Lilla A uppskattade inte kåvepenin alls. Så pass att vi inte får i henne den.
Och inte är jag förvånad, för den luktar allt annat än gott. Smakar än värre.
Vi tar till taktik lura 2-åringen istället.
Surprise, surprise!
10
månadsarkiv: september 2011
The Neverending Story…
Idag har jag och Lilla A spenderat förmiddagen på akutmottagningen vår Vårdcentral har upprättat dagligen. För den där febern ligger fortfarande på över 39 envisa grader och igår började hon så smått klaga över att ha ont i örat. Inatt fick hon inte många minuters sammanhängande sömn, hon vred, gned och gnällde. Menade på att hon hade ont i öronen och ville helst inte ligga ner. Sömnlöst med andra ord.
Helst vill man ju inte behandla öroninflammationer på barn över 2 år, utan man vill att det ger med sig av sig självt och rekommenderar nässprey, koksaltlösning och alvedon. Om det inte är så att man spräckt trumhinnan såklart, för då får man penicillin. Så nu är det till att tvinga i stackarn vidrig Kåvepenin morgon, middag och kväll i 5 dagar. Om 8 veckor ska vi tillbaka på återbesök för att se så att trumhinnan läkt som den ska.
Läkaren trodde att det inte var helt otroligt att det är just öronen som legat bakom många av hennes sjukdomsepisoder här i höst, blir det återkommande är det dags att kolla upp det ordentligt. Stackars lilla tjejen…
Med tända ljus och popcorn
Klockan är inte mer än 20, ändå har jag pallat ner mig i soffan med tända ljus i nya bokhyllan och en skål med popcorn framför mig. Något måste man ju kompensera med när man förstör alla glassar i frysen. För att inte tala om allt annat som fick gå i soporna. Och efter en rejäl sjukdag idag behöver Lilla A lite uppmuntran och att få i sig vätska. Popcorn är ett bra recept på sånt. Dessutom tycker jag att det är förbaskat gott.
E har lagat vårt tredje recept ur kassen för denna veckan (igår var det fisk – helt OK – men kommer knappast lagas frivilligt igen eftersom det smakade just fisk) men vi var inte förtjusta någon av oss. En matlåda blir det dock till A som tyckte att det var helt okej, men så hette det väl inte Barnens Tacogratäng för inget. Kryddblandningen man gjorde själv var riktigt strange, men med lite sweet chilidressing och en hel del crema di balsamico räddade jag min portion från att åka i soporna. E svär dessutom på att han följde receptet men säker kan man aldrig vara. Nej Tasteline - bättre kan ni!
Återstår att se hur pass sen kvällen blir eftersom Lilla A mötte mig i dörren när jag kom hem från jobbet och deklarerade högljutt att hon behövde gå och sova lite. Så sagt och gjort, sjuklingen tog sig en liten nap på kvällskvisten. Det kanske jag får sota för senare, men är man sjuk så är man… Själv letar jag runt nätet efter mysiga lyktor och ljus att ha här hemma nu när mörkret faller på. Gärna såna som man kan ställa/hänga/placera där inte barnhänder kommer åt och som är snygga.
Suktar.
På bloggminglet som barnshopping.se anordnade förra veckan blev jag helt tokkär i den här kappan. Men så idag när jag klickar mig in på Brandsforkids som är återförsäljare för Tutti Piccolo (som det spanska märket heter) inser jag att jackan är ju faktiskt tänkt för pojkar. I don’t care. Älskade den!
Tyvärr ligger den inte alls i en prisklass jag tycker är okej att lägga ut för en 2-åring som helst vill leka och smutsa ner sina kläder. Men sukta får man.
Suktar.
På bloggminglet som barnshopping.se anordnade förra veckan blev jag helt tokkär i den här kappan. Men så idag när jag klickar mig in på Brandsforkids som är återförsäljare för Tutti Piccolo (som det spanska märket heter) inser jag att jackan är ju faktiskt tänkt för pojkar. I don’t care. Älskade den!
Tyvärr ligger den inte alls i en prisklass jag tycker är okej att lägga ut för en 2-åring som helst vill leka och smutsa ner sina kläder. Men sukta får man.
Inte så jäkla fryst
Jag dricker kaffe idag. Så jäkla trött är jag efter en natt med febrig dotter som bara skulle ligga PÅ sin mamma. Och snurra. Eller prata. Tänk vad de har att berätta när klockan är 3 på natten? Nåja, de är ju faktiskt förlåtna när de är sjuka. Eller söta. Och det är faktiskt rätt charmigt att slå upp ögonen till ett ansikte 3 centimeter bort som spärrar upp ögonen galet samtidigt som hon tokflinar och säger ”Hej”. Jag skrattar varje gång.
Men den där tröttheten är förlamande, därför tog jag en kopp cappuccino imorse när jag kom till jobbet för att stålsätta mig själv för möten. Och förmodligen är min kropp väldigt, väldigt ovan vid koffein för jag känner mig nästintill berusad. Absolut inte pigg, men glad i hågen och lite luddig.
Eftersom helgen inte blir vad den var tänkt till funderar jag på att skämma bort mig med både klippning, slingning och lite cupcakes. Det är otroligt sällan jag faktiskt gör något för bara mig, kanske är det dags? Nu när jag tänker på det borde jag kanske checka in på ett dag-spa istället. Om det ens finns här i närheten? Rekreation. Och så måste jag ersätta den sjuka lilla dottern eftersom jag tydligen glömde stänga frysen igår kväll när jag nallade en av hennes glassar och nu alltså har förstört allt innehåll. Nog för att vi behövde rensa, men kanske inte så mycket?
BINGO!
Jag har hittat min höstjacka – tack, tack, TACK! Egentligen skulle jag nämligen in på HM för att se vad deras storlekar innebar på jackor från MAMA-avdelningen, men tror ni det fanns några alls? Nope, inte en enda. Fast hela den avdelningen på Nacka Forum behöver ses över, det är k a o s. Inte direkt shoppingvänligt alls.
Istället smet jag in på Vero Moda i jakt efter en snygg och varm kofta eftersom jag fryser ihjäl på kontoret igen. Någon sådan hittade jag inte, men istället fastnade min blick på en ställning med jackor med en angenäm prislapp. Den kommer förmodligen inte duga mitt i smällkallaste vintern, men nu under hösten och kanske under våren kommer den vara ett utmärkt komplement i min garderob. Fast jackan sitter ju såklart snyggare på modellen än på mig.
399:- hos Vero Moda
Klubbad säl
Igår kväll kröp jag ner under täcket ovanligt tidigt för att vara mig. Efter en del sidor i min nya läskompis (Medium Raw av Anthony Bourdain) där han förklarade lite för ingående hur han och hans finsmakande kollegor åt en hel fågel och fettet rann nerför strupen slängde jag ihop boken och la mig för att sova. Jättetidigt. Imorse vaknade jag en kvart innan klockan ringde, trots att jag sovit längre än brukligt är jag helt totalt däckad idag. Rapporter hemifrån säger dock att A sover längre än hon borde. Säkert myser hon i sin säng medan hennes ömma moder tröttar ihjäl sig.
Favorit i repris
Det känns allvarligt som att någon står bredvid och frestar med att dra ner rullgardinen för ögonen. Fast på kontoret kan man ju faktiskt inte somna. Det vore lite pinsamt. Men det är nära, jag sitter och klipper med ögonen gång på gång. Inte ens en kopp te piggade upp det minsta. Eftersom min hjärna inte är samarbetsvillig, mitt excel krånglar och mina kollegor lyckats göra sig oanträffbara tänker jag inte sitta här längre än nödvändigt, utan jag ska ge mig ut och iväg på en välbehövlig shoppingtur. Skor är fortfarande ett stort problem, både för mina och Lilla As fötter, för stövlarna jag köpte är ju inte så kontorsvänliga. Och kanske lite inredningsdetaljer.
Fast allra mest skulle jag behöva klippa mig. Risigare hårman får man leta efter just nu. Tur jag är så jäkla snygg i övrigt. Och har humor.
Klubbad säl
Igår kväll kröp jag ner under täcket ovanligt tidigt för att vara mig. Efter en del sidor i min nya läskompis (Medium Raw av Anthony Bourdain) där han förklarade lite för ingående hur han och hans finsmakande kollegor åt en hel fågel och fettet rann nerför strupen slängde jag ihop boken och la mig för att sova. Jättetidigt. Imorse vaknade jag en kvart innan klockan ringde, trots att jag sovit längre än brukligt är jag helt totalt däckad idag. Rapporter hemifrån säger dock att A sover längre än hon borde. Säkert myser hon i sin säng medan hennes ömma moder tröttar ihjäl sig.
Favorit i repris
Det känns allvarligt som att någon står bredvid och frestar med att dra ner rullgardinen för ögonen. Fast på kontoret kan man ju faktiskt inte somna. Det vore lite pinsamt. Men det är nära, jag sitter och klipper med ögonen gång på gång. Inte ens en kopp te piggade upp det minsta. Eftersom min hjärna inte är samarbetsvillig, mitt excel krånglar och mina kollegor lyckats göra sig oanträffbara tänker jag inte sitta här längre än nödvändigt, utan jag ska ge mig ut och iväg på en välbehövlig shoppingtur. Skor är fortfarande ett stort problem, både för mina och Lilla As fötter, för stövlarna jag köpte är ju inte så kontorsvänliga. Och kanske lite inredningsdetaljer.
Fast allra mest skulle jag behöva klippa mig. Risigare hårman får man leta efter just nu. Tur jag är så jäkla snygg i övrigt. Och har humor.
Pasta Penne med Soltorkade Tomater & Ostronskivling
Jag trodde faktiskt att Tasteline (eller okej, den som packar matkassen) var på väg att skicka oss in i förgiftningsträsket när jag öppnade påsen med ostronskivlingen. För det ser verkligen ut som vilken giftsvamp som helst, så jag var tvungen att googla.
Överhuvudtaget är det väldigt få vegetariska rätter som gör mig nöjd, men denna kommer läggas på minnet framöver. E önskade visserligen att man kanske hoppade bönorna, men både jag och Lilla A tyckte de var okej (och framförallt mättande). Personligen skulle jag möjligtvis använda lite mer soltorkade tomater än receptet angav för att få mer smak.
Sen undrar jag en sak. Vad sjutton är ½ msk grönsaksbuljong? Jag höftade och antog att ½ tärning dög – men det kanske var helt fel? Nåja, helt åt skogen kan det ju inte ha varit eftersom det smakade riktigt gott.
Receptet hittar du HÄR.
Mer såna här typer av vegetariska rätter och jag kanske en dag framöver vågar mig på mer nyttiga alternativ!