En halvtimme till i slumrens värld för mig inatt och vi hade inte kommit iväg. Jag vaknade nämligen upp kl 03.35 och insåg att mina två larm som jag satt inte hade ringt. Iaf inte så pass högt att jag hade vaknat av dem. Istället låg E i sängen med min telefon i handen. Han har alltså stängt av larmen i sömnen. Klantigt av mig att lägga telefonen på hans sida av sängen eftersom jag vet att han är kapabel att göra precis sånt här. Lite stressigt blev det, men vi kom till Benstocken med vad vi tyckte var god marginal.

Vi och 50 andra semestersugna resenärer det vill säga, så det som var en god tidsplanering (och som självklart vore ännu bättre med rätt alarmtid) blev helt plötsligt lite akut. Tack vare att incheckningen först stängde 45 minuter innan avgång (istället för 1 timme som är brukligt på internationella flygningar) hann vi med nöd och näppe checka in oss och vagnen utan problem.Norwegian överraskade oss med att faktiskt tillhandahålla gratis påsar till vagnarna, något vi har fått betala för tidigare med exempelvis KLM. Men det är klart, vi har ju faktiskt betalt för att föra med oss X antal kollin.

Vi hann inte mycket mer än att slänga oss igenom säkerhetskontrollen -  där jag för en gångs skull inte pep- innan de ropade ut att det var dags att boarda planet. Ett proppfullt plan såklart, det fanns inte en enda plats till övers. Jag som tyckte jag hade tänkt till innan och bokat oss de två yttersta platserna hade såklart snurrat ihop allt och bokat oss innerst istället. Med andra ord var jag otroligt tacksam när Lilla A beslöt sig för att somna redan innan vi taxade ut på startbanan.

3 timmar och 15 minuter senare landade vi i ett härligt stekande hett Barcelona. Iaf var det vad kaptenen lovade innan vi gick av planet, det stämde rätt bra! Efter en lång promenad för att hämta ut bagaget och ytterligare en rejäl strapats för att komma till tågstationen stod vi som två virriga hönor. Ja, det är ett utmärkt system att ta sig till och från flygplatsen med tåg – men hur sjutton ska man kunna lista ut vart man åker och hur? På stationen finns nämligen bara automatiska maskiner, det går att byta språk – men det slår inte igenom och man står iaf där lika okunnig som innan. Lyckligtvis fick vi hjälp med att köpa ett T10 kort som fungerar på både tåg, tunnelbana och buss. Hur det funkar har jag ingen aning om. Hur man vet hur mycket det är kvar på kortet kan ju någon duktig automat kanske förklara för mig…

Att sätta sig på tåget var ju ingen konstighet i sig, så det fixade vi faktiskt. Vi klarade faktiskt att även byta från tåg till tunnelbana utan några större problem. När vi däremot kom fram till vår slutstation som heter Drassanes och ligger längs Gröna Linjen (så rätt!!) tog båda våra hjärnor paus och vi fick irra ett bra tag innan vi hittade till hotellet som ligger ca 100 meter från tunnelbanan.