Vi hade faktiskt planer på att både grilla och ta oss iväg för att titta på en brasa.
Inte nog med att vi båda kände oss rätt trötta så var ju knappast dagens regnskörd en humörhöjare.
Det blev ingen brasa, utan istället njöt jag av ett varmt bad och en Bacardi Breezer Mango. Inte helt fel det heller!
Nu väntar några timmars sömn, imorgon bitti styr vi ner mot St Anna. Ska bli så spännande att få se stugan efter renoveringen!
Fischer-Price telefon som ser som ny ut.
Jag gillar kultleksaker. Dvs den typ av leksaker som fanns när vi själva var små.
I en låda på bakluckeloppisen i Orminge låg denna juvel och glänste. Här hemma används den flitigt redan, jag hoppas att jag inte hunnit bli vansinnig på ringljudet från nummerplattan innan hon tröttnat på att använda den.
Men visst är den fin?
(Även om jag såklart föredrar leksaker i trä)
Har ni sett det?
Vi har plöjt avsnitt efter avsnitt och halvt fnissat ihjäl oss. Karaktärerna är så fruktansvärt stereotypt ostereotypa att man knappast kan göra annat än att skratta.
Grundstommen i serien är en familj. Omgifta pappan med unga läckra sydamerikanska donnan, hans dotter med sina barn och sonen med sin man. En brokig skara som bara förgyller min tv-ruta. Länge var jag inte alls sugen eftersom jag har så svårt för pappan (Al Bundy från Våra Värsta År), men tvärtom. Han är en av många behållningar med serien!
Jag är kär i Glorias dialekt, i Camerons drama-gen och i Lukes vilsna värld.
Idag i Västerås fick vi en kommentar av krut-gammelfarmor. Det var ungefär 3½ vecka sedan hon sist såg Lilla A, trots det tyckte hon att flickungen ser mycket äldre ut. Som en riktig liten tjej. Ingen bebis längre alltså. Jag är så benägen att hålla med. Men så undrar jag också hur länge de är bebisar? När övergår de egentligen att vara barn?!
Under de 9 månader som har passerat sen A kom till världen har hon minst sagt bytt utseende några gånger. Jag är riktigt spänd och nyfiken på hur hon kommer se ut både när hon blir äldre, men framförallt med hår. Jag riktigt längtar!
12 timmar gammal
9½ månad (nästan) senare
Ser ni likheten?
Lååång dag som började alldeles för tidigt, som förmodligen hamnar top10 på mina klantdagar någonsin.
Klockan 07 åkte vi mot Arlanda och hämtade upp farmor G, efter en snabb fika på Sky City åkte vi vidare mot Västerås.
Träffade As gammelfarmor medan de var hemma på hjälpmedelsutprovning från sjukhuset.
Åkte vidare till Hummelsta för lunch, på väg upp mot Stockholm somnade både jag och A. Vaknade först när vi nästan var hemma, men först skulle vi ha tag i en resesäng till A….
Barnens Hus hade bara Brios skitdyra variant, så vi fick åka ut till Kungens kurva. Säng fick vi tag på och plånbok blev jag av med….
Allvarligt. Vad är det för fel på mig?
Jag skulle nog behöva se modet med plånboken (och mobilen) återkomma.
Promenad. Saltsjö-Bus. Lunch. Promenad hem.
Allt det är bara grått egentligen. Mitt enda framstående minne från dagen är att vågen inne på BVC visade 8,04 kg. På drygt en vecka har alltså lilltjejen lagt på sig nästan 400 (!!) gram.
Aptiten verkade komma med humöret, numera är det enorma mängder mat som går ner. Vart får den egentligen plats?!
Det är ju knappast konstigt att hon går upp i vikt med det här intaget, men ack så välkommet. Igår kväll åkte mycket mat ner. Mycket mat. En hel burk med kalkon, minst 20 räkor och flera brödbitar på det. Helt underbart att se!
Var ju inne på jobbet igår, idag när jag startar upp datorn får jag den här skärmen. Friskt? Skulle ju inte tro det…
Någon som hört talas om något virus som beter sig så här?
Jag försöker införa en fruktstund varje dag. Komma bort från dessertburkarna som är vår egentliga enda barnmatslast.
Kärnfria vindruvor och banan blir tydligen mycket kladdigare än vad jag hade trott på förhand, men hon verkar gilla det.
Snart ska vi ut!
Solen sken när jag lämnade kontoret, men eftersom mycket ekat tomt i skafferiet här hemma så var jag tvungen att göra ett stopp på Ica Maxi iaf.
Väl hemma slängde vi i oss lunch innan jag la A i vagnen och gick ner och satte mig i solen på en parkbänk. Och där satt jag. Jag och min tidning.
I två timmar var det bara jag, tidningen och solen. A sov i vagnen och jag njöt av sällan spelad musik.
Jag kan inte låta bli att hoppas på vettigt väder imorgon. Några sidor är fortfarande olästa och det var så mysigt att bara vara. Jag och vagnen liksom.Ska alldeles strax packa ihop min PC och bege mig till kontoret.
Nejdå, jag ska inte jobba. Jag ska bara säkerställa att jag KAN jobba nästa torsdag när allvaret drar igång. Jag är inte speciellt orolig för att själva uppkopplingen skulle strula, däremot är jag rädd för att jag har glömt samtliga lösenord till alla viktiga program jag använder mig av. Därför kommer det säkerligen att bli blåslampa på systemansvariga runt om i Sverige.
På nyheterna har de lovat rätt vettigt väder, men just nu är allt grått utanför mitt fönster. Inte alls vad jag hade planerat, inte alls vad jag hade hoppats på. Men förhoppningsvis är det iaf någorlunda varmt, även om solen inte skiner.
Häromkvällen i badkaret