En av de första dagarna vi var uppe drog vi upp mot Stekenjokk, ett kalfjäll som ligger några mil innan Klimpfjäll och precis på gränsen till Lappland. Sist vi var häruppe såg vi renar springa över vägarna, den här gången fick jag snällt tvärnita för både fågelskådare och en fjällripa med ungar som inte hade bråttom över vägen. Och just ja, det är tydligen lämmelår, när E och J tog sig upp för att fiska blev de utskällda av en lämmel som tyckte att de minsann kunde gå någon annan väg. Tokcharmiga! 

Och nog sjutton är det vackert. Snön som ligger kvar i drivor, vägen som bara är öppen från juni till oktober (eller är det september) är en av de högst belägna vägarna i Sverige, kåtorna, tjärnarna och naturen. Hade gärna gett mig av på strapats i området om vädret vore lite mer lockande, men 10 grader och snålblåst är inte för mig. Hellre vinter och snö.

Vår plan var att grilla, vi hade tagit vägen förbi Js släktingar som driver affär i Blåsjön för att bunkra upp med korvbröd och annat nödvändigt till huset. Upp på fjället tog vi oss, vi tog oss även ut ur bilen innan vi insåg att det blåste helt galet. Vår lilla tändare vi hittat fungerade inte att tända någon eld med, efter förgäves försök var det bara att vända tillbaka till affären än en gång.

Istället tog vi oss till Brakkåfallet en bit utanför Jorm för att grilla, vid det här laget hade regnmolnen börjat hopa sig och vi hade rejäl tur som inte fastnade i det hela utan slapp undan med några få droppar. Lilla A kastade stenar i vattnet och mös, vi vuxna kämpade med elden som inte riktigt ville sig. Till slut fick vi i oss några korvar ett antal timmar för sent, när vi anlände tillbaka till huset var vi lätt slut och somnade som stockar för några timmar.