Har man inget vettigt att ha på sig på nyår får man väl i alla fall göra ett försök att se anständig ut i övrigt. Det vill säga i håret.
Min fredagskväll.
Svara
månadsarkiv: december 2011
En dag.
Har man läst boken måste man ju se filmen.
Och Jessica - jag har inte glömt dig – bara glömt själva postandet!
De där flygplanen.
Arlanda 2010
Vår lilla flygplansfantast här hemma har bestämt sig för att hon ska ut och flyga. Riktigt vart vet jag inte, men ut och flyga ska hon.
Med både mamma och pappa, för man får ju inte åka själv på planet.
På grönbete.
Snacka om trött unge vi fick med oss hem ikväll, helt slut efter att ha busat runt hemma hos grannarna sen tidiga eftermiddagen. Och hungrig. För trots dubbla portioner av deras utsökta mat (åh – jag önskar verkligen att jag var en duktig sån spontankock) hann hon med att slänga i sig 3 (!!) skålar av yoghurt och flingor när vi kom in genom dörren. Fast å andra sidan, med tanke på hur många varv som sprangs i lägenheten måste ju aptiten finnas också. Herrejisses. Duracellkaniner. Det är nu det börjar märkas hur mycket som faktiskt behövs för att göra av med hennes överskottsenergi på en dag. Att bara gå hemma är ju otänkbart och skulle bara framkalla tråkiga miner från allas håll. Speciellt som hon gärna tjatar hål i huvudet på en om hon får möjlighet.
Själv ska jag ta tillfället i akt att äta massvis med glass och maränger. För jag har världens bästa karl.
And I’m in love.
Jag har velat uppgradera från min Eos 400D länge, nu kliar det rejält i fingrarna. Vill. Vill. Vill.
Och jag är nog kär på riktigt.
Måste bara ta tag i det där med att sälja av en massa saker på Blocket/Tradera för att finansiera.
Barnmorskebesök V36
Hela 4 veckor sedan sist igen, för jag fick ju ställa in förra veckans besök eftersom den lilla var magsjuk. Tänkte att det kanske inte var helt rätt att släpa dit henne då. Och min barnmorska var såklart tacksam, men undrade om jag verkligen klarade mig tills idag. Nytt besök finns nu bokat för en sammanställning av graviditeten. Lär inte bli mycket skrivet eftersom jag bara haft en del småkrämpor, men lite behöver man ju för att känna att kroppen ställer om sig. Något annat vore ju bara konstigt.
Lite siffror v 36 (35+4) v 32 (31+4)
SF mått: 32 (29)
Vikt:+ 4,5 kilo + 3 kilo
Hb: (ingen mätning) 122
Blodtryck: 110/65 100/60
Fosterljud: 134 136
Nästa besök är först i v 39 (dvs om 3 veckor igen). Känns som att jag sprang hos BM hela tiden sist, men det kanske är så här utspritt som omföderska?
Jag följer i alla fall min kurva perfekt, även om den visar en tendens till att börja sjunka nu. Inte så konstigt med tanke på att bebisen låg väldigt långt ner. Den är dock inte alls fixerad (som jag nästan trodde) utan är fortfarande ruckbar. BM kunde dock förstå att det var ett rejält tryck ner ibland, det är som det ska. Såklart. Fast när jag får sådär ont är det förmodligen mer mina tarmar som krampar snarare än något annat.
Kan man hoppas på att nästa besök blir det allra sista kanske?
Första koppen.
Serveras i våra nya fina koppar.
Not so bad måste jag säga.
Hade hört att det inte alls skulle smaka bra, men jag kan inte påstå att jag har några som helst klagomål på smaken, eller ja, bristen på den. Mest av allt tycker jag att det är en doft av pepparmint som känns igen, det är väl kanske inte någon favorit hos mig, men inte heller smakar det illa. Kanske finns olika typer?
Och 1-2 koppar per dag ska jag nog kunna få i mig utan några problem.
Sen måste jag även säga TACK för peppen. Er kan man lita på. Hur dagen har gått vet jag såklart inte ännu, men tack vare världens snällaste grannar har vi fått till en halvdag på förskolan imorgon (och tack även till bästa C för erbjudandet om att hänga med henne och Baby T). Hur det blir på fredag återstår att se, visar det sig att hon ska vara ensam så kanske det får bli några timmar på mammans kontor innan vi gör helg. Om inte annat har jag långa korridorer hon kan springa sig trött i.
Men nu – mot barnmorskan!
Stackars barn.
Julen 2010
Idag äter det dåliga samvetet upp mig, för Lilla A är lämnad på förskolan i mellandagarna som ett av väldigt, väldigt få barn. Ett av två närmare bestämt. Så var det ju såklart inte tänkt, de skulle vara fler barn. Men vattkoppor och extrainsatt semester har gjort att det blivit andra planer och nu är det bara två barn kvar. Och såklart inte den pedagog hon är van vid (även om de umgås över avdelningarna varje dag så hon är inte hos någon främling) att lämnas hos. Dessutom lämnades hon inomhus, något som bara hänt vid ett tillfälle tidigare på hela hösten. Konstigt.
Med andra ord känns det bara fel, fel, fel idag. Och säkert resten av veckan.
Men med 2½ vecka kvar till föräldraledighet är det inte snack om att tänka på att ta ut någon semester. Så det är bara att bita ihop. Och tacksamt nog berättar ju numera A om något inte är till hennes belåtenhet, så får jag minsta indikation på att hon inte trivts nu på förskolan får vi hitta andra lösningar de kommande dagarna.
Ja, det är nu ni ska peppa mig.
Med 1 månad kvar.
Så här skrev jag 21 Juni 2009, exakt 1 månad innan beräknad BF med Lilla A:
Så var man då äntligen hemma. Kan inte ens beskriva vad skönt det ska bli att få sova i sin egen säng inatt. I vanliga fall brukar sängarna i lillstugan duga alldeles utmärkt, men som höggravid (konstigt ord att förlika sig med) så kommer jag knappt ens upp ur sängen och att vända sig är en kamp.
Och är det inte konstigt att jag inbillar mig nu att jag är så mycket större. Så mycket klumpigare och bara så mycket mer gravid än då? För inte har jag några direkta problem med att vända mig i sängen eller att ta mig upp. Sen är inte allt bekvämt såklart, men vem tycker det med en stor kula på magen?
Däremot ser min mage ut som Himalaya när jag försöker resa mig med hjälp av magmusklerna, så det är inget tvivel om att det har delat sig. Hoppas de går ihop sig igen bara.
Ännu mer mat.
För jag borde lära mig att koka soppa på en spik.
Så satte jag ihop vår matlista, men började ganska fort reta mig på att alla våra rätter i stort sett innehåller mjölkprodukter. Vad hände med baserna gjorda på enbart tomat eller något annat? Tappade bort dem på vägen tydligen vilket jag tycker är ganska tråkigt. Jag vill hitta mer rena smaker, göra såser på annat än grädde. Men det är svårt, förbaskat svårt när alternativet är så gott.
Men två veckors maträtter nu nerskrivna. Utan att blanda in en enda knöl* i ekvationen och därmed borde de flesta av rätterna passa att frysas in. Imorgon får jag försöka hinna med att handla också, så vi har något här hemma som vi faktiskt kan äta. För det vore ju en fördel, att man handlar hem maten.
Summa summarum efter vår första månad med matkontot på ICA kan i alla fall sammanfattas som oerhört lyckat. Några snedsteg såklart. Onödiga utgifter. Julmust. Lite hämtmat här och där, men helt klart godkänt. Nu tar vi nya hårdare krafter och planerar ännu bättre inför 2012. För det är ju nu det verkligen gäller.
* knöl i det här fallet är alltså inget annat än potatis