Lite så känns det, som att vi är en del av de få turister som faktiskt åker hit. Mitt i vad som borde vara högsäsong gapar restauranger och solsängar ovanligt tomma, gatorna saknar helt den levande stämningen som brukar råda i slutet på juli. Vi är svenskar och vi är norrmän, men resten av världen verkar inte finnas här. Ärligt talat är det nog mest norrmän.
Eftersom vi varit i Grekland tidigare hade vi en viss uppfattning, om maten, om folket och om livet här. Kanske har det att göra med att vi är de turister som fortfarande vågar åka hit, men mottagandet nu är helt annat mot vad vi fått tidigare. Till och med i snabbköpen är det trevliga miner och glada heja rop när man går in för att handla. Ovanligt för mig. På restaurangerna är det många knep med efterrätter innan notan kommer in för att få gästerna att stanna längre. Mutor för barnen, klubbor, glassar och choklad. Trevligt och omväxlande! Maten är det inte heller några större fel på, även om jag redan är trött på souvlaki och gyros.
Annars gillar vi stället, Agia Marina är (just nu i alla fall) en sömnig liten håla granne med det större och mer sprudlande Platanias. Huvudvägen slingrar sig förbi restauranger, souvenirbutiker och biluthyrningsfirmor. Vissa restauranger är fullsatta, andra gapar helt tomma även kvällstid. I Platanias däremot verkar det vara mer högsäsong.
Än så länge är vår enda lilla besvikelse stranden. Vi är helt enkelt vana vid annat, därför passar den inte oss optimalt – därmed inte sagt att det är något fel på den. Bara lite tråkig helt enkelt. Vår vistelse här har dock inte varit tråkig någonstans hittills, vi njuter av varje sekunds ledighet och jordens gladaste och nöjdaste lilla tjej har vi med oss på resan!
