväskan var en rätt så dyr sådan. Första veckan var den dessutom jättebra tyckte jag, den rymde massvis. Sen insåg jag exakt hur tung den var. Och hur fort lädret tappade passformen. Hur dåligt det gick att justera axelbanden. Säkert massa andra saker också som jag nu förträngt.

Så såg jag den där igår för 99:- och kände att det får banne mig duga. Idag packade jag upp den och sorterade upp den.

Och tänka sig, det var ju faktiskt inget dåligt alternativ. Prisvärt. Inte jordens snyggaste, men tills örena på banken multiplicerat sig och tills dess jag faktiskt listat ut vad jag vill ha för skötväska duger den alldeles ypperligt.

Inte så liten som de sa.

Morgonen gick bättre än väntat, jag lyckades i tid få iväg A till förskolan och lämna utan vare sig några protester eller tårar från någons sida. Supermorsan i sitt esse eller nybörjartur. Det hjälpte nog att jag faktiskt släckte i god tid igår kväll och därmed hade en hel natts (nåja) sömn bakom mig.

Innan lunch hann vi även med ett besök på BVC inklusive bussåkning. Jag och de där bussarna. Nej, inte frivilligt. Men just idag känns inte mitt bäcken helt okej och jag ville inte chansa med en långpromenad så vi hamnade på bussen ändå. Vägning och mätning gick såklart superbra, jag tror minsann vår BVC-tant är lite smått kär som hon ojar och suckar kärleksfullt.

Vi kan också konstatera att man förmodligen mätte fel på förlossningen, att den här lilla pluttan inte alls var 46 cm kort utan förmodligen mer troligt 48 cm. Idag var hon nämligen redan 50 cm lång och på bara 13 dagar är det inte rimligt att hon ska ha vuxit så mycket.

 3230 gram och 50 cm lång

Väl hemma har jag nu däckat i soffan med rejäl huvudvärk, så där fick väl jag för att solen äntligen gjorde entré igen. Men lite vatten, lite vila och sen kör vi!

Buss mot BVC

Det är iskallt ute om du frågar mig. Imorse när jag lämnade på förskolan tyckte jag att det var lite uppfriskande, men nu är det bara kallt. Solen skiner visserligen, dock saknar jag en husvägg att värma mig mot. Men fler dagar som den här och föräldraledighet på vintern behöver inte vara så tokigt!

20120131-104920.jpg

Ska bli intressant att se vad våg och mätsticka stannar på idag. Hoppas såklart på några extra gram och centimeter. Minibebisen.

När vardagen knackar på dörren.

Det man förutsätter att bli kaos behöver inte alltid bli det har jag lärt mig idag. Och trots att det kommer ta ett tag innan vi blir varma i kläderna på det här med timing, planering och att få med sig två barn så fick jag en riktigt bra start idag. Nu är det ju inte en riktig värdemätare, jag hämtade ju bara.

Fast ändå hade jag inte riktigt räknat med en hel eftermiddag utan både tjafs, gråt och bråk. Att jag dessutom skulle hinna ställa mig för att laga middagsmaten och ha den nästintill färdig när E klev in genom dörren var ju bara otänkbart, ändå var det precis så som min kväll utspelade sig. Lyckträff måhända, men jag tänker då inte klaga.

Imorgon sätts jag på prov ordentligt, jag har både lämning på morgonen och en tid på BVC att passa på förmiddagen. Och ni som är vana vid det här med småbarn vet att just tider är något man har otroligt svårt att hålla. Mest av allt jag numera. Idag var inte något undantag, jag kom såklart försent.

Ikväll ska jag göra något jag inte har gjort på väldigt, väldigt länge. Jag ska gå och sova i vettig tid. Innan klockan 23 ska ljuset vara släckt. Jag lovar! 

Nyvaken.

Rapporter säger att det är iskallt ute. Det var en av få saker jag snappade upp imorse när jag fick ta en kisspaus, naturligtvis somnade jag om gott sen – vad annars? I alla fall idag när jag slapp ta på mig förskolelämningen, imorgon blir det annat ljud i skällan. Tyvärr hade dagens lämning slutat i tårar, något vi inte alls är vana vid. Sanningen är att det förmodligen är första gången, men jag hoppas att det har med ledigheten, hennes lite känsliga tillstånd i övrigt och det dåliga sovandet att göra. Här hemma pratades det nämligen om att hon skulle gå till dagis och leka med sina kompisar, vad de skulle göra.

Själv ska jag fixa mig iordning och åka mot Sickla. Där finns den enda affär jag hittills hittat som säljer de hårsnoddar vi använder åt A. Alltså får jag köpa flera paket på en gång, ingen anledning att snåla på den fronten. Idag får jag även sällskap av C, det innebär ju också att jag kanske måste inspektera amningsrummet vi designade. För skäms på mig så har jag inte varit där ännu trots att det var färdigt redan i mitten på december.

20120130-110721.jpg

Förresten blev det ju inte alls någon tidig kväll igår heller, jag råkade slå på nya serien Revenge och är nu lite såld. Ikväll däremot lovar jag att det blir tidigare i säng, för imorgon är det min tur att lämna på förskolan.

Och swooosch sa det.

Så for jag ner i backen på rumpan och i pulkan. Mötte As dagiskompisars föräldrar som förmodligen tyckte jag var skvatt galen som ens var ute, för sist de såg mig hade jag ju en stor mage i vägen. Och nej, då hade jag nog inte kommit ner på en stjärtlapp. Men idag var magen borta, jag kände mig smidig nog för att böka ner mig i en pulka och fara ner i vår minimala backe. Nästa gång ska vi då minsann åka till en riktig backe så man hinner njuta lite av åket. Vi ska också få tag i en sån hjälm de små bör ha när de åker pulka (det efterfrågas tydligen på förskolan med). Sen hade en snowracer varit riktigt trevlig. Många önskemål, liten plånbok.

Den här gången om kommer vi nog ha större utbyte av vår bärsele, det är helt enkelt mycket smidigare att slänga upp bebisen i den jämfört med att släpa med sig vagnen ut bara för att gå till lekparken. Speciellt när det är snö ute. Däremot förstår jag verkligen inte för hela världen hur man ska komma åt att spänna åt på ryggen själv. Eller finns det något knep jag inte lärt mig? Så länge hon är minibebis spelar det ju ingen större roll, men jag ser inte fram emot att traska omkring med 10-kilos klump (man kan ju hoppas) utan rejäla spännanordningar.

Malaysia Januari 2010 – de få gångerna selen användes sist. 

Klockan är nu över 21 och jag kämpar fortfarande med nattning av den stora. Så mycket för den tidiga kvällen för både henne och mig. Men men, nåde den som ger sig. Imorgon är det dags att gå till förskolan för henne, själv ska jag nog ta mig en tur till Sickla för att fixa lite saker på min lilla lista. Eller så ligger vi kvar i sängen och myser. Det är rätt skönt att inte behöva bestämma sig nu.

När mormorn och morfarn kom till stan.

Igår var ingen klockren dag här hemma, trots både utevistelse och sovmorgon. Ändå hade hon både mormor, morfar och moster här att bråka med. Och snacka om att ta tillfället i akt att beordra runt dem. Bortskämd var ordet, men det måste man få vara ibland också. För man är inte på topp alla dagar, även om det såklart vore önskvärt. De hann såklart även inspektera den lilla nytillkomna som mestadels sov bort besöket. Precis som det ska vara när man är 11 dagar gammal.

Som att inte vi blev bortskämda då, med presenter åt två barn, blommor och urfina handblåsta whiskeyglas från Bergslagens destilleri. Inte för att jag har minsta nöje av den där sista detaljen då, men herrn i familjen blev glad även om han glömde att inviga dem igår. Själv blev jag desto gladare för liggdelen till syskonvagnen och de nya däcken till vår singelvagn som anlände med samma bud. Och tårtan då, jag som inte ens gillar tårta egentligen.

Stora frågan för imorgon är nämligen om jag ska ta singelvagnen och låta A åka bräda hem från förskolan eller om jag ska ge mig på en premiärtur med syskonvagnen. Det är just såna funderingar som gör att man inser exakt hur bra man har det. Lyxliv. Och jag borde verkligen ta mig i kragen och sälja minst en vagn i förrådet. 

När det är vackert vinterväder.

Idag är en sån dag när solen skiner, snön gnistrar och det bara känns helt fel att stanna inomhus. Känns ju inte överdrivet upphetsande att hänga här ute i vår lilla backe, men jag vet inte riktigt några andra alternativ när den lilla vill åka pulka nerför backen.

20120129-093710.jpg

Fast vi har ju nästan precis vaknat, så frågan är om vi ens hinner ut innan lunch. På den här sista lediga dagen. För imorgon (och halva tisdagen) ska den som numera jobbar göra just det, jag ska vara ledig. Föräldraledig med bebis. Och trots att jag gjort det förr känns det lite bisarrt. Hur gör man? Vad gör man?

Vår fredagskväll.

Igår kväll hade vi middagsbesök, med 3 småbarn är det numera lite lätt mer kaos än vad vi är vana vid. Inte många långa stunder alltså, helt annorlunda än för några år sen. Å andra sidan var vi aldrig uppe längre än till 22 på en hel vecka när vi var i Canazei barnfria, det klarade vi i alla fall av att slå igår kväll även om vissa av småttingarna inte var helt samarbetsvilliga. Tur att det är rätt så kravlöst när det är barnfamiljer inblandade känner jag. Och så länge ingen vinterkräksjuka bryter ut under middagen är jag mer än nöjd.

Ändå hann vi ju få i oss god mat, dricka lyxdricka, vi hann slappa i soffan, bli halvt livrädda av Torsten Flincks medverkande i Skavlan och titta på när en speedad tjej vägrade gå och sova. Baby T (som inte är så liten längre) var lite rastlös och ville inte sova, eller äta, eller sitta stilla. Lillasystern hade sin gnälligaste kväll hittills (vilket inte säger någonting egentligen), tyvärr fortsatte ju natten i samma anda. Inte för att det egentligen gör någonting för min del, jag var hög på min sockerkick jag fick av mitt nattliga godisintag.

Ikväll däremot blir det inte något nattsudd från min sida, det vågar jag nästan lova.

Sköna lördag.

Med fastern tidigare i veckan

Hej sköna lördag! Här vaknar vi upp till en grådassig dag utan dess like – är det så här det ska se ut nu fram tills mars/april? Inte så vidare värst pigga då, inte jag i alla fall med alldeles för många nattliga uppvak. Den minsta i familjen verkar sova som allra sämst på natten med magknip och jag får nog redan nu gå på och skaffa magdroppar. För aj aj så ont hon verkar ha till och från. Men jag ska inte klaga, jag lyckades faktiskt somna om några gånger inatt och det är ju förhoppningsvis övergående.

Idag kommer barnens (hur galet fel det låter) mormor och morfar på besök och storasystern är riktigt taggad. Fast mest för hundarna då, så vi får nog se till att inte glömma bort dem. Med bud från Nora kommer så även liggliften som ska användas till syskonvagnen, så när den väl är här kan det ju bli så dags att göra premiär. Ska nog passa på att be den lite mer tekniska morfarn också att ta sig en titt på det skeva hjulet. Och nästa gång den ska in i bilen får jag göra det med bomullsvaddering. Men först ut för lite pulkaåkning och frisk luft!