Strandhäng idag, Platos Gialos hette stranden. Turkosblått vatten, långgrunt och satan så kallt.
Dottern huttrade, mamman domnade bort av att bara titta på vattnet och pappan bet sig i läppen och hoppade i.

Jag som alltid älskat stränder, havet och allt vad det hör till har uppenbarligen frambringat en olustkänsla mycket likt hat mot sand. Hela kroppen ryser av obehag och jag tvingas erkänna att jag trivs bäst vid poolen, även om havsbrisen luktar betydligt friskare än klor.

Lagom till lunch hade jag fått nog med sand överallt och det kröp i mig. Tydligen hade mina skor också fått nog, mina älskade dojor som hängt med så många år har fått ge sig!
Förmodligen har de slutligen slitits så pass att sulan är värdelös, det som tidigare var riktigt bekväma skor som jag kunde gå många timmar i sträck i började de förutom att göra ont under foten dessutom missfärga mina fötter något hysteriskt.

Och jo, den tillfälliga lösningen heter Crocs. På den här ön finns nämligen inte så mycket att välja och vraka från vad gäller skor. Antingen mycket bekväma, men snuskigt fula crocs eller obekväma, men snäppet snyggare flip-flops.
Tro det eller ej, men jag väljer bekvämlighet. Att vara snygg kan jag överlåta till någon annan, min tid att vara inne är långt förbi.

Snart vaknar dottern, då ska det badas i den iskalla poolen. Är det tillräckligt varmt kanske till och med jag doppar mig, men just nu är det mer troligt att jag blåser bort! Fine by me! ;)