Vi önskar Er Ett riktigt Gott Nytt År
Gott Nytt
Svara
månadsarkiv: december 2009
Dag 10
Har ni märkt att dag 8 saknas?
Jo, datorn blev helknasig när jag försökte lägga upp den, bilderna blev helt fel, så jag måste göra om och göra rätt. Det kommer senare alltså!
Vi åkte hem från Port Dickson idag, en bilresa som gick förvånansvärt smidigt med tanke på nerresan. Det är faktiskt riktigt bra vägar här nere i Malaysia, även om körstilarna kan lämna mycket att önska för alla inblandade kanske.
Här vimlar det av en bil som heter Proton. Den är tillverkad här nere och därför väldigt billig. Och väldigt plåtig.
Sen har de en urläcker Toyota som jag skulle ge mycket för att få köra runt hemma i Sverige i, en SUV som jag aldrig sett förut.
Annars har förkylningen tagit sitt grepp om mig, så idag är det låg nivå på min energi. Jag har vilat middag, jag har ätit mat och jag har sovit igen. Kul va?
Återkommer med ny energi imorgon.
Mys på sängen innan vi lämnade Port Dickson
Dag 9
Vår sista hela dag i Port Dickson började riktigt tidigt faktiskt. Jag vaknade vid halv 5 av att någon låg och gurglade sådär härligt som bara Lilla A kan på morgonkvisten. Lite mat senare hade hon somnat om bredvid mig istället, men själv gick det ju inte lika smidigt att sova.
Vi gjorde en tidig frukost eftersom det igår var lagom kaotiskt med köer och tomma tallrikar (om man nu fick tag på en tallrik)under frukostruschen.
Vårt mission idag var att få tag på ny ersättning åt A. Något vi trodde skulle vara piece of cake, bara vi tog oss in till Port Dickson. Nemas problemas serrni. Klockan 9 prick var jag och S på plats i PD. Problemet var bara att alla affärer öppnade först 10.30…
Tji fick vi alltså. Lyckligtvis hittade vi ett lite djupare hål i väggen än de vanliga hålorna som faktiskt hade barnmat. Inte nog med det, de hade rätt sort också! Så det var två lyckliga semesterfirare som med lätta steg stack tillbaka till bilen och åkte de 35 minutrarna det tar tillbaka till hotellet. Då hade vi irrat runt inne i den lilla hålan i över en timme ska tilläggas.
Under tiden som vi varit borta hade ett litet oväder dragit förbi, men E hade snällt och troget suttit kvar i regnet och vaktat sina solstolar. Han är en man det går att lita på. Tur att A inte verkar ha något emot regn heller, för hon fick nog också snällt vänta….
Kolsvart på himlen på väg in mot Port Dickson
Annars har dagen bara förflutit på som ”vanligt”.
Vi har badat, ätit och druckit. Sen har vi badat lite till och ätit lite till och nu är det sovdags.
Har ni sett den röda sanden?
Att bada är det bästa som finns
Fast någon befann sig lite för länge i solen
Att duscha funkar också
Iaf så länge hon får leka med handduken
Men så var det ju de där krabborna på stranden. Har ni nånsin sett de göra sina massvandringar? Det är riktigt vidrigt kan jag berätta. Hela stranden var full av krabbor. Små, små krabbor som verkade irra runt utan något direkt mål.
K bevittnar om att de inte är så rädda för människofötter som vi inbillar oss, utan om hon provocerade någon så ville den fightas lite.
Ha i åtanke att detta är riktigt riktigt små krabbor. Inte så lätta att fota alltså….
Matdags?
Vad äter de egentligen?
Snygg va?
När den här hästen kom och travade förbi var jag nästan helt förberedd på att den skulle stegra och slänga av sin ryttare. Men nej, han bara fortsatte över de läskiga små varelserna som sprintade under hans hovar. Duktig pålle. Jag ställde mig på behörigt avstånd från honom. Om utifall att….
Hästrumpa
Dag 7
Vi befinner oss alltså i Port Dickson på Thistle Hotel som är ett av de bättre i regionen. Finns säkert många bättre hotell tillgängliga inom rimligt avstånd, men inte några prisvärda. Dessutom får man passa sig i det här området för många hotell är dessutom halal. Inte nog med att det skulle kännas obehagligt att strutta omkring i en bikini på ett muslimskt hotell, jag är inte riktigt säker på att det ens vore tillåtet. Och eftersom alkohol så är förbjudet att servera enligt halal så vore det inte särskilt skoj.
Iaf, hotellfrukosten skvallrar om att det är få västerländska turister i de här trakterna. De få personer vi sett förutom oss själva som inte är av asiatiskt ursprung kan enkelt räknas på en hand, självklart slår det ju på utbudet av en frukostbuffé. Man fascineras över kinesers förmåga att äta friterad mat till frukost, deras sötsug och framförallt mängderna av mat de faktiskt konsumerar. Jag tycker det är väldigt intressant att iaktta en familj som sätter i sig tallrik efter tallrik med god aptit. Själv sitter man där och smuttar lite långsint på sin rosa guava som visade sig vara alldeles för söt, till och med för någon som jag.
Vi tog en liten sväng efter frukost och kollade in Cumulus, en barnfri bar med en Infinity pool. Visserligen väldigt mysig att sitta och njuta av en drink på någon kväll, men nja, poolen var inte mycket att skryta med. Men den fanns, viktigt nog! Att den är barnfri är iaf en sanning med modifikation. Den marknadsförs som en adults only pool, men det är iaf ingen som följer reglerna, så de känns rätt onödiga.
Solstolar är inget som det finns gott om här i områdena kring poolerna. Mycket beror det självklart på att den muslimska skaran av gäster inte har någon som helst användning för dem, förutom som avstjälpningsplats, men också för att asiater i allmänhet vill sitta i skuggan och därför inte använder sig av stolarna. Speciellt länge iaf, för det är klart att de snor de som är lediga iaf.
Lite sol och bad senare begav vi oss iväg på snäckjakt längs med stranden. Hittade en del häftiga små snäckor, men framförallt tyckte jag att de överblivna krabbskalen vi såg här och där var väldigt spännande.
Här gjorde vi verkligen riktig premiär av Lilla A:s simring. Det är ju lite varmare i vattnet här än vad det är i poolen ”hemma”. Mycket varmare faktiskt, det är till och med så varmt att jag kan bada en liten stund utan att frysa, det säger inte lite.
Men efter en del bad blir man väldigt, väldigt trött.
Sög lite för ordentligt i magen och jag, E och K stack till Fresh och åt lite lunch medan G och S stannade kvar vid poolen och köpte sig lite snacks. Här kan vi snacka om riktiga rätter. Jag lyckades ju dock tyvärr (som vanligt får jag nog snart säga) få mina äckelnudlar. Men E och K:s Nasi Goreng såg riktigt smaskig ut. Min var helt okej, den hade varit dundergod om det inte vorit för nudlarna.
Den goda gorengen
Nu ska jag faktiskt komma ihåg att det är risnudlar jag ska undvika att beställa
Dag 6 Annandagen
Idag är det meningen att det ska vara annandag jul. Något som i Sverige är lite av en tradition att man njuter av god mat och ledighet. Här med tydligen, även fast de absolut inte firar jul, men tydligen ser man till att ta vara på alla traditioner man kan. Härligt tycker jag!
Jag och S drog iväg tidigt imorse (kl 10) till Hartamas för att handla på oss lite myggmedel, barnmat och tilltugg för vår kommande vistelse i Port Dickson. Så efter lite frunch på överblivna julmatsrester satte vi oss i två bilar och gav oss ut i trafiken mot PD.
Redan innan vi hade kommit ut ur KL var det stopp i trafiken. Vi lyckades se 5-6 mindre små olyckor där man touchat varandra och därmed måste invänta polis/ordningsman för att reda upp situationen. Inget allvarligt, men det blev köer som hette duga.
Efter att felaktigt (lite mitt fel) kört av från motorvägen hamnade vi på en mindre väg mot PD den sista biten, vilket iofs var väldigt trevligt, men mycket trafik och långa pauser vid varje rödljus. De har inte hört talas om att trafiken ska flyta smidigt mellan ljusen här. Mellan varven dök det upp lite trevliga sevärdheter längs gatorna som man riktigt njöt av utsikten. Det var först framme i Port Dickson som vi fick lite problem. Polisen hade nämligen spärrat av en rondell för att åka rakt fram, så vi var tvungna att ta en annan väg för att komma dit genom en vänstersväng (logiskt va?!). Problemet är bara att det här är Malaysia. Man använder sig inte av något kösystem på det sättet, utan man kör. Alla kör. Kaos alltså… Slutligen släppte iaf alla köer och vi kom välbehållna fram till hotellet.
Här hade S och K som åkte i andra bilen haft lite roligt. De hade checkat in och klampat in på sina nya rum där det redan bodde folk. Hade ju varit en kul chock om de boende varit inne, men de var tacksamt frånvarande. Först när vi andra anlände hade de lyckats skaka fram ett nytt rum.
Uppackade stack vi ner till stranden för en liten promenad och för att kolla utbudet av snäckor längs strandlinjen.
Men himlen blev bara mörkare och mörkare och vi bestämde oss för att bege oss hem innan vi fastnade i hällregnet. För här regnar det ju inte. Det öser ner. Hann med några sekunders marginal under tak innan det bröt lös på riktigt. Skönt! Det blir ju så kallt när det regnar!
En middag på restaurang Glass senare har vi bråkat lite med en liten A som haft lite ont i magen. Riktigt vad det beror på vet vi inte, men idag är det iaf feberfritt. Hon har dessutom varit på riktigt roligt humör hela dagen, nästan så man undrar om hon upptäckt vad humor innebär på riktigt.
Dag 5 Juldagen
Lilla A passade på att sova ytterligare en hel natt, men när hon vaknade hade hon 38,5 i feber och var allmänt grinig och gnällig. Vi vet fortfarande inte riktigt varför febern kom, eller vad den berodde på, men den höll i sig ett tag.
För att kyla ner henne tog jag och G en promenad längs den sjukt långa nerförsbacken mot Mont Kiara Plaza där det finns diverse affärer. En supermarket, Starbucks, McDonald’s och annat som räknas som necessiteter här. Hela området Mont Kiara är faktiskt charmigt. Det känns absolut inte som att man är i Asien, men inte heller som att det är västerländskt. Motorvägsbroarna är täckta av klängerväxter och naturen grön och frodig runtom. Ni får bilder på det hela senare.
Hemvägen blev ju desto tyngre eftersom nerförsbacken hade bytts mot en uppförsbacke. En låååång uppförsbacke. Det är sällan det rinner om mig när jag kommer fram någonstans, men nu var kläderna helt dyngsura. Men A var nöjd som hade fått lite frisk luft iaf.
Vi hängde vid poolen en kort sejour, testade vår flytring med sittplats åt A. Klockren! Dvs när vi hittar en pool som inte är iskall! Det gäller att sakta men säkert vänja henne mer och mer vid vattnet, att bara stoppa i henne skulle innebära gallskrik. Jag förstår det, jag menar…. Jag sätter helst inte ner tånageln. På eftermiddagen gick det desto bättre med vårt badförsök och hon gled snällt runt i sin lilla ring i 10 minuter innan vi tyckte att det räckte. Vill ju inte kyla ner henne för mycket!
Jag och E hoppade resterna och åt lunch på det lilla haket här nere. Det är en restaurang som hör till husen. Det är bara de boende och de som besöker de boende som har möjlighet att äta här, vilket gör att de är rätt beroende av att folk ska gilla deras mat. Bassim, en irakier som har resten av släkten i Sverige äger den och en liten mini-supermarket över gatan har blivit kär i Lilla A. Han fick leka barnvakt häromkvällen när humöret tröt för den lilla damen och vår mat stod rykande färsk på bordet. Han hade snits den farbrorn.
I övrigt har vi tagit det lugnt idag. Jag har inte ens tagit fram kameran, det får bli en annan dag.
Dag 4 Julafton
Var det värme Lilla A behövde för att sova vettigt? Jag börjar tro det! Inatt har hon sovit 10 timmar i sträck, dvs utan att vakna en enda gång. Jag väntade och väntade på senare delen av natten att liten skulle vakna, men nej…
Vi vaknade upp till julafton. Utanför var det knappast speciellt juligt, men vi försökte med det bästa vi hade för att öka julstämningen här inne. Både julgran, julmusik och en uppklädd Lilla A.
Höghusen reser sig ur morgondimman
Julgran med paket under
Tomtenissan
Det var lite för varmt för klänningen
Visst har vi presenterat Rutger?
Vi har gjort stora framsteg på matfronten idag. Det började på morgonen när Lilla A fick gröt på burk, där halva burken slank ner utan problem. Tänkte att det kanske var en tillfällighet och vågade inte riktigt hoppas att det var på riktigt, men strax innan vi fick förtära vårt julbord testade vi med Pumpa&Majspuré.
Pumpa&Majspuré
Så gott!!
Även det slank ner utan problem, hon ville faktiskt ha mer när det var slut. Vi testade även med små bitar av vitt formbröd med en typ av cream cheese spread på, men det var inte lika poppis. Inte än iaf! När A var mätt och belåten var det så äntligen dags för oss vuxna i hushållet att få smaska i oss lite mat och liten att somna snällt i barnvagnen.
Julbord Malaysian style (dvs vad Ikea erbjuder)
Tröttmössa
Trots att man inte är hemma, alla julkryddor inte fanns i köttbullarna och det inte är riktig svensk julskinka var det helt klart ett godkänt julbord. Vi hade sillen, laxen, något som liknade prinskorv och supergoda hemgjorda köttbullar och några olika ostar. Efter lunch och lite disk begav några av oss ner till poolen för lite avkoppling och lek med en boll som låg i ett paket till E:s pappa att ha till att kasta med i poolen.
Att det var 12 års gräns störde inte dessa...
K verkar vara en mer rutinerad åkare
Stoj och stim med fula miner
Kasta gris någon?
Lite gammal för poollekar?
Vad är det med pojkar och vatten? Eller ja, tjejer också för den delen?
Så vart kan jag ha tänkts hållt hus medan de lekte i det iskalla vattnet? Johodå, jag låg och njöt i spa-poolen. Den var mycket mindre kall kan jag meddela.
Värmer mig
Nu har solen precis gått ner och jag är trött. Det har varit en lång och härlig dag, men jag är glad att julen bara kommer en gång per år. Hoppas verkligen att ni alla därute har en underbar julafton idag och ser till att titta på Kalle Anka om några timmar åt mig. Själv ska jag strax gå och knyta mig, fast först njuter vi av solnedgången.
Dag 3
Rent tekniskt är det ju dag 1, men vi räknar det som dag 3 tack vare resandet.
Vaknade upp okristligt tidigt, inte av Lilla A som snällt slumrade vidare, utan av en rastlös E som var hungrig. Bara att traska upp en stund senare efter att inte kunnat somna om med andra ord. Njöt av en färsk mango till frukost och tittade på dimman som sakta lättade över KL. Efter några timmar vaknade sen den lilla tösen till liv, satte sig i soffan och mös en stund. Det är rätt uppenbart både på tröttheten och såklart humöret att det är en omställning att komma till ett varmt land, trots att vi försöker hålla det någorlunda svalt inomhus. Än så länge vill A mest sova och äta. Märker rätt fort när hon tröttnar, vilket sker lite fortare än hemma, men annars är det samma glada tjej.
Nyvaken i värmen
På dagens agenda stod shopping av nödvändigheter, dvs blöjor och våtservetter, så vi begav oss iväg till ett köpcentrum som heter The Curve. Ironiskt nog ligger det bredvid Ikea (ni som inte fattar kopplingen bor inte i Stockholm) och är gigantiskt. Men enligt experterna är det såklart inte alls så stort, utan helt lagom.
Julutstyrsel i The Curve
Vi var endast inne i ett fåtal affärer, ändå kändes det som att vi hade ett enormt utbud av saker framför oss. Vi ska väl påpeka att det var jag som shoppade idag, E fick faktiskt ingenting. Han fick trösta sig med en Tiger öl när han kom hem.
Shoppingsugna
K hittade ett linne, G hittade lite allehanda saker. Och lunch. Hon köpte ju lunch åt oss på TGI Friday’s. Det var ett tag sen man åt där, trots att restaurangen faktiskt finns i Stockholm är det nästan 5 år sen jag satte min fot där. En gång spisade vi på TGI’s på Ayala Mall i Cebu, men det var ingen minnesvärd lunch. Hell, den glömmer jag helst. Iaf, idag blidde det laxfilé med honung och valnötter. Fruktansvärt gott, även om jag ändå satt och suktade efter K:s cajun fried chicken salad med honeymustarddressing. Den blir det nästa gång, om vi går dit igen…
Lilla A gör det hon gillar bäst
Har ni sett dessa lustiga gosedjur? Jag vet inte om de är klockrena eller bara vulgära…
Liknar figurerna från Raving Rabbits till Wii
Vi tröttnade rätt fort på eftermiddagen på att shoppa. Eller rättare sagt, på att traska runt. Åkte ”hem” och mös lite en stund istället. De iaf, jag och G drog vidare till ett annat litet köpcentrum, Haratamas. Vi är ju nämligen i ett muslimskt land, så det är inte vart som helst man kan köpa exempelvis skinka att ha på mackan. Då måste man hitta en supermarket/cold storage affär som säljer non-halal. Det sjuka är att man inte ens får betala för den maten i samma kassa som det övriga, utan det betalas separat. Om det ens finns någon vettig skinka dvs, vi hittade ett alternativ, så får helt enkelt se imorgon bitti om det var något att ha.
Bus
Som ni kanske märker kommer ni att få dras med lite bilder på oss vuxna också, eftersom detta blir min journal från resan. Ni vet, så här på äldre dar blir minnet så dåligt, så det är bäst att jag dokumenterar på riktigt.
K övar sina fototalanger
Nyss hemkomna från middagen. Varit på ett ställe som heter Solaris, dvs ytterligare ett shoppingcentrum fast utifrån vad jag kunde avläsa verkade detta vara mer matinriktat. Här fanns allt! Vi åt iaf på en Balinesisk restaurang som hette Olé Olé. Jag vet att man inte ska svära. Men det var så helvet*s j*vla apgott att jag höll på att dö! En mixtallrik serverad på bananblad med räkor, bläckfisk, Doryfish, Penang Kyckling samt seafoodfärs på citrongräs-spett och till det smaksatt ris och diverse chili-röror. Det låter kanske väldigt konstigt, men det är bland det godaste jag någonsin ätit.
Sitter fortfarande och slickar mig om läpparna några timmar senare! Nästa gång ska jag se till att fota maten innan jag ätit upp den, det missade jag nu. För övrigt är jag inte den enda som gillar balinesiskt. Någon som vet vem Anthony Bourdain är? Han har ett program som heter No Reservations, det rullar på någon av Discovery kanalerna (har även skrivit böcker), han hyllar balinesisk kokkonst till skyarna efter ett besök där. Jag börjar förstå varför. Får ni någonsin möjlighet att testa en balinesisk restaurang ska ni inte tveka. Tänk bara på att Indonesisk och Balinesisk absolut inte är samma sak, även om det självklart finns goda saker även i det Indonesiska köket!
Här börjar klockan närma sig midnatt och det är hög tid att knyta sig för idag. Värmen, fukten och den nya miljön tar faktiskt musten ur en.
Utsikt från Solaris
(Och om ni undrar. Jo, vi testade faktiskt poolen, men den var så kall att vi väntar på en väldigt solig dag innan vi ger oss på den igen tror jag. Spapoolen kommer självklart att användas iaf, där får man iaf värma upp sig. Annars är det inte lika varmt här som jag hade trott (och kanske hoppats på), utan det är en rätt (enligt andra) behaglig värme. Jag skulle inte klaga över några grader ytterligare faktiskt. )
Morgon i KL
E:s pappa fick den stora äran att hämta upp oss och allt vårt bagage när vi landade på KLIA igår eftermiddag. Att få in allt i bilen var en konst för sig, men fungerade rätt så bra iaf. Vi listade iaf ut hur vi skulle fästa babyskyddet, tur är ju det, för trafiken är ju såklart rätt galen. Trots att vi bara höll oss på motorvägen.
S och G bor i Mont Kiara som ligger en bit norr om KL, mot bergen. Utanför dörren här finns naturen nära tillgänglig, samtidigt som komplexen med höghus avlöser varandra. Förutom Hong Kong är jag inte säker på att jag faktiskt sett så många huskomplex i närheten av varandra tidigare.
Vårt första intryck av KL (när vi åkte bil igenom vissa delar) är att det inte ser ut att vara i Asien. Boenden och standarden på allt vi har sett (även bilar) känns mer västerländsk, men med ett asiatiskt inslag. Vi som senast är vana vid Filippinernas rätt påtagliga misär när man tar sig igenom en stad är lite förvånade. Kan det se ut så här? Även S rapporterar att han och G var förvånade över att de inte har sett lika mycket klyftor i samhället som när de bodde i Indonesien.
Efter en lite slö kväll igår med middag på lokala restaurangen så sitter vi här nu, lite sömndruckna och vaknar upp till en morgon i ett nytt land. Solen skiner nu, men tidigare när jag tog bilderna låg dimman rätt så lågt över byggnaderna. Vackert Kerstin!
Morgondis över bergen
Så fort A behagar att slå upp sina små, så ska vi ge oss ut och inhandla lite nödvändigheter som kommer behövas inför vår vistelse. Hittills har allt gått över förväntan, jag njuter i fulla muggar av att det är varmt. Och ingen snö. För hur mycket jag än älskar snö, så har den bara ställt till bekymmer de senaste dagarna.
Vagn á la Arlanda
Arlanda är ju en av få flygplatser i världen där man inte får ha med sig en sulky/vagn till gaten, utan måste checka in den som specialbagage redan innan man passerar säkerhetskontrollen. Så vi var överlyckliga när vi (andra gången) vi checkade in faktiskt fick en lånevagn. En sulky av allra enklaste modell, som absolut inte är avsedd för att ha en så liten bebis i, men hellre att hon fick en plats att vila på än att behöva bäras hela tiden.
Och Lilla A stendiggade sin lilla sulky. Att sitta framåtvänd och titta på saker var en hit, men eftersom det är så mycket folk i rörelse ville jag få henne att koppla av och vila lite istället. Det fick bli en ny variant. Så nu vet vi iaf hur man gör en liggvagn av en paraplysulky. Det måste fungerat väldigt bra, för hennes första sovpass var på nära 60 minuter i den, det andra fick vi tyvärr avbryta eftersom det var dags att boarda planet.
Fast det är klart, är man lång är det kanske jobbigare att hålla vagnen, men annars fungerar det över förväntan att köra på bakhjulen (de är ju rätt stadiga).
Sovstund