Jag är faktiskt inte mycket av en drömmare, jag är realist ut i fingerspetsarna och hur mycket jag än försöker att se det positiva i saker och ting så misslyckas jag då och då (för att inte säga alltid). Jag vill såklart på ett plan kunna drömma, fantisera mig bort i en värld där allt är som jag vill, men min inre röst är snabbt framme med träsläggan och bankar vett i skallen på mig igen, alltså ägnar jag inte mycket tid åt att fantasier. Inte på samma sätt som jag vet att andra gör, för mig är det ett slöseri med tid, med hopp och med gnista. Nederlag är inte min starka sida och trots att jag försöker lära mig att hantera hopp, förtvivlan och längtan så faller tårar i frustration, av ångest och i ren och skär protest. Som en person med hjärtat på utsidan, som inte vågar hoppas.
Trots det så drömmer jag såklart, men då mer ofta som saker jag vet finns inom räckhåll, där det krävs en del planering och fixande, men som är genomförbart inom en bestämd tidsram. Mina framtida drömmar innehåller såklart resor, till sol, till värme, till stad och kanske till snö. Resor till höga berg och djupa sjöar, till vackra dalar och himmelska fjärdar. Kanske till Australien och faktiskt besöka den lilla ort som otroligt nog bär dotterns namn, eller varför inte till en varm strand i Karibien. Det finns så många platser jag vill upptäcka, jag vill se och saker jag vill uppleva. Återuppta dykningen, hinna åka mer snowboard, ligga vid en poolkant med en bok och ibland drömmer jag bara om att få slappa i soffan. Jag drömmer till och med om att åka tillbaka till Thailand, något jag inte alls varit sugen på tidigare. Men nu, när mörkret och kylan infallit så lever jag i drömmen om värmen såklart. Som alltid!
Jag vet att jag borde drömma om livet i villa, med volvon och vovven, men jag gör inte det. Ett hus är inget för mig, vi är inte hemma tillräckligt mycket för att hinna uppskatta vardagen, för att hinna ta tag i alla krav som följer med en egen tomt, ett eget garage, ett eget ansvar för en egendom. Och även om jag innerst inne faktiskt skulle kunna tänka mig det där underbara radhuset, med den lilla trädgården och de makalösa grannarna så är min realist där och stoppar mig direkt. Att flytta till ett hus/radhus och inte behöva flytta från området skulle kräva ungefär dubbla våra inkomster för att inte behöva rucka på några andra delar av vårt liv. Som sagt, realisten sätter stopp.
Egentligen vill jag flytta utomlands, prova på att bo och leva på en annan kontinent, få arbeta i ett annat klimat (både väder- och arbetsmässigt) och utforska mig själv. Ge Lilla A en möjlighet att väcka sin reslust, få börja tidigt med språken och verkligen lära sig att njuta av livet. Oturligt nog har varken jag eller E gått i några karriärsspår där det är vidare värst efterfrågan att röra sig utomlands, en nackdel med drömmar som mina.
Jag skulle såklart ljuga om jag sa att jag inte drömde om den där lottovinsten, självklart önskar jag att jobbet gav mycket mer pengar. Å andra sidan är vi lyckligt lottade, vi har världens finaste dotter, en lägenhet som uppenbarligen de flesta nu vill ha (synd bara att de inte har något vettigt att byta med) och möjlighet att göra många av de saker som intresserar oss. Vi har släkt och vänner som bryr sig och vi har framförallt varandra. Visst drömmer jag om materiella ting dagligen, just för att de är så lättuppnåeliga, tillgängliga och realistiska.
Inombords önskar jag såklart att jag kunde drömma om världsfreden, att alla ska kunna gå säkra på gatorna, att terroristerna borrar ner sig själva i ett gruvsystem och att ingen någonsin behöver lämna jorden, men jag är bara människa och ibland är jag självisk.
Vad drömmer du om?
