Eftersom E ändå var tvungen att jobba igår var det riktigt, riktigt skönt att komma iväg och göra något annat! Och vad passar bättre än en lekdejt med de bästa mammorna? Eller ja, alla var ju inte med – men vi skrapade ihop ett bra gäng med kort varsel!

Nu ska vi inte påstå att A gjorde speciellt mycket av det sistnämnda. Lilla fröken har nämligen extremt ont i munnen just nu och är lite för gnällig för sitt eget bästa. Hon spenderade därmed en lång stund av lekdejten ovanför rutschkanan där hon satt och inte ville göra någonting. Inte gå, ner, inte åka och inte sitta kvar. Utöver det var det glada humöret tillbaka, men ibland bestämmer hon sig för något och då är det gråt och skrik. Några vändor då hon låg raklång på golvet hann vi väl också med tror jag..

Iaf, trevligt hade vi. Det är alltid kul att träffas, få prata lite och hinna känna sig mindre ensam i vardagen (eller helgen). Olyckligtvis var det som vanligt problem med maten på det där stället. Alla gånger har det varit mer eller mindre bekymmer att få in maten i vettig tid, med små barn som inte har speciellt mycket tålamod i kroppen tycker jag att vi lyckades bra iaf. 20 minuter efter att vi beställt korv&pasta till Malte och Lilla A kommer personalen på att pastan är slut. Det blev pannkakor istället, som vi slapp betala för trots att de var billigare (logiken i det hela får ni själva lista ut – jag förstod den inte). Min tonfisksallad var väl ändå rätt okej, det var väl bara väntetiden på 30+ minuter som jag tyckte var lite i överkant.

Fyra av fyra 1½ åringar började gnugga sig i ögonen som om någon hade knäppt med fingrarna efter att maten var uppäten och efter att alla fått på diverse vinterkläder åkte de ner i varsin vagn. Lilla A måste ha varit helt slut, för hon satt villigt i sin vagn och somnade sedan inne på Lindex utan varken napp eller snutte i närheten. Själv hann jag med att handla lite nya kläder åt A, vitaminer åt mig själv och några nya téer att lyxa med på jobbet framöver innan jag fick för mig att jag hade tappat bort mitt bankkort (igen) och Ida fick lösa ut mig från Coop. Kortet återfanns dock och vi kunde springa och hoppa på en buss som stod framme och redo att köra.