Så liten, men ändå stor. Hela 20 månader gammal blev hon igår vårt lilla söttrassel.

”Nääjae mamma, inte näääjae”

Ordflödet har lite stannat upp sen i höstas, hon pratar mycket och gärna men med samma ord och fraser som hon nu använt många länge. Enstaka nya ord letar sig in här och där, hela tiden utökas de såklart även om vi inte tycker att det händer så mycket. Enligt dagmamman babblar hon konstant och hon tycker sig förstå vad hon säger för det mesta.

Det är mycket nekande fraser ”Nää”, ”Inte”, ”Näääjae” (säg gärna dessa ord samtidigt som ni frenetiskt skakar på huvudet också så har ni Lilla A i ett nötskal). Bakom de allra flesta nej-sekvenser sitter dock ett leende, missta inte hennes nekande för att vara enbart negativt. Och nej mamma, jag har inte läst Emma Tvärtemot för henne. Än. Borde kanske göra det och hoppas på motsatt effekt (vilket då skulle bli rättvänd effekt).

Samtidigt är hon extremt utåtriktad och social, så länge kontakten sker på hennes initiativ. Hon blir ofta lite avvaktande och misstänksam mot nya personer och situationer där saker händer för fort och hon inte är den som är först framme. Några minuter senare är det som bortblåst och hon kör på som vanligt.

Här hemma roar hon sig själv länge och med mycket. Största intressena just nu är att bygga med klossar (ej duplo), laga mat på spisen, ta hand om Björn och att sitta uppkrupen i sin fåtölj med en filt över benen och ha det gott.  När hon vaknar på morgonen hämtar vi upp henne, men hon går sen själv och slår på tv:n i vardagsrummet och sätter sig och tittar på barnprogram en stund tills hon är hungrig.

Något som börjar vakna till liv mer och mer nu är att rita, teckna och laga mat. I ritblocken är det inte sällan bara ansikten på figurer, gubbar eller djur som är målade på (bör jag vara orolig?!). Hon leker enkla rollekar med matlagning, med sin docka och med sin Björn. Bilar, tåg och traktorer börjar bli alltmer intressanta och hon blir fortfarande hänförd varje gång hon ser ett flygplan/en helikopter passera på himlen.

Att åka vagn är extremt överskattat. Ben har man för att gå med har Lilla A bestämt, det är sällan jag får köra mer än en kort bit hem från dagmamman eller vid annan utflykt. Vet vi med oss att vi inte åker när Lilla A ska sova är det därför väldigt, väldigt sällan som vi ens tar med oss en vagn. Det finns helt enkelt ingen poäng i att släpa på något som ändå inte används. Till dagmamman måste den dock med, eftersom hon sover i den på dagtid.

Sömnen har varit lite strulig de senaste månaderna, mycket sjukdomar med hosta, närhetsbehov och tänder har gjort att hon inte sällan vaknat en eller fler gånger per natt och allra helst velat somnat om hos oss istället för sin egen säng. Sedan några veckor har den perioden återigen gått över, hon går och lägger sig utan bekymmer och vaknar först 12 timmar senare i sin egen säng. Vissa kvällar (som ikväll) somnar hon inte direkt utan ligger och pratar/leker med något i sängen.

Hon är ett charmigt litet troll, med håret på ända och ett skratt på lut dagens alla timmar.