Samtidigt som det är helt underbart skönt att få plocka undan alla flaskor, borsten och vällingpaketen så är det ändå markeringen att hon börjar bli stor. Vår lilla liten.

På flighten till Bangkok gick vällingen utmärkt att dricka, men efter det har det konstant vägrats. Några kvällar har jag gett henne välling i sömnen för att vara säker på att hon fått i sig vätska, men hon ratar medvetet flaskan till annat än att kramas med.

Och för det syftet har vi faktiskt betydligt mysigare saker än en nappflaska att locka med. Ska sanningen fram har hon nog aldrig riktigt varit ett vällingbarn. Det tog lång tid innan hon glatt drack sin portion, ändå har hon sällan druckit mer än 100 ml de senaste månaderna. Ja, när hon väl druckit det vill säga vilket inte varit regelbundet ens före semestern. Det är väl mest vi som velat hålla liv i vällingen bara för att ha.