Vecka 28

Tredje trimestern. Höggravid. Mindre än 3 månader kvar till beräknad förlossning. 

Fast vet ni, den här gången tror jag faktiskt att jag kommer gå över tiden. Trots att Lilla A kom på BF-5 (med värkstart på BF-8). Och den här gången har jag fått bett C vara backup, för då kommer E befinna sig på kick-off i Idre. För jag är ju säker på att förlossningen ändå blir så långdragen att han skulle hinna hem ändå om det mot förmodan satte igång. Och så tror jag ju som sagt att jag går över tiden. Alltså inga problem.

Ni som fått mer än ett barn – kom de före eller efter BF?

Igår kan jag säga att jag var lite orolig. Magen hade varit otroligt lugn sen i fredags natt och jag kunde egentligen inte påstå att jag kom ihåg att Liten rört sig alls på hela lördagen. Först sent igår kväll blev det lite rörelse i magen och idag kan vi konstatera att jag tror hon inte alls gillar när min chef pratar. Eller så kände hon av vad snurrig i skallen jag blev av det han försökte förklara.

Annars börjar mina revben ta rejält med stryk när jag sitter ner långa perioder. Det trycker ordentligt på från livmodern och jag måste verkligen passa hållningen (vilket jag är urusel på) när jag sitter på jobbet. Hemma är det lättare att luta sig tillbaka i soffan och bara vara. Men det är det lilla, inte värt att klaga på. Jag är så glad att jag mår som jag mår, för sist var det inte lika lätt.

Som ni ser börjar kulan bli rejäl nu, inte är det konstigt med tanke på min aptit för tillfället. Jisses. Jag har nog cravings på ALLT just nu. Och när jag är sugen äter jag, för det finns inget värre än att sitta och längta efter något man inte kan få. Det räcker med att jag inte ger in för mitt enorma sug efter brie just nu. Det väger lite upp tycker jag.

Vecka 28

Tredje trimestern. Höggravid. Mindre än 3 månader kvar till beräknad förlossning. 

Fast vet ni, den här gången tror jag faktiskt att jag kommer gå över tiden. Trots att Lilla A kom på BF-5 (med värkstart på BF-8). Och den här gången har jag fått bett C vara backup, för då kommer E befinna sig på kick-off i Idre. För jag är ju säker på att förlossningen ändå blir så långdragen att han skulle hinna hem ändå om det mot förmodan satte igång. Och så tror jag ju som sagt att jag går över tiden. Alltså inga problem.

Ni som fått mer än ett barn – kom de före eller efter BF?

Igår kan jag säga att jag var lite orolig. Magen hade varit otroligt lugn sen i fredags natt och jag kunde egentligen inte påstå att jag kom ihåg att Liten rört sig alls på hela lördagen. Först sent igår kväll blev det lite rörelse i magen och idag kan vi konstatera att jag tror hon inte alls gillar när min chef pratar. Eller så kände hon av vad snurrig i skallen jag blev av det han försökte förklara.

Annars börjar mina revben ta rejält med stryk när jag sitter ner långa perioder. Det trycker ordentligt på från livmodern och jag måste verkligen passa hållningen (vilket jag är urusel på) när jag sitter på jobbet. Hemma är det lättare att luta sig tillbaka i soffan och bara vara. Men det är det lilla, inte värt att klaga på. Jag är så glad att jag mår som jag mår, för sist var det inte lika lätt.

Som ni ser börjar kulan bli rejäl nu, inte är det konstigt med tanke på min aptit för tillfället. Jisses. Jag har nog cravings på ALLT just nu. Och när jag är sugen äter jag, för det finns inget värre än att sitta och längta efter något man inte kan få. Det räcker med att jag inte ger in för mitt enorma sug efter brie just nu. Det väger lite upp tycker jag.

Måndag, måndag, måndag.

Sista dagen i oktober gott folk, imorgon är vi alltså på väg direkt in i vintern. Underbart, sorgligt och galet mäktigt på samma gång. Nu börjar träden riktigt skifta, löven faller och snart är det rejäla högar att sparka omkring på väg till och från förskolan. Och hand i hand mot förskolan gick vi imorse, pratade om gröna, gula och röda löv. Om att de försvinner över hösten och vintern för att komma tillbaka snart igen.

Idag är en sån där bra måndag, trots att jag var trött som en gris imorse kom jag upp och vi kom iväg enligt schema. Utan bråk, utan slagsmål över kläderna eller över blöjbytet. Sånt gör min dag, så nu hoppas vi att det fortsätter i samma anda. Och med lite mat i magen ska jag nog kunna ta mig igenom den enorma mängden jobb som ligger och väntar. Sen att solen skiner från klarblå himmel gör inte saken sämre direkt.

Hösten brukar vara en riktigt tung period för mig, jag gillar inte alls mörkret, kylan och det blöta. Nådigt avundsjuk är jag alltså på de som spenderar delar av vintern på annan plats, i dagarna sticker Lisa och hennes familj på en runda kring Australien, Nya Zeeland, Fiji och Thailand i 3 månader och för någon vecka sen drog Towe iväg med sin familj för att bo i Bangkok över vintern. Själv får jag längta tillbaka till värmen. Fast jag har ju annat att längta till, så jag ska nog klara mig jag också.

Kefalonia Augusti 2010

Måndag, måndag, måndag.

Sista dagen i oktober gott folk, imorgon är vi alltså på väg direkt in i vintern. Underbart, sorgligt och galet mäktigt på samma gång. Nu börjar träden riktigt skifta, löven faller och snart är det rejäla högar att sparka omkring på väg till och från förskolan. Och hand i hand mot förskolan gick vi imorse, pratade om gröna, gula och röda löv. Om att de försvinner över hösten och vintern för att komma tillbaka snart igen.

Idag är en sån där bra måndag, trots att jag var trött som en gris imorse kom jag upp och vi kom iväg enligt schema. Utan bråk, utan slagsmål över kläderna eller över blöjbytet. Sånt gör min dag, så nu hoppas vi att det fortsätter i samma anda. Och med lite mat i magen ska jag nog kunna ta mig igenom den enorma mängden jobb som ligger och väntar. Sen att solen skiner från klarblå himmel gör inte saken sämre direkt.

Hösten brukar vara en riktigt tung period för mig, jag gillar inte alls mörkret, kylan och det blöta. Nådigt avundsjuk är jag alltså på de som spenderar delar av vintern på annan plats, i dagarna sticker Lisa och hennes familj på en runda kring Australien, Nya Zeeland, Fiji och Thailand i 3 månader och för någon vecka sen drog Towe iväg med sin familj för att bo i Bangkok över vintern. Själv får jag längta tillbaka till värmen. Fast jag har ju annat att längta till, så jag ska nog klara mig jag också.

Kefalonia Augusti 2010

När donet är äldre än personen.

Jag måste nog allvarligt ha missat de viktigaste lektionerna på syslöjden för det var inget mindre än en katastrof jag lämnade bakom mig när jag gav mig på att sy en fåll på gardinerna från Frank Poppy till As rum (som var för långa). För tydligen ska man fälla ner själva foten när man syr. Inte konstigt jag hade svårt att få tyget att gå rakt. Jaja, petitesser. Eller så får jag skylla på att maskinen är från stenåldern, fast det vore dumt – för den är underbar.

Alltså blev jag av med arbetet, E tog över för att få fram lite resultat. Tur att det är någon i familjen som i alla fall är läskunnig, för när han rotade fram en manual till vår fina lilla pärla visade det sig att jag till och med satt tråden fel. Inte många rätt där alltså. Och det där med att spola på en rulle ska vi inte prata om, men det löste sig till slut.

Inte nog med att den är gammal som tusan, den är rätt vacker med. Och nu när vi vet hur den fungerar kanske hon får luftas lite oftare. För från och med idag har fröken Singer hjälpt oss att få upp gardiner i sovrummet. Kanske på tiden, för det var ju bara 2½ år sen vi flyttade in. Snart 3.

När donet är äldre än personen.

Jag måste nog allvarligt ha missat de viktigaste lektionerna på syslöjden för det var inget mindre än en katastrof jag lämnade bakom mig när jag gav mig på att sy en fåll på gardinerna från Frank Poppy till As rum (som var för långa). För tydligen ska man fälla ner själva foten när man syr. Inte konstigt jag hade svårt att få tyget att gå rakt. Jaja, petitesser. Eller så får jag skylla på att maskinen är från stenåldern, fast det vore dumt – för den är underbar.

Alltså blev jag av med arbetet, E tog över för att få fram lite resultat. Tur att det är någon i familjen som i alla fall är läskunnig, för när han rotade fram en manual till vår fina lilla pärla visade det sig att jag till och med satt tråden fel. Inte många rätt där alltså. Och det där med att spola på en rulle ska vi inte prata om, men det löste sig till slut.

Inte nog med att den är gammal som tusan, den är rätt vacker med. Och nu när vi vet hur den fungerar kanske hon får luftas lite oftare. För från och med idag har fröken Singer hjälpt oss att få upp gardiner i sovrummet. Kanske på tiden, för det var ju bara 2½ år sen vi flyttade in. Snart 3.

Geggiga kladdkakemuffins.

Jag fick ett ryck att baka igår, inte för att jag har någon sån där innerlig önskan att bli en bakmorsa (för det kommer jag aldrig bli), men någon gång ibland kan det ju vara lite mysigt. Och igår var en sån dag.

Så vi degade. Och så var jag nära att skjutsa in plåten i ugnen innan jag insåg att jag hade ju glömt att ha i mjöl. Så vi började om från början och plötsligt var det inte lika lockande.

Fast A tyckte det var kul. Mäta upp, hälla i och röra om. Fast jag släpper henne nog inte lös i köket än på ett tag, räcker fullkomligt med städningen efter mig som är vuxen.

Och när jag väl gjorde rätt så blev de hysteriskt goda. 

Söndagmorgon

Två saker som är fel idag.Det är söndag och det är alldeles för tidigt. Eller så la jag mig alldeles för sent.
Oavsett vilket är det söndag. Kanske en promenad senare, äta upp resterna av mina kladdiga kladdkakemuffins som jag och A slängde ihop igår.

Förresten passade jag på att mysa med Baby T igår.Det gör lite att man saknar den där lilla, varma klumpen som älskade att mysa. Fast å andra sidan är en 2-årig version av världens bästa A inte så tokig heller. Inte alls.

20111030-082429.jpg

La Cucaracha – så jäkla nöjd!

Vi startade upp kvällen med en grov felparkering (från min sida alltså), knallade bakvägen upp till Gondolen. Drinkar, alkoholfria såna till mig och Ida, väldigt alkoholhaltiga sådana till resten av gänget. Lovisa och Sofia hade dock börjat med ett varsitt glas bubbel för att fira att Sofia inte längre kommer vara någon hemmafru utan nu ska jobba arslet av sig (bokstavligt talat). Heja! Min Strawberry Surprise slog definitivt den uppföljande Leopard med hästlängder, även om båda var goda. Den första bara äckligt så.

Supertrevliga bartenders, goda drinkar och några kisspauser senare traskade vi ner mot Bondegatan och La Cucaracha. Lite sisådär skeptiska eftersom jag bokat bordet med en många år gammal renommé i bakhuvudet och nätet florerat med lite illavarslande rykten här och där. Ingen nöd till oro dock, för jisses. Klockren service, riktigt bra tilltagna portioner, underbar smak på maten. Vad mer kan man begära? Massvis med tummar upp, jag älskar det faktum att vi inte behövde påkalla uppmärksamhet vid något tillfälle under besöket, sånt gillas – då har man uppsikt över sina kunder. Sen att vår härliga servitör dessutom verkade ha huvudet på skaft i övriga avseenden gjorde ju ingenting.

Notera för övrigt att vi inte ens fått in all mat när bilderna togs. Sen hungrade Sofia ihjäl. Eftersom vi babblade, åt och åt lite till så rann tiden iväg. Vips var klockan över 23 och den tidigare fullsatta restaurangen var inte så fullsatt längre. En oerhört trevlig kväll, jag är glad att alla kunde dyka upp och att ingen blev kvar hemma med sjuka barn eller respektive. Tack tjejer, nästa gång blir det kanske tjejkväll här i Björknäs!

(Lovisa – fotona är inte handplockade. De andra var bara så usla att de inte går att lägga upp. Jag lovar.)

La Cucaracha – så jäkla nöjd!

Vi startade upp kvällen med en grov felparkering (från min sida alltså), knallade bakvägen upp till Gondolen. Drinkar, alkoholfria såna till mig och Ida, väldigt alkoholhaltiga sådana till resten av gänget. Lovisa och Sofia hade dock börjat med ett varsitt glas bubbel för att fira att Sofia inte längre kommer vara någon hemmafru utan nu ska jobba arslet av sig (bokstavligt talat). Heja! Min Strawberry Surprise slog definitivt den uppföljande Leopard med hästlängder, även om båda var goda. Den första bara äckligt så.

Supertrevliga bartenders, goda drinkar och några kisspauser senare traskade vi ner mot Bondegatan och La Cucaracha. Lite sisådär skeptiska eftersom jag bokat bordet med en många år gammal renommé i bakhuvudet och nätet florerat med lite illavarslande rykten här och där. Ingen nöd till oro dock, för jisses. Klockren service, riktigt bra tilltagna portioner, underbar smak på maten. Vad mer kan man begära? Massvis med tummar upp, jag älskar det faktum att vi inte behövde påkalla uppmärksamhet vid något tillfälle under besöket, sånt gillas – då har man uppsikt över sina kunder. Sen att vår härliga servitör dessutom verkade ha huvudet på skaft i övriga avseenden gjorde ju ingenting.

Notera för övrigt att vi inte ens fått in all mat när bilderna togs. Sen hungrade Sofia ihjäl. Eftersom vi babblade, åt och åt lite till så rann tiden iväg. Vips var klockan över 23 och den tidigare fullsatta restaurangen var inte så fullsatt längre. En oerhört trevlig kväll, jag är glad att alla kunde dyka upp och att ingen blev kvar hemma med sjuka barn eller respektive. Tack tjejer, nästa gång blir det kanske tjejkväll här i Björknäs!

(Lovisa – fotona är inte handplockade. De andra var bara så usla att de inte går att lägga upp. Jag lovar.)