Vi lämnade ölivet bakom oss på förmiddagen idag, så nu är vi tillbaka i storstaden. Kom ut ur ankomstterminalen tillsammans med det australiensiska par vi träffade innan avresa, hittar vårt namn på en skylt. Sjysst, taxiservice alltså.

Blir tagna till sidan av en tandlös liten tant som ringer efter vår bil. Väntar, väntar, väntar. E frågar tanten om det är en stor eller liten bil vi ska åka. Liten – svarar tanten. Strax därpå rullar vår skjuts in. Min första reaktion är att fråga om de skojar.

Bilen vi ska åka är helt inredd i safaritema. Det låter väl kanske lite halvcorny, men lite mysigt när man säger så. Glöm det! Leopard och tigermönster i hela bilen, sidopanelerna, taket, mattorna – allt! Vrider lite på mig och försöker mitt bästa för att hålla mig för skratt. Vet att om E yttrar minsta lilla kommentar om inredningen kommer min fasad att rämna ordentligt. Lyckligtvis håller han tyst. Jag är glad, för han la märke till något jag inte gjorde, hade jag gjort det hade jag garanterat legat på golvet och vikt mig av skratt.

Inte nog med inredningen i övriga bilen, utan runt växelspaken hade karln dessutom satt in som en ”skog” av svart luddigt hår. Ni som har minsta gnutta av fantasi kan alltså föreställa er vad det såg ut som. Hela bilen var alltså extremt macho, vår chaufför gjorde allt han kunde för att matcha den stilen även på vägen. Jag skulle vilja kalla honom för våghals, men det närmaste jag kan komma är faktiskt idiot. Att ligga i 150 km/h på en 70 väg, nosa andra bilar i arslet varannan sekund och bromsa alldeles för sent vid varje trafikstockning (det är en del av dem) känns inget annat än puckat.

Fram kom vi iaf, bara för att traska in på en halv kaotisk situation på hemmaplan. E:s syster har haft en kompis här på besök under tiden som vi varit borta. På förmiddagen idag har de fixat och donat så att vi kunde återfå våra sängplatser för en natt när kompisen skulle vara kvar. Förutom att det skulle hon ju inte, hon hade missuppfattat när hennes plan egentligen skulle gå, så det blev bara att packa ihop väskorna och vara redo för avresa 24 timmar tidigare än planerat. Tur hon inte missade planet….

En rejälbrakmiddag senare sitter jag här och jäser framför datorn. E:s pappa och syster är på flygplatsen och lämnar av kompisen, vi har fokuserat på att trycka i Lilla A gröt till kvällsmat. Kanske är det den magiska ingrediensen för att få bebisen att sova längre?

Planerna för imorgon är än så länge vaga. Däremot finns en del punkter på vår att-klara-av-checklista som ska vara avklarade innan vi åker hem.